Sofia Mirjamsdotter, eller mymlan som hon är mer känd som på Twitter och runt om i bloggosfären, gjorde dagens spotifylista till ära för internationella kvinnodagen. Jag lyssnade igenom listan och saknade Cat Power, så jag föreslog att hon skulle lägga till henne. Hon tyckte istället att jag skulle göra en själv. Så jag gjorde det. […][...]

Det har ju faktiskt gått ganska lång tid nu. En tid som dessutom inneburit att Kirsty Hawkshaw dykt upp som sångerska både på egen hand och som gäst hos andra. Men trots det har jag svårt att vänja mig vid synen av Kirsty med fullt hårsvall. När merparten av världen, och jag själv, först mötte […][...]

Daughtry Daughtry RCA/Sony BMG Amerikansk radiorock. Officiell sajt Dream Theater Systematic Chaos Roadrunner Records/Bonnier Amigo Progressiv hårdrock för musikhögskolestudenter. Symphony X Paradise Lost Inside Out/Border Pompös och svulstig hårdrock som antagligen går hem hos fans av Stratovarius. Candlemass King of the Grey Islands Nuclear Blast/Sound Pollution Doom. Nu med Robert Lowe på sång. Officiell sajt […][...]

Öppningen där Bettye LaVette helt utan ackompanjemang sjunger Sinead O'Connors ”I Do Not Want What I Haven't Got” med en röst som låter så raspig och sliten att jag förväntar mig att den ska pulveriseras i ett dammoln om jag slutar lyssna är fullkomligt magisk. När hon sen tar sig an Lucinda Williams ”Joy” som […][...]

Jag misstänker att de flesta musiker vill få till en klassiker någon gång. Ett album som alla framtida skivor i genren kommer ställas emot. Men kanske inte debuten. För då kommer alla uppföljare också jämföras med den. Blue Lines från 1991 skapade Bristolscenen helt på egen hand. Den var också den viktigaste skivan för det […][...]