Petter är här igen. Södermalms mesta. Förra gången klev han tillbaka på scenen med Tar det tillbaks. Slog lite snett underifrån. Det gör han inte den här gången. Istället står han där självsäkert störst, bäst och vackrast. Störst, bäst, vackrast och nybliven pappa. Att Ronin öppnar med Christian Falk-producerade dragspelsmarschen Kom kom kom är föga […][...]

Det dröjde rätt länge innan jag köpte Melindas debutalster. Knäckt av en brud var helt okej när den kom. Relationsteorin var, och fortfarande är, fantastisk (Masse!) Men varken M.E.L.I.N.D.A. eller Brudmaffia kändes särskilt roliga. Det var varken rimmen eller rappen som var problemet. Snarare var det att musiken inte passade texterna. Den kändes alldeles för […][...]

Det finns väl egentligen inte speciellt mycket att säga om Fattaru. En av årets stora svenska hypar. En hype som jag hade rätt svårt att köpa. Ända tills Första Femman landade på skivdiskarna. Nu är det bara att erkänna: Fattaru var en hype väl värd att vänta på. Även om jag behövde mer tid än […][...]