Housevokalist kan på många sätt vara det mest otacksamma man kan ge sig på. I strålkastarljuset när singeln snurrar som fortast, men bortglömd i samma stund som nästa månadssmak smyger in. Men än värre, chansen är rätt god att ditt namn medvetet eller omedvetet historierevisioneras bort. Kvar blir producenten och musikskaparen, den som inte syntes. […][...]

Robert Owens. Robert Owens. Robert OWENS. Robert. OWENS. Robert Owens. Robert Owens. Robert. Owens. Robert Owens. Robert. Owens. De första 30 sekunderna på Night-Time Stories hinner Robert Owens nämna sitt eget namn mer än 20 gånger. Men nu pratar vi om Robert Owens här. Då får man göra så. Robert Owens är ju inte som […][...]

Jag skulle kunna skriva en mindre avhandling här bara om mitt förhållande till Larry Heard. Superlativen skulle hamna i överdriven majoritet. Så ni vet förutsättningarna. Från ”Donnie” och ”Can You Feel It”, över The It och ”Introduction”, via ett utforskande nittiotal till ett tvåtusental av återblickande och förfinande har Larry gång på gång skämt bort […][...]