När jag såg The Decemberists förra hösten var jag mest irriterad över hur publiken behandlat Lou Barlow som strax innan ursäktande och hopkrupen runt sin gitarr framfört ett gäng låtar inför en suckande och väntande publik. Det var inte förrän The Decemberists stod på scenen som de amerikanska skolungdomarna lyfte blicken från den medhavda kurslitteraturen. […][...]