Varje gång jag tror att jag kan skymta början på det som skulle kunna vara början på början på slutet – botten i tunnan – under min årslånga vandring genom sjuttio- och åttiotalsdiscons spretiga flora så lyfter jag på någon orörd hög och hittar ytterligare några paralleldimensioner. En utgivningstakt som knappt kan matchas av internets […][...]

Fever Ray Fever Ray Jag slås av det stora mörkret på Fever Ray:s självbetitlade debutskiva. Men jag är osäker på vad mörkret består av. /…/ Det långsamma tempot och de mörka malande tonerna. Även om det strös ut rikligt med lättare toner ovanpå anrättningen smakar det sorg. Det smakar uppgivenhet, förlorad kraft. Men även om […][...]

Det går inte att bli profet i sitt hemland, heter det ju som bekant. Inte sällan gäller detsamma även när det handlar om att bli erkänd av sin samtid. Först långt senare får man sin ordentliga stund i rampljuset, välförtjänt eller inte. Nu vore det fel att säga att Arthur Russell gick obemärkt förbi under […][...]