Jag minns fortfarande känslan när jag stiftade bekantskap med Dream Evil första gången i samband med släppet av The Book of Heavy Metal; går det verkligen att driva metalklichéerna så här jävla långt? Precis allting var over the top i form av svulstighet, riff och framtoning. Därför är den känslan inte lika närvarande när nu […][...]