Jag har ingen aning om hur gammal Ben Folds är, men för mig känns han som den evige tonåringen. Killen som vägrar växa upp. Killen som kanske aldrig varit rebellisk men som alltid glidit fram genom livet med ett ständigt bus i bakfickan, en väl vald ordvits på tungspetsen och en ny pianoslinga i rockärmen. […][...]