Det roligaste med Timbuktu och ”Oberoendeframkallande” är att han tillsammans med sina kumpaner lyckats lura på ett intet ont anande svenskt folk några av de farligaste musikstilarna; världsmusiken och funken. Jag har suttit med hakan någonstans nere mellan knäna när hyllningarna ställt sig upp på rad i pressen samtidigt som Timbuktu med ett stolt flin […][...]

Det spelar egentligen ingen roll hur många gånger jag eller någon annan skriver att det här i första hand är Måns Asplunds och Jens Reschs grupp. Så fort någon säger att Jason Diakité är med blir det ändå alltid Timbuktus reggaeprojekt. Hur orättvist det än är. För M.O.N.S. och Chords är dessutom nästan lika viktiga […][...]

Det var väl bara en tidsfråga innan det här skulle ske. Chords, Mons Breakmecanix och Timbuk har klivit in i studio och lattjat fram en samling rootsreggaelåtar. Lite nytt, lite gammalt, lite eget, lite lånat. Släppt det försiktigt och låtit skivan få gro i fred. Varför är skånskan den överlägsna reggaedialekten? Att Peps Blodsband var […][...]