Det är två saker som jag inte kan förstå med For Lack of a Better Name. Det ena är varför alltihop börjar med Jive Bunny & The Mastermixers. Det andra varför Joel Zimmerman släppt ifrån sig en så drygtrist skiva. Okej. Den första punkten är kanske inte helt sann, men Jive Bunny & The Mastermixers […][...]

I början av mars upptäckte jag att en av mina kollegor inte hade en aning om varför det började larma någonstans längre bort klockan tre, en måndag. Hon hade inte heller koll på att det är något som händer regelbundet fyra gånger om året. ”Är det över hela Stockholm?” undrade hon avslutningsvis. Även om det […][...]

Infernaliskt James Last-piano uppspeedat med en synthesizer. Jag tänker osökt på Brian De Palmas Phantom of the Paradise (som av någon outgrundlig anledning ska bli uppdaterad för 2000-talet) eftersom ljudbilden känns lika bisarrt overklig och psykedelisk som det vackra dramat om en pianovirtuos som får sitt ansikte deformerat av en kokande vinylgryta. Fylld av hämndbegär […][...]

Schweiz. 03.46. Wuthering Heights en evighet från Kate Bush men samtidigt precis på samma vindpinade höjd, dränkt i dimma och vemod. Stråkar som knappt orkar lyfta sig över dimmbankarna. Stråkar som ekar djupt ner i dalarna och högt över bergstopparna till de pulserande ljuden av vemodiga leenden. Schweiz. 03.53. Fyror och fyror. Ett hus insvept […][...]