Ett band som inledningsvis konstaterar Howlin’ Wolf och Dead Kennedys som några av sina influenser har ett ganska lyckat utgångsläge hos undertecknad. Nu delar visserligen inte Before You Die… varken Chester Burnetts kusliga pondus eller Jello Biafras giftiga tunga, utan slår in på ett mer country- och bluegrassbetonat spår, men det är ändå ett gott […][...]

Det är lite svårt att veta vart jag ska rikta min uppmärksamhet när jag tar mig an Rocker No. 1. För det finns en hel del gott att njuta av. Låt det vara Harmonica Sams munspel, eller varför inte hans röst. Låt det vara Tobias Einestads mjuka ståbas. Eller låt det vara Johan Svenssons trumspel, […][...]

Jobbar jag ensam på redaktionen en fredagskväll tarvar det så klart lite musik. I väntan på att de lokala fotbollsmatcherna och JSM-finalen i speedway ska ta slut lyssnar jag på följande: 1. Kiss ”Detroit Rock City” 2. Hound Dog Taylor ”Give Me Back My Wig” 3. The Scams ”Kiss Me (My Face is on Fire)” […][...]