Det finns många sätt att prata med gud. Jason Spaceman gör det genom en stärkare på tio. Al Green gör det mellan svettiga lakan. Jim White tuggar peyote. Polyphonic Spree gör det genom att förvandla sig till – Leningrad Cowboys. Vill man att något ska vara pompöst, att det ska vara sakralt och att det […][...]

Chic. Förstås. ”Crying at the Discoteque”. ”Sexual Guarantee”. ”Dancefloor Docusoap”. ”I Go Shopping”. Och nu ”This Is the World We Live In”. På båda Alacazars tidigare album (beroende på hur man räknar) har några spår alltid byggts kring en låt av Nile Rodgers och Bernard Edwards. ”Spacer”. ”My Forbidden Lover”. ”I Want Your Love”. ”What […][...]

”Shook Ones, pt. II” är en av de bästa hiphop-låtar som gjorts. Ja, en av de bästa låtar som gjorts oavsett genre. Det börjar bli lite tjatigt att rapa det här varje gång jag skriver om Mobb Deep, men det går inte att komma ifrån. Vad Havoc och Prodigy än ger ut är det alltid […][...]

Från den finska vänsterkanten kommer äkta paret Jimi Tenor och Nicole Willis med en samling låtar som åker ljudkana mellan 80-talets soul och 90/00-talets brutna jazz (dessutom med en helt oväntad mellanlandning smack bom mitt i 60-talets stötigaste JB-funksoul). Jag har lite svårt för den halva av skivan som låter som om den vore inspelad […][...]

En av de viktigaste sakerna som hänt soulmusiken de senaste åren är att ?uestlove kärade ner sig i Cody ChesnuTTs ”The Seed” så pass att han kände sig tvingad att spela in den på nytt. Det kan verka som en obetydlig händelse, men vi har den att tacka för mycket. Just den här gången tackar […][...]