1. 50 Cent 2. The Hellacopters 3. Mary J. Blige 4. Platinum Pied Pipers 5. The Likwit Junkies 6. Bilal 7. Daft Punk 8. The Roots 8. O.C. 10. Erik de Vahl 10. A taste of Ra last.fm står för statistiken. Bilal kommer till Jeriko och Klubb Lovin i Malmö. Jag önskar så klart att […][...]

Uppräkningen av 100 låtar som alla borde ta med sig från 2005 fortsätter här med del 5. Alltså: 100 låtar från 2005. 100 förklaringar till varför de är livsnödvändiga. Uppdelade i intervall om 10. Definite Grooves ”Everybody” Det som börjar som loopklippta röstsamplingar över du-da-du-da-beat och rhodes-ackord börjar så sakteliga byta skepnad till något betydligt […][...]

Det tar dryga sex minuter in i skivan, halvvägs in i andra spåret ”Nathicana”. Då fångas mitt intresse fullständigt. Efter att ha hamrat stelbent fram till dess, trappar norrmännen ner på takten ner och gitarrerna harmoniserar. I avbrottet där de släpper taget en aning och man får tillfälle att reflektera över vad som försigår. Där […][...]

Två kvalitetsaspekter för skivor brukar vara när de kommer från det holländska promobolaget Evil Bitch 666 och innehåller medlemmar från Kyuss. Hermano ståtar med John Garcia. ”Live at W2″ är som titeln antyder en liveplatta, inspelad på klubben W2 i Holland. Det är en kavalkad av stoner rock, om än av det mer rockiga slaget. […][...]

Att den här skivan gick till mig och inte stannade hos chefredaktör Kal är fortfarande förvånande. Han har ett betydligt bättre förhållande till Korn än vad jag har. Dessutom har han en dokumenterat stark relation till Nine Inch Nails, ett band jag trots en sittning med nämnde herre ännu inte kunnat ta till mig. Var […][...]

Rammstein fortsätter sin väg mot ett mer organiskt sound. På ”Rosenrot” blickar de även åt fler håll och tar för första gången in engelska i låtarna. Resultatet är splittrat. Första halvan av skivan är helt klart den bästa. Den andra halvan kan man rent krasst skita i att lyssna på. Nedgången börjar med ”Stirb night […][...]

”Poison Chalice” är en fortsättning på samma bana som ”All Time High”, man känner sannerligen igen Örebrokvartetten även på uppföljaren. Lever de upp till förväntningarna som debuten skapade? Nja. Nytt är att skivan har fått en fetare produktion än föregångaren och är generellt sett rockigare än ”All Time High”. Tyngden ligger mer på rock än […][...]

Veddiges finest, Trendkill, (finns det fler…?) bygger sin stabila debut på en bas av thrash metal och mina tankar går osökt till The Haunted anno Marco Aro flera gånger. Och det är faktiskt inte världens sämsta influens. Men trevligheterna börjar när de späder ut sina thrash metal-influenser. Kanske är det bandnamnet som spelar mig ett […][...]

För mig associeras titeln ”Unplugged” snarare med de tidigare, ofta klassiska och avskalade, MTV-inspelningarna med sång och akustisk gitarr, än med 16-mannaband och maffiga arrangemang. Men för all del, jag nöjer mig med att konstatera att Alicia Keys gör som många av sina likar och spelar in en liveskiva relativt tidigt i sin karriär. Hon […][...]