Det var långt innan Terror Twilight, det självvalda slutet, långt innan det började vurmas för Träd, Gräs och Stenar som Stockton-kvartetten njöt av tronen som indiescenens lofi-kungar. Njöt och njöt förresten – de kunde antagligen inte brytt sig mindre. När nyss nämnda avskedsskiva släpptes 1999 stod de på karriärens topp och ville inget hellre än […][...]