Rolling Stones på discohumör möter pastellskränig åttiotalspostpunk. Ungefär där har du franska Rinôçérôses senaste album. Som så många av sina landsmän de senaste åren har Rinôçérôse en förkärlek för den rockigare sidan av åttiotalets popdansmaskin. Det innebär att Futurinó, precis som gruppens tidigare album, både lider av ojämnhet och en slagsida åt rockhållet. Att Mark […][...]