2007 var som vanligt ett utmärkt musikår. Kanske hände det inget verkligt revolutionerande, men det hindrade inte att det kom ett gäng riktigt bra skivor. Det här är mina 20 personliga favoriter. Me’Shell Ndegéocello The World Has Made Me The Man of My Dreams Årets i särklass bästa skiva. Me’Shells värld är sprängfylld av musik. […][...]

Det är väl rimligt att tro att det inte blir någon mer recension i år. Jag är ganska nöjd med vad jag hunnit med. Största hålen lämnar Little Dragon, Sophia Somajo och Jill Scott. I en perfekt värld hade jag hunnit med Wildchild, Sahara Hotnights, Torbjörn Zetterberg och Clara Hill’s Folkwaves också. Alla hade landat […][...]

1988. Snart 20 år bort. Ett år som gav oss album som Pet Shop Boys Introspective, Everything But the Girls Idlewild, N.W.A:s Straight Outta Compton, Prince Lovesexy, Public Enemys It Takes a Nation of Million to Hold Us Back, Sade Stronger Than Pride, Slick Ricks The Great Adventures of, Jungle Brothers Straight Out the Jungle, […][...]

Det gick undan, så jag missade säkert en del. Allt jag tänkte få med fick inte plats, jag skar hårt och utan pardon. En del jag hoppats på levererade inte lika starkt som väntat (läs: Common och Kanye). Natalie Gardiner Summer Rain Eftersom det är en syster till Arise är det den låt som fastnat […][...]

Det finns väl ingen som går och hoppas på att Public Enemy ska leverera en klassiker till vid det här laget? De senaste årens produktion har pendlat mellan bedrövligt och ok. Tankarna bakom släppen har varit intressantare än slutresultaten (blanda nytt med remixat och live-inspelningar på samma album respektive att låta någon annan skriva all […][...]

Dälek har med sina tidigare album etablerat sig som en avantgardistisk avstickare till det som av många anses vara traditionell hiphop. Med en smutsig och skränig ljudbild har New Jersey-duon lyckats skaffa sig ett rykte utanför sina egna gränser, till konstkretsar och alternativa klädbutiker. Då de förra året var på turné runt om i Europa […][...]

”You embraced change like it was the newest pair of Jordan's on the block,” skriver Ahmir ”?uestlove” Thompson om J Dilla i häftet till postuma och gravt underskattade ”The Shining”. Han skulle lika gärna kunnat skriva om sig själv. För det enda man kan vara säker på när man sätter på en ny skiva med […][...]

”Laugh Now, Cry Later”. Ice Cubes senaste album, det sjunde i ordningen, sammanfattas smärtsamt väl av titeln. Det som de första genomlyssningarna nästan är en känsla av att det här nog inte är på riktigt, att Ice Cube bara skojar lite med oss, förvandlas efter ett tag till ett sorgsamt konstaterande att den forne NWA-medlemmen […][...]

När den politiske industrijazz-rapparen blir gammal blir han… baktaktsproggare. Michael Franti inledde karriären i industrijazziga Beatnigs, fortsatte i Public Enemys kölvatten som en del av Disposable Heroes of Hiphoprisy och landade snart i politiska jazzfunk-combon Spearhead som han använt som plattform sedan dess. Han har sjungit ordet ”revolution” fler gånger än Dennis Lyxzén, så det […][...]

Boogie Down Productions ”By All Means Necessary”, NWA ”Straight Outta Compton”, Public Enemy ”It Takes a Nation of Million to Hold Us Back”, Slick Rick ”The Great Adventures of Slick Rick”, Jungle Brothers ”Straight Out the Jungle”, Ultramagnetic MC's ”Critical Breakdown”, Stetsasonic ”In Full Gear”, Ice-T ”Power”, Mantronix ”In Full Effect”, EPMD ”Strictly Business”, Biz […][...]