Geir Jenssen a.k.a. Biosphere är tillsammans med Röyksopp Norges främsta elektroniska musikexport, trots att hans musik är relativt underground. Med dussinet studioalbum och ett par anmärkningsvärda samarbeten med andra kompositörer t.ex. Pete Namlook – så är han något av en husgud för oss skandinaviska ambiententusiaster. Ett slags nordiskt svar på Brian Eno eller Steve Roach. […][...]

Det vore en ganska rejäl överdrift att påstå att allvarliga män med gitarr är det mest dominerande inslaget i min skivsamling. Men även om de är lätträknade finns det en och annan, som Elliott Smith, som har haft det där lilla extra som skiljer ut dem från mängden. En annan är José González. Det är […][...]

Med Eternal Castle tar japanska Naoko Sasaki sin harmoniska subtilt klingande musik i en något ny riktning. Inte så man inte känner igen sig, det är inga häpnadsväckande förändringar vi talar om. Grunden är fortfarande den fina paradoxen storslaget minimalistisk pop där försynt romantiska flyktiga melodier sakta böljar fram under Sasakis beslöjade älvlika röst. Aldrig […][...]

Luomo, Conoco, Sistol och förstås Vladislav Delay. Lägg till några andra samarbetsprojekt och du börjar få lite grepp om den musik Sasu Ripatti gett ifrån sig. Under resans gång har även Uusitalo dykt upp. På ett sätt har Ripattis musik varit lika spretig som hans alter egon. Från skruvade och lågmälda hiphop-liknande produktioner över ljudbyggen […][...]