Jag har ett ganska okritiskt förhållande till Nicke Andersson och hans produktion under de åtminstone tio senaste åren (jag lyssnade aldrig på Entombed när det begav sig och har inte orkat påbörja resan bakåt än). I The Solution gör han retrosoul med Scott Morgan vid mikrofonen och sig själv på trumpallen (och säkert en hel […][...]

Öppningen där Bettye LaVette helt utan ackompanjemang sjunger Sinead O'Connors ”I Do Not Want What I Haven't Got” med en röst som låter så raspig och sliten att jag förväntar mig att den ska pulveriseras i ett dammoln om jag slutar lyssna är fullkomligt magisk. När hon sen tar sig an Lucinda Williams ”Joy” som […][...]