Busdriver Jhelli Beam ANTI-/Bonnier Amigo Rappare som häver ur sig ord likt en Gatling. Myspace Elephant Icebreaker Junkyard Entertainment/Sound Pollution Jag har fortfarande lite dåligt samvete för att jag avfärdade The Elephants (som de hette förr om åren) som ett högst mediokert band för flera år sedan. Men, jag är inte sämre än att jag […][...]

Februari är den kortaste månaden på året och var de gamla romarnas sista månad på året. Men för oss väntar fortfarande nästan ett helt år av nya musikupplevelser. Här är några av dem som vi hunnit beta av. Bäst i februari? Det här. Brooklyn, Atlanta, New Orleans, Chicago och London. Samtidigt på samma scen. Den […][...]

dEUS Vantage Point V2 Records/Bonnier Amigo Belgisk indierock som stundtals påminner om Madrugada. Myspace Kill Hannah Until There’s Nothing Left of Us Roadrunner Records/Bonnier Amigo Emorock typ. Officiell sajt Magnus Broo Quartet Painbody Moserobie Music Production/Bonnier Amigo Jazz med trumpet i förgrunden. Maria Kannegaard, Håkon Kornstad, Ole Morten Vågan & Håkon Mjåset Johansen Maryland Moserobie […][...]

Det här Bostonbandet tror att de är grunge, men är egentligen distmättad stoner-pop som vilar på ett stadigt fundament av sextiotal. Cave In-geniet Stephen Brodsky har varit involverad i en rad innovativa projekt tidigare och har investerat en del lysande idéer även i Pet Genius. De experimenterar hejdlöst med vindlande skalor, lite väl ihärdigt ibland, […][...]

I pauserna mellan allt äggmålande, kycklingar, must och påskharens mystiska besök hos barnen, och för den delen även hos oss som inte tappat suget efter godisfyllda wellpappägg, kan det vara skönt att koppla av med lite musik i vårsolen eller i tv-soffan. Till skillnad från julen så har påsken ingen direkt musik knuten till sig, […][...]

Jag har levt med den här skivan hela sommaren. På senare tid har jag spelat den allt oftare. Men, när jag lyssnar på den drabbas jag av den stora tomheten. Hur ska jag kunna förklara vad ~ness låter som? Jag hör så många bra detaljer på den här skivan, men kan inte kommunicera dem. Jag […][...]

När Placebo släppte ”Nancy boy” på singel kändes de som det intressantaste pop/rockbandet, just då, i världen. En riktig stänkare som gjorde mig glad till mods och ivrig i mina lovord. Särskilt då med b-spår som ”Slackerbitch” och Smiths-covern ”Bigmouth strikes again”. Jag skulle nog, i svaga stunder, kunna hävda att det är den bästa […][...]