Umeås Naglfar är tillbaka med ytterligare en skiva norrländskt vemod. Eller vemod och vemod, misantropi och en ganska stor portion självförakt handlar det väl snarare om. Men det är den andra sidan av det norrländska vemodet, den som inte är så ömklig, som manifesteras. Musikaliskt är det traditionell black metal som den lät i Sverige […][...]

Av någon anledning hamnade Setherials förra skiva ”Endtime Divine” i dvala ett tag efter det att jag hade recenserat den. Tyvärr, då jag återigen får stifta bekantskap med Sundsvallsorkestern i och med nya skivan ”Death Triumphant” och påminns om kvalitén som bandet besitter. Samtidigt påminns jag om bandets tillkortakommanden. ”Death Triumphant” är en ganska stereotyp […][...]

Lumsk Steel stage, 17.30 Första anhalt på årets upplaga av Gates of Metal blev en krock mellan Naglfar och Lumsk. Det visade sig att det dessutom var två sidor av hårdrocksvärlden som visade sig på varsin scen hundra meter ifrån varandra. Dels det vackra och varma som Lumsk står för, dels det hårda och karga […][...]

Naglfar, ett svenskt black metalband som alltid befunnit sig i periferin enligt min åsikt. Möjligtvis beroende på att de kommer från Norrland, eller deras relativt långa intervall av skivsläpp (1995, 1998, 2003 och 2005). Dark Funeral och Marduk har suttit ensamma på tronen av modern black metal. Därför är det trevligt att stifta bekantskap med […][...]