Arvikafestivalens tämligen bedrövliga metaluppställning i år, som verkar ha burit ledordet progressiv när bokningarna gjordes, kröntes åtminstone av Burst. Kristinehamnssönerna får dessutom anses aningen mer direkta än exempelvis The Mars Volta och lämpar sig bättre på en festivalscen än vad Opeth gör. Sångaren Linus Jägerskog är på riktigt bra humör på spelningen, som i princip […][...]

Jag blev kär i den här skivan i samma ögonblick som jag plockade den ur jiffypåsen den levererades i. Egentligen blev jag nog kär tidigare, men det var då bitarna riktigt föll på plats. ”Grind Finale” är mer än en skiva. Det är ett bokslut över ett fantastiskt band. Det är en dokumentation över Nasums […][...]

Om någon fortfarande inte insett att hård musik inte enbart handlar om att genom stenhårt rens ta sig från punkt a till punkt b rekommenderas ”Origo” varmt. Kristinehamnsbandet Bursts senaste alster torde nämligen ta kål på tvivlare som anser att musik innehållande dubbeltramp och skriksång är enkelspårig, ytlig och intelligensbefriad. Redan på inledande ”Where the […][...]

Nasum har blivit ett ganska välbekant band för mig nu, dels är också de från Örebro, dels har jag haft förmånen att se dem på scen ett flertal gånger de senaste åren. Jag har dock aldrig sett dem så här bra som de var denna lördagkväll i småland. Innan konserten var jag allmänt apatisk och […][...]

Nasum skojar inte. När de släpper lös ”Helvete” tas inga fångar. Furiös grindcore strömmar ur mina högtalare och jag konstaterar att trion har gjort det igen. Musikaliskt hamnar Nasum som ni säkert redan förstått i den absolut hårdaste skolan. De korta låtarna, i förhållande till andra musikstilar, hamrar på i ren vansinnestakt. Rakt på sak. […][...]