Han har gjort några riktigt bra låtar, Henry. Eller Magnus Ericsson som hans mer kända personlighet kallas. I sorgligt underskattade Dynamo Chapel gjorde han bredbent rock i Springsteen-land och strålande soulballader. Nu kör han de melodierna genom en elektronisk kvarn och får fram musik i en vägkorsning. Eller en rondell med ganska många in- och […][...]