Vi kom över fyra nya ”Fleschettes”-singlar (Acuarela/Dotshop.se) från Xiu Xiu och eftersom jag gärna sprider lite Jamie Stewarts-kärlek så vill vi lotta ut dem. Q1. Hur uttalar du Xiu Xiu? (Skriv svaret ljudhärmande.) A1. Sko sko, fast på engelska. Q2. När man läser Xiu Xiu kan man lätt komma att tänka på hundrasen Chow Chow. […][...]

22 Pistepirkko biter sig fast på toppen av studentradiolistan. Den här veckan är den 5:e veckan i rad på förstaplatsen. 1 (1) 22 Pistepirkko ”Rat King”, 4v 2 (5) Lo-Fi-Fnk ”… and the JFG”, 2v 3 (10) The Donnas ”I don't Want to Know (If You don't Want Me)”, 4v 4 (Ny) De Stijl ”Queen […][...]

Lars Winnerbäck & Hovet, Håkan Hellström, DAF (d), The Ark, Moneybrother, Silverbullit, Doktor Kosmos, Tiger Tunes (dk), Dimbodius och Slagsmålsklubben är de första tio banden som presenteras till årets Arvikafestival. Festivalen äger rum 14-16 juli i Folkets park i Arvika.[...]

Sjuttiosex minuter. Fem låtar, indelade i olika kapitel. På konvolutet möter två bilister varandra. De har röda tygpåsar över huvudet och kör femtiotalsbilar. Några sidor in i häftet sitter de bredvid varandra i baksätet. Fortfarande i påsarna. På mittuppslaget speglar sig en docka utan armar och ben och ser någon annan i spegeln. Du kanske […][...]

När jag recenserade Buccs ”The Soul EP” kände jag att det fanns gott om potential. Potential som drunknade i en alldeles för lång ep som drunknade i för många intetsägande remixar, men potential icke desto mindre. När jag hör det spoofiga Nelly-försöket ”My Single” (lite blingbling kombinerat med tablas och allmänna mellanöstern-vibbar) känns det som […][...]

Hammerfall ska bli STORA nu. Spelningen i Scandinavium på valborgsmässoafton är definitivt en av deras större, i alla fall på våra breddgrader. Senast spelade de på Lisebergshallen, en markant skillnad. Hammerfalls saga har kantats av framgång. Skivorna ”Glory to the Brave” ”Legacy of Kings”, ”Renegade” och ”Crimson Thunder” har allihop stärkt gruppens popularitet. Så mycket […][...]

Kaamos från Stockholm är tillbaka med sin andra fullängdsskiva, ”Lucifer Rising”. De blandar och ger friskt ur den svenska death metalhistorien. Med den äran. På samma sätt som Vomitory har Kaamos en känsla för att sammanfoga mangel med ett visst mått melodi. Det är lätt att gnola med. Men den största förtjänsten finns i de […][...]

Jag har aldrig varit särskilt imponerad av The Tough Alliance. Inte tyckt att de varit särskilt bra. Alltså borde jag inte gilla Lo-Fi-Fnk. Eller omvänt. Men nu är det så: jag gillar Lo-Fi-Fnk och tycker att The Tough Alliance inte är särskilt intressanta. Outsägliga äro musiksmakens vägnar. Egentligen vet jag inte ens varför jag envisas […][...]

Jag trillar dit igen. Faller och börjar flyga fritt i rummet. Kraften i svärmorspopens sånger gör mig from, salig och lätt lycklig varje gång en sångare som Chris Martin, Fran Healy, Danny McNamara eller James Walsh fyller lungorna med luft och drar ut på tonerna så stämbanden vibrerar. Romantiska bagateller, ofarliga sånger om tillståndet i […][...]

Jag tycker väldigt mycket om Thåström. Nästan lika mycket om Staffan Hellstrand. Deras sotiga och gråa bilder av Stockholm och Sverige både roar och oroar mig. På samma sätt som det Jocke Berg och Kent gör. Gravallvarliga herrar som humorlöst och tungt berättar om vad de ser. Därför har jag inte alls svårt att svälja […][...]