Det märktes att Arvikafestivalen, precis som årets upplaga av Hultsfred, fegkörde rätt hårt på de stora banden. En fegkörning som ju trots allt är helt rätt väg att gå, rent ekonomiskt sett. Av de elva banden på största scenen Vintergatan är sju svenska. Och de flesta av dem platsar på vilken bred stadsfestival som helst. […][...]

[Brus] blev en rätt intressant bekantskap som mest dök upp lite på vinst och förlust, trots att jag var lite bekant med namnet. De tre låtar jag hörde var alldeles för lite för att egentligen komma med något utlåtande, men den lågmälda syntpopen gav helt klart mersmak att nosa vidare. Timbuktu & Damn levererade en […][...]

Torsdagen kom ju i princip helt och hållet handla om en enda grupp: festivalens huvudbokning New Order. Jag hann med halva spelningen med Slagsmålsklubben som lät riktigt trevliga och som framförallt sparkade igång Arvikafestivalen 2005 med den äran, sväng och peppad publik. En av festivalens på pappret mest intressanta spelningar följde strax efter när Khonnor […][...]

Årets andra kvartal samlat på en bland-cd som hittills skickats till Kal och Tomas. 1. The Hellacopters ”No Angel to Lay Me Away” 2. Marvel ”Five Smell City” 3. Turbonegro ”City of Satan” 4. Sharon Jones & The Dap-Kings ”Natural Born Lover” 5. Faith Evans ”Mesmerized” 6. Plant Life ”The Girl Said… Give It to […][...]

Trax Records och DJ International. Två av housens kanske viktigaste byggstenar. Men istället för att berätta historien om skivbolaget Trax och den musik som föddes på Chicagos dansmusikgolv konstaterar jag istället att det fortfarande inte finns en heltäckande, officiell Trax-samling, värdig att frysa tiden av ett dans-Amerika på väg att resa sig upp efter att […][...]