Kanske säger det alldeles för mycket om min person att jag efter första genomlyssningen av Karunegala stod som vad som mest kan liknas vid ett mentalt frågetecken. Småpunkig rock på svenska med lite lätt småproggiga drag. Villigt erkänner jag att Fulmakten inte låter som så mycket annat som jag hört på sistone, om ens som […][...]