Jag hade i princip gett upp hoppet om mina gamla hjältar i Sepultura. Trötta Dante XXI och det faktum att även den andra Cavaleran, trummisen Igor, lämnade bandet var dödsstöten, tänkte jag. Släppet av A-lex var inget som kittlade, mer än genom minnen av svunna tider. Men den känslan spelar möjligen bandet rätt i händerna […][...]