När jag skulle välja det bästa från april till månadssammanfattningen kändes det som att jag inte riktigt hittade rätt. Det jag tänkte på att jag skulle kunna välja var musikproducenten för Kaliber i P1. För han fick mig att fortsätta lyssna på ett ganska tråkigt inslag om varför brottslingar får för låga straff när de […][...]

Eftersom festivalarrangörerna valt att släppa ungefär tre band i taget för att få så mycket press som möjligt har vi för länge sedan tröttnat på att skriva om varje enskilt bandsläpp (herregud, köp en annons det kostar inte så mycket). Nu har de flesta av festivalerna våren och sommaren 2010 hunnit släppa ett gäng bokningar. […][...]

Fever Ray Fever Ray Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/ Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om […][...]

Dee Rangers Upside Down Bootleg Booze Records Sjutummare med gammal garage. Myspace Woodpigeon Treasury Library Canada End of the Road Records Indiepop och folk från Kanada. Så klart. Myspace Moa Killander I grevinnans trädgård Do Music Records/Sony Music Svensk folkmusik med lite jazz i sig. Officiell sajt Affordable Hybrid The Snake Was a Mistake Tell […][...]

Arvikafestivalen. Ett kärt återseende, onekligen. Tyvärr är det lite för offside från Vetlanda sett för att jag ska åka fler gånger än jag har gjort. Tre stycken har det blivit och det har varit trevligt alla åren. Jag minns när jag såg Nasum göra en lika fantastisk spelning på Lyran som de alltid gjorde, jag […][...]

Första gången jag stötte på Aerial var när de agerade förband till Mono på Kulturhuset i Stockholm i höstas. Gav dem inte särskilt mycket uppmärksamhet vid det tillfället och efter sex timmars bussresa slog jag mig i stället ner med en kopp kaffe och inväntade huvudakten. I efterhand framstår det mer och mer som ett […][...]

Japanska Mono blev något överraskande min första anhalt på min sedan länge planerade roadtrip som ägde rum i helgen. På bussen till Stockholm noterade jag att de spelade på Kulturhuset, och med tanke på att deras spelning på Arvika 2003 (?) var senaste gången jag såg dem kände jag att det var dags igen. Konstaterar […][...]

Det var tur att Meshuggah och Dillinger Escape Plan spelade på torsdagen. Det hade nog varit för mycket för att mäkta med när man är lördagsseg, nämligen. Meshuggah var mitt första band ut, om man bortser från den sövande Sophie Zelmani-spelningen, som mest bekräftade att jag hellre avnjuter hennes musik i en fåtölj än på […][...]