High Energy möter Don’t You Want Me möter You Make Me Feel (Mighty Real). Sylvester lever igen. 24 år senare. Med lite remixhjälp från Dimitri From Paris. När britten Tyson Speede släpper sin popalbumlängdsperfekta debut är det nämligen omöjligt att inte tänka på just Sylvester. Men det är inte det att Dimitri-remixen av After You’re […][...]

Skitbra. Ibland vill man skriva en enordsrecension. Mest därför att, tja, det inte finns så mycket mer att säga. Horse Meat Disco III är skitbra. I övrigt är det mesta sig likt från när jag skrev om den förra delen i serien. Bögklubb. Disco. Discoish. Skitbra. Fast nu tänker jag inte göra det riktigt så […][...]

Jag säger som Homer Simpson: You say that so often that it’s lost all meaning. King Britt släpper i och med The Intricate Beauty enligt egen utsago sitt sista album med ”vanlig” dansmusik. Hädanefter är det betydligt mer experimentella elektroniska tongångar som ska gälla, tydligen. ”Jaja”, är min första tanke. Det har vi hört många […][...]

Ain’t No Mountain High Enough. Ain’t Nothing Like the Real Thing. You’re All I Need to Get By. Your Precious Love. The Boss. I’m Every Woman. Ja. De låtarna. Lägg dessutom till låtar skrivna åt Teddy Pendergrass, The Supremes, Gladys Knight & The Pips, Smokey Robinson & The Miracles och Aretha Franklin. De flesta har […][...]

Ännu en discosamling. Ännu en samling fantastiska låtar. Jag erkänner: jag får inte nog. Precis som Disco Spectrum 3 är Disco Heat ett gäng låtar som valts ut utan några större kommersiella ambitioner. Istället är det mer den musiknördiga kärleken att sprida personliga favoriter till vidare kretsar. Tack, säger jag. På Disco Spectrum 3 var […][...]