Kalla mig gärna traditionalist, men Ghosts debutplatta förbryllar mig. Här är man van att satanisterna proklamerar sitt budskap över antingen spartanska burkproduktioner och skärande gitarrslingor eller sluskigt mangel med likmaskarna krypande i högtalarmembranen. Och här kommer ett gäng svenskar och svassar fram så här försiktigt. Som om de hade filttofflorna på och en kopp te […][...]