Om jag tvingas lyssna på ännu ett melodödsband med gnällgöteborgskt growlande vokalist, så klipper jag sönder cd-skivan, tänkte jag häromdagen. Göteborgsdödsen är lite som en urkramad disktrasa efter alla hundratals In Flames-plagierare. Då damp superhajpade Avatar ned med en olycksbådande duns i min brevlåda. De stämmer precis in på den ovan nämnda fruktade beskrivningen och […][...]