Helt enkelt har det väl aldrig varit att hålla reda på Faust. Sedan tidigt sjuttiotal är det en lång räcka start, stopp, skivor och många medlemsbyten. Just den här inkarnationen av Faust består av Jean-Hervé Peron, Zappi Diermaier, James Johnston och Geraldine Swayne. För att krångla till det ytterligare en aning existerar leder en annan […][...]

Att kalla Speculation omedelbar och melodiös vore en rätt grov överdrift. Det är ju ändå trots allt To Rococo Rot det handlar om och bröderna Robert och Ronald Lippok och Stefan Schneider fortsätter sin utforskning av mötet mellan organisk instrumentering och elektronik, analogt och digitalt. Nu tydligare än någonsin med föresatsen att repetition är all […][...]

Omedvetet eller ej, Freddie Wadling har alltid odlat en myt om sin person. Att vara ett freak, att kalla sig själv ett monster kan ses vara ett skydd gentemot omvärlden, en flykt från allt det världsliga man kan vara utan. Den ståndpunkten cementerade han redan 1983 i Cortex och låten The Freaks och har, helt […][...]

Kanske är det John Dwyers tur nu. Skränig lo-fi från den amerikanska västkustens vitala collegestäder befinner sig mer rätt i tiden än på länge, och det är precis vad Dwyer har ägnat sig åt sedan slutet på 90-talet i band som Coachwhips, Pink & Brown och Dig That Body Up, It’s Alive!. Det ligger nära […][...]

Hur låter det egentligen om man korsar gammal punk med black metal och kastar in en aning Turbonegro i mixen? Casey Chaos, Samoth, Cosmocrator, Happy-Tom och Faust bestämde sig för att ta reda på det och resultatet blev Scum. Och ja, det låter precis som man kan förvänta sig. I Amerika verkar Norweigan Black Metal […][...]

Jag förstod inte vad meningen var med den här skivan. Samlingen är onekligen intressant, den börjar väldigt lugnt och förföriskt, som en godnattsaga. För att sedan ta upp i takt och bli rockig och efter det flippa ur och sen avsluta allt med ett spoken word med irriterande bakgrund. I förvirringen framstod sedan ett faktum, […][...]

Viktiga band: Storm, Wongraven, delar av Satyricons backkatalog Black Metal har alltid handlat lika mycket om djävulsdyrkan som om naturromantik (”Vi är en mörk, ondskefull skog”, som Mörk Gryning sjöng på sin debutplatta ”Tusen år har gått”). Att det förr eller senare skulle uppstå en musikalisk genre där svartmetallen uppblandas med rena folkmusikpartier var alltså […][...]