Gästrikelåtarna är egensinniga och påminner emellanåt om orsalåtar. Evansson spelar kantigt och med rikliga kvartstoner. Låtarna känns nya men samtidigt som klassiker.

Evansson har varit musiker under lång tid, men sällan synts på skiva. Hennes spel är uttrycksfullt och hennes ton är rik. Hon spelar tekniskt och mycket rent.

Skivan har en smakfull komposition där solospår blandas med samspel. Evanssons görs sällskap av två av Sveriges mest intressanta folkmusiker Johan Hedin, nyckelharpa, och Sven Ahlbäck, fiol.

Harpans ljud bryter av och Johan Hedins spel är också intressant. Hans mer oortodoxa stil står i kontrast mot Sven Ahlbäcks mer traditionella spel. Båda stämmospelarna lyfter Evansson och bidrar med något eget utan att stjäla rampljuset.

En stor brist hos många folkmusikskivor är ljudproduktionen – så också på denna skiva. På 70-talet var man heller inte så noga med ljudet, men då spelade man in i inspirerande miljöer. Det är ganska häftigt att känna att man är där, i en dalagård, med Pers Hans. Men nuförtiden är det många som spelar in i studio, med kraftig dämpning av ljudet. Ingen efterklang – det låter som att artisten sitter i en säck och spelar. Så låter inte musik live.

Istället för att drömma sig bort till Dalagården där Pål Olle och Nils Agenmark spelade in Låtar från Ore ser jag framför mig Jeanette Evansson och Johan Hedin i en studio. Inte särskilt inspirerande.

En av mina allra bästa folkmusikskivor är Ellika Frisells Tokpolska. Det finns många beröringspunkter mellan dessa båda skivor – inte bara Sven Ahlbäcks briljanta stämspel. Ahlbäck, Hedin, Frisell och Evansson tillhör alla en grupp moderna musiker som ändå tar traditionen på stort allvar. Deras folkmusik är urban.

Många som vill förnya provar nya former och instrument. Ibland blir det lyckat men lika ofta bara platt fall. Jeanette Evansson förnyar med Sikvik svensk folkmusik på flera plan. Hennes virtousa spel, intressanta samspel och nya låtar är alla vitamininjektioner. Äntligen har gästrikelåtarna fått en värdig avbildning. Och trots dåligt ljud – nu har Tokpolska fått en värdig utmanare.

Det dröjde inte många genomlyssningar fören jag insåg att Wild Love i själva verket är en av av Bill Callahans största stunder som låtskrivare. Efter jag kommit under den svåra ytan upptäckte jag relativt traditionella poplåtar med några av Callahans bästa texter blandat med instrumentala spår. Jag kan inte riktigt beskriva vad som gör Wild Love så bra, kanske är det att Callahan börjat använda sig mycket av en cellist som gör det så tilltalande eller så är svaret helt enkelt att det är så många fina låtar. Lyssna själv på låtar som Bathysphere, Be Hit och min favorit It’s Rough – det går att konstatera att Wild Love är en av hela 90-talets bästa skivor.

Jag lyssnar ständigt på Callahan med en något orolig känsla, en nervositet som har med dramatiken han ofta bygger upp. En dramatik som i vissa stunder går att likställa med stråkarna i Einstürzende Neubautens The Garden. Lyssna bara på Moved In, inledningsspåret från The Doctor Came at Dawn där en akustisk gitarr och en cello aldrig låtit så skrämmande, någonting som förstärks när Callahan avrundar låten med att sjunga:

And I hope you don’t mind
If I grab your private life
Slap it on the table
And split it
With a knife

Jag tycker dock inte att det skrämmande inslagen gör Callahan till den stora musikern jag ser honom som. Nej, hans storhet och behållning är hans kärlekssånger som gör honom till vår tids bästa crooner. Det räcker med tre ackord, ett enkelt plock och hans nästan löjligt avspända röst för att förstå att kärleken han sjunger om är ärlig och äkta och även om texterna kan tyckas banala ur sitt sammanhang så är de motsatsen tillsammans med musiken:

Well it’s been seven years
And the thought of your name
Still makes me
weak in the knees

All Your Women Things

Kärlek är ett centralt ämne för Callahan även om den är olycklig men det är inte det enda han sjunger om. Texterna handlar om allt möjligt, allt ifrån tillvaron ur en fågels perspektiv till grekisk mytologi och vad texterna än handlar om så lyssnar jag uppmärksammat för det är någonting i hans tonfall som får det att låta som att varje ord är av högsta betydelse. Kanske är Callahans texter just det som gör honom så unik. Hans texter är som dikter och novellfragment som ändå låter helt naturliga och opretentiösa i sin kontext. Detta är kanske som tydligast i Too Many Birds från Sometimes I Wish We were an Eagle där Callahan suggestivt vecklar ut textraden If you could only stop your heartbeat for one heartbeat till ett långsamt komp som det naturligaste i världen. Oemotståndligt är ordet.

Den croonern möter vi dock inte mycket av på Wild Love. Callahan sjunger istället med olika filter på rösten, sluddrigt ibland och nästa stund nästan överdrivet tydligt, som han vill att vi ska uppmärksamma vartenda ord som kommer ur hans mun. Jag tilltalas av den sparsmakade produktionen och de intressanta (oftast otäcka) texterna. I Be Hit sjunger Callahan upprepande om hur Every girl I’ve ever loved has wanted to be hit och i Sleepy Joe går texten:

You say you feel like you’re dead
Oh well, I think it’s just those books you read
You say you can’t feel a thing
I’d like to break a chair across your back
And throw you in the ocean

Callahans musik kan till en början verka svår, pretentiös och mörk och på många sätt och vis är den just detta. Även hans stora skivkatalog är av ojämn kvalité vilket kan göra det svårt att lyssna in sig men trots detta så är hans musik ändå inte svårtillgänglig. Till och med på mörka Wild Love finns det lättlyssnade låtar som instrumentala The Emperor och avslutande Goldfish Bowl, Callahan är inte svår som han kan verka.

Jag tror han kan tilltala både indiepoppare och Johnny Cash-fans för att han har så många olika dimensioner i sin musik. Jag rekommenderar Wild Love som inkörsport till Callahans vackra musikaliska universum eftersom den visar upp det komplexa och varierande i hans musik. Det finns mer lättlyssnade verk som Knock Knock och Sometimes I Wish We Where an Eagle men Wild Love ger en mer komplett bild av Callahans musik. Jag tycker alla ska ge honom en chans för under den något svåra ytan finns en av de bästa låtskrivarna av den moderna tiden.

Det känns som det lättaste vore att strunta i Dylans ikonstatus, allting han betytt för populärmusiken (och kulturen) för att istället koncentrera sig på det väsentliga: hans musik. Jag gillar enkla vägar och därför är det på det viset jag tänkte göra när jag nu ska berätta om hans nionde skiva: Nashville Skyline.

Det handlar om poplåtar i en countrykostym där akustiska gitarrer ligger i förgrunden tillsammans med oemotståndliga texter. Dylan utvecklar uttrycket han introducerade på John Wesley Harding och det är fortfarande avskalat med enkla arrangemang men texterna känns inte lika svårtillgängliga och alla religiösa avspeglingar tycks ha försvunnit. Kärlek är ämnet även om den är svår och jobbig, och tillsammans med den obekanta ljusa rösten som Dylan har lagt till sig vilken närmast påminner om Roy Orbison framträder en skiva där melodierna är det bärande.

Här finns några av de bästa låtarna Dylan någonsin skrivit. North Country Girl har vi hört förut men denna gång har Johnny Cash bjudits in som duettparter och trots att jag föredrar versionen på The Freewheelin’ så är det ändå en intressant lyssning eftersom deras röster passar så bra tillsammans. I Threw It All Away är en bitterljuv vals som får det att värka i hjärtat och på Another Night låter det som Dylan druckit två flaskor vin och bestämt sig för att göra dansbandmusik.

Höjdpunkten är dock Tell Me That It isn’t True, ett drama där Dylan hört rykten om sin älskade som säger att hon har träffat en lång, mörk och stilig man bakom hans rygg och han bönar och ber att detta inte är sant till kompet av en beroendeframkallande melodi.

All of those awful things that I have heard
I don’t want to believe them, all I want is your word
So darlin’, I’m countin’ on you
Tell me that it isn’t true.

Nashville Skyline är inte Bob Dylans bästa skiva. Det finns flera andra som jag faktiskt föredrar som Time Out of Mind, Desire, Street Legal och Oh Mercy men jag tilltalas ändå mycket av hur avspänt och sprudlande det låter på Nashville. I sina stunder så är Nashville den enda skivan jag behöver, jag blir alltid inspirerad när jag lyssnar på den och vill själv ta fram min akustiska gitarr, åka ut på landet, dricka lite vin, och skriva låtar som känns så enkla och raka men ändå är så fruktansvärt fina. På omslaget ser vi en leende och inbjudande Dylan som skvallrar om skivans innehåll och jag tror den kan vara en bra introduktion för någon som vill bli bekant med Dylans musik men inte hört så mycket tidigare. Nashville Skyline är en fantastisk skiva av en fantastisk artist som alla bör upptäcka.

Efter att ha tagit två stadiga klunkar av drinken kände jag en förnöjelse över att ha fått avnjuta en tysk styrketår som inte består av synthar eller låtar i över 150 BPM. All is Nothing är en pophit som får mig att känna en viss berusning. Är det beroende av den Julian Casablanca-lika sången eller bara nyhetens behag? Detta är svårt att definiera men förmodligen beror det på båda tingen.

Jag fortsätter att läppja på groggen och tycker att vätskan som rinner ner i min kropp börjar ge konstiga och sura uppstötningar. Med rätt hög sannolikhet är det en följd av att låtarna Tell Me, Chinese Food, Get Together och I Guess I Know avger en en sur bismak av tristess och slätstrukenhet.

För att få ner de sista centiliterna av den tyska sörjan måste jag återgå till mitt liv som tonåring och jakten på att få i sig alkoholhaltiga drycker. Full skulle jag bli till vilket pris som helst, oavsett hur äckligt det smakade, läs häxdryck.

Jag ständigt är intresserad av att finna ny och spännande musik, efter mitt öras smak. I The Rumours fall blir det dock bara ansträngande och besvärligt, för att upptäcka att så inte var fallet denna gång.

Dagen efter en dos av denna kvalmiga dryck är formen inte på topp. Men den kureras på bästa sätt med ett stort glas av originalet Is this It.

Det är fortfarande The Albion som guppar på vågorna. Men år 2010 tar seglatsen en krokig väg tillbaka, till Carls rötter som runtflackande bohem och artist. Med texter om verkliga händelser och inte till ett land med framtida frihetsvisioner, då texterna i tidigare skeden var uppdiktade på drömmar och förhoppningar.

Brusten och bortkastad kärlek, i balladerna So Long My Lover, Shadows Fall och What Have I Done varvas med ångest och kokainångor i den dystra och teatraliska Carve My Name och den snyggt hopsnickrade poplåten Je Regrette, Je Regrette. Den senare låten anser jag vara skivans höjdpunkt, då de uppsluppna och positiva tonerna i musiken är en stor kontrast till de mörka textraderna, där Barât ger lyssnaren en snabb historielektion av vad ett destruktivt artistleverne innebär.

I Run With The Boys, vilket är den första singeln på skivan, märks tydligt hur Barât har blivit inspirerad och sugit i sig influenser från tidigare samarbeten med den alltid lika aktuella Paul Weller. Detta kan betraktas som en värdig och storslagen uppföljare till The Jams A Town Called Malice med pampiga blåspartier som blir uppbyggda med sköna basgångar.

I låtarna The Fall och The Magus är låtarna lekfulla och här kan det skönjas att Carl har en bakgrund som skådespelare, då dessa låtar skulle ha kunnat passa in som filmmusik i antingen Kalle och Chokladfabriken eller Alice i Underlandet. Det är nästan så att jag väntar på att Willy Wonka ska komma uppstudsandes ur konvolutet då de mekaniska melodierna byggs upp på ett finurligt sätt.

Mina förväntningar var i ärlighetens namn inte varit särkskilt höga, då jag motvilligt måste medge att Carl Barâts tidigare band, Dirty Pretty Things hade börjat gå utför både musikaliskt och textmässigt. Men efter att ha lyssnat igenom de 10 spår som det självbetitlade album erbjuder tycker jag att han gjort rätt i att fortsätta seglatsen alena, även om skivan inte håller samma höga textförfattarskap som hans tidigare själsfrändes soloalbum från 2009, Grace/Wasteland.

Det var när jag klickade runt på myspace.com i jakt på förband till min klubb Freaks N geeks på Debaser Malmö som jag upptäckte denna lokala pärla. Imponerades över deras förmåga att med små medel förvandla till synes ganska enkla popmelodier till något alldeles extra. Bright Eyes-vibbarna var väldigt närvarande och låten Narcissus gick knappt att få ut ur huvudet efter några lyssningar.

Behöver jag säga att vi bokade dem på studs?

Ett år har gått och Solander har nyligen släppt debutskivan Since we Were Pigeons på A Tenderversion Recording. Jag får fortfarande känslan av att sångaren och låtskrivaren Fredrik Karlsson lyssnat mycket på Conor Oberst genom åren även om hans stundtals nästan viskande och raspiga sång känns mer komplex än så.

Fredrik kompas av medlemmar från bland annat Fredrik (!), Vit Päls och Scraps of Tape och låtarna knyts ihop fint med hjälp av stråkar och stämsång. Någon skrev att Solander låter som om Bonnie ‘Prince’ Billy kompats av Why? och det är inte ett helt orättvist omdöme.

Musiken platsar nämligen lika bra i lo-fi facket som i singer/song-hörnan. Det här är på intet sätt nyskapande eller revolutionerande men låtarna och melodierna är tillräckligt bra för att sticka ut bland den uppsjö band och artister som gör den här sortens musik.

Texterna tar upp livsnödvändigheter såsom Fleet Foxes-konserter och resor till Brooklyn. Sådant som vi alla längtar efter alltså. Och visst längtar jag – jag längtar efter att följa Solanders fortsatta utveckling. Det här kan nämligen bli hur bra som helst.

Lyfter på hatten och önskar dem lycka till.

Fredagen började dåligt. Först strulade uppkopplingen, och när jag väl materialiserades i Northrend visade det sig att alla andra online i guilden körde Trial of the Crusader. Bedrövad som bara det elfte hjulet kan vara beslöt jag mig för att ägna kvällen åt att samla Champion’s Seals till den nya heirloom-chesten. Jag kom igång rätt bra i Argent Tournament och hade fått upp lansfäktarångan – då stängde Windows ner WoW och bootade om, för att installera nya livsviktiga uppdateringar. Min väg till patch 3.2-content kändes lång och fylld av frustration.

Himlen ljusnade dock. Gruppen i ToC fick problem med Dreadscale och Acidmaw, och gav upp för kvällen. Ur resterna av the once proud party formade sig en femmannagrupp med mig som tank. Inte riktigt min favoritroll, men man kan iaf påverka tempot på ett annat sätt. /train, /train, chaaarge!

Vi började med Trial of the Champion. Som var sådär. Jag kan inte släppa känslan av att allt som sker med lans är mindre på riktigt. Det känns nästan aldrig svårt, och grafiken ser av någon anledning löjlig ut. Man var lite förhoppningsfull inför looten dock. Till och med normalvarianten droppar en del fint. Jag hade chans på Banner of Victory, men ödet ville annorlunda och tärningarna svek mig till förmån för min ärade guildledare (den #%&€# ninjan!).

Resten av kvällen blev heroicsfarming. Vid halv tre låg kung Ymiron död vid våra fötter för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det var iaf inte jätteupphetsande att göra de gamla instanserna igen. Dock slutade jag kvällen med precis 58 Emblems of Conquest, så en T8-del borde det kunna bli inom kort.

Allt som allt en OK kväll. Lite för många wipes på gammalt content, men med emblemen i fickan var det ändå värt det.

Okej, förra skivan från 2006 hette Prinsessor. Minnet av Laleh på en konsert för ett par år sedan gav mig dessutom samma sagoassociationer.

Men på skiva har Laleh aldrig viftat med diademet. Där har hon aldrig varit något annat än en stark kvinna som modigt blottat sig själv för lyssnaren, utan ett spår av rosa tyll i arrangemangen.
Med det sagt vill jag ändå framhålla att en mognad ändå känns väldigt påtaglig. Nu ska man inte glömma att Lalehs skivor alltid är speciella. Lite som sådana där små ryska dockor som gömmer sig i varandra. Så även den här. Det är lekfullt, och mellan raderna har hon kilat in oväntade vändningar. På tretton spår hinner man med fler sinnesstämningar än ett episkt drama med Oscarambitioner. Och på något sätt får hon allt att hålla samman. Nu mer än någonsin.

Nej, skillnaden är mer en känsla av trygghet. Förr kunde man snarare uppleva ett sökande. Det var en del av det ärliga intrycket, att man fick följa med på den färden. Nu finns Laleh fortfarande kvar, med sin speciella röst, sitt sätt att plocka tonerna underifrån och kontrasterna i styrka och känslighet, men hon har hittat fram.

Idag handlar det om styrka. På sätt och vis påminner det om Anna Termheims Seperation Road men det här är ingen break up-skiva. Det här handlar inte om att gå vidare, utan att ha hittat sig själv. Att inte sitta på alla svaren men tycka att det känns okej ändå. Radiohitarna Big City Love och Simon Says börjar kännas lite tråkiga men hon driver ihärdigt på, som i Go Go eller Roses där de tidiga 80-talsflirtarna ger ett gott retrogung. I nästa stund står hon på barikaderna i Nation.

Men kanske går låtarna på svenska fram mer tydligt. Hennes egensinniga klang kommer fram mer och uppbyggnaden känns också lite mer experimentell. Som på singeln Snö (som gjordes till Arnfilmerna och spelades in med London-symfonikerna), men egentligen är det nog Bjuröklubb som jag tycker bäst om.

Oavsett så beklagar jag att de engelska låtarna får ta så mycket plats, trots att den delen mer än väl håller måttet. Alla bitar spelar faktiskt sin sin roll, såväl var för sig som tillsammans. Och kanske hade de sista svenska spåren och den ensamma persiska krafturladdningen inte stått ut lika utsökt. Kanske är det helhetsbilden som stärker variationen.

Skweee (ja, det stavas med tre e) är en svensk-finsk historia där det mesta kretsar kring två skivbolag, svenska Flogsta Danshall och finska Harmönia. Flogsta Danshall grundades någon gång runt 2004 av Frans Carlqvist, som även är mannen bakom pseudonymen Pavan. Förutom Carlqvists egna alster har man bl.a. släppt skivor med Daniel Savio och Rigas den Andre (som egentligen heter Henrik von Euler, men kanske är mest känd under sitt pop-alias Rigas). Finska Mesak och Randy Barracuda lät sig inspireras av Flogsta Danshall och startade ett par år senare Harmönia-etiketten. De flesta av bolagens skivsläpp görs i form av sjutumsvinyl, men förra året släppte Flogsta Danshall en cd-samling med både svenska och finska artister, och nu kommer alltså uppföljaren.

Musiken är inte helt lätt att beskriva, men det handlar om elektronisk instrumental musik med influenser från C-64, funk och r’n’b. Tempot är relativt långsamt men det blir aldrig stelt och tråkigt – tvärtom. Ofta kommer jag på mig själv med att dra paralleller till Princes minimalistiska funk från det tidiga 80-talet. Och i min bok blir det inte mycket bättre än så.

Skweee har redan hajpats en hel del på bloggar och internetforum som Swedesplease, It’s a Trap! och förstås, hemmaplanen, Nation of Skweee. Och en anledning till att denna unga genre redan låtit tala om sig är nog just alla dessa influenser. Det finns så många ingångar – eller inkörsportar om man så vill – till musiken. Man kan, som jag, gå igång på funkelementet. Gamla synt- och dataspelsnördar gillar de skruvade, primitiva syntarna. Är man mer inne på electro får man också sitt lystmäte. Och så vidare.

Allra bäst funkar låtarna med Rigas den Andre, Spartan Lover, Daniel Savio och Mesak – som även stod för ett av de starkaste spåren på förra samlingen, Museum of Future Sound 1. Från den förra samlingen saknar jag dock Beem, en av mina absoluta skweee-favoriter. Genrens grundare Pavan saknas också, men efter lite research visar det sig att han ligger bakom pseudonymen Limonious, som också står för ett av de starkare spåren på plattan.

Det ska bli mycket intressant att följa skweee-scenens utveckling den närmaste tiden. Inte minst ser jag fram emot att höra andra genrer låta sig influeras av den syntetiska funken. Som när Mackan från Fattaru lät Pavan producera den fantastiska 100:- häromåret. Musik för framtiden.

För övrigt måste Alkorytmi vara årets coolaste låttitel.

Från att ha varit en av industriscenens mest banbrytande pionjärer i början av 80-talet med sin hejdlösa blandning av punkens gör-det-själv-attityd, experimentlustan från krautrocken och oljud från slagborrar, vinkelslipar och plåtsjok, har de långsamt utvecklats till något helt annat. Ett sound som stundtals doftar mer Lee Hazlewood och folk/countrypop än vildsint, amfetaminstinn oljudsrock.

Men där 2004 års något sövande Perpetuum Mobile var nästintill trist i sitt ibland lite väl likriktade och behärskade lugn, visade sig uppföljaren, förra årets Alles Wieder Offen vara en betydligt spretigare, men också intressantare historia.

Det melankoliska lugnet finns fortfarande där, med lummiga hammondorglar och pianon, som i den drömlika Nagorny Karabach, men Alles Wieder Offen lider inte av den homogenitet som präglade föregångaren. Istället hinner den stegrande introduktionen Die Wellen knappt ta slut innan vi på spår tre kastas in i den underbart plåtslagar-präglade och ettriga Weil Weil Weil, som med en härligt monoton catchighet blandar gammalt med nytt.

Let’s do it a dada fortsätter även den på samma spår, med en metallisk klang och ett ös som nästan påminner om bandets klassiska Fütter mein ego från 1985. Och på så sätt fortsätter det, med en överlag nästan perfekt balans mellan det förgångna och det nya, och med ett låtmaterial starkare än mycket jag hört på väldigt länge. Alles Wieder Offen visar upp ett Neubauten som inte bara hittat en ny och passande melodisk kostym, men som också lärt sig att stolt bära upp den med hjälp av sina gamla oljudsärr.

År 2004 släpptes Miss Machine, en platta som troligen gjorde att bandet lyckades attrahera lika många nya fans som de förlorade gamla. Av den enkla anledningen att Greg Puciato, förutom att han ser ut som en steoridpumpad pitbullterrier, faktiskt utnyttjade sina röstresurser i bästa Mike Patton-anda. Han kunde väsa, frusta, viska, skrika – och han kunde sjunga!

Kort efter att bandet upptäckt vilken allsidig vokalist de faktiskt satt klorna i, började låtskrivandet ta helt andra former än tidigare. Vilket också är alldeles uppenbart på ett av 2000-talets mest spännande skivsläpp. Miss Machine.

Förutom den tidigare kombinationen av våldsamt komplext hardcore-meckande och rejäl metaltyngd, fanns nu även en tredje dimension inne i bilden: dynamik. Calculating Infinity är förvisso en bra platta, men den höga intensiteten tappar sitt syfte en aning eftersom plattan aldrig låter öronen vila. Miss Machine blandar upp bandets vansinnesresor till kompositioner med smekande verspartier, stämningsfulla bryggor och, framför allt, riktiga refränger.

Plattan bjuder på mer melodiska bitar (Setting Fire To Sleeping Giants, Unretrofied), gastkramande våldsamheter (The Perfect Design, Baby’s First Coffin) och underbara mellanting (Highway Robbery, We Are The Storm) och denna kombination gör att Miss Machine har spelats sönder fler gånger än jag kan räkna. Plattan är helt enkelt en perfekt uppblandning av de element som The Dillinger Escape Plan faktiskt hanterar bättre än någon annan.

Efter flera mixtapes, ett album och produktioner på många artisters låtar så har han nu fått ut sitt andra soloalbum, Tronic.

Skivan börjar med ett högt tempo och det dröjer ända till de sista spåren innan Black Milk visar upp det bästa av sin musikaliska talang. Det är då vi får höra utdragna, till stor del instrumentala, låtar med rena inslag av jazz och soul.

Black Milk som producent är bättre än Black Milk som rappare. Det går visserligen felfritt och flyter på bra när han greppar micken, men det blir ändå platt. Black Milk är inte märkvärdig som rappare. Det lilla extra som krävs för att göra honom annorlunda och bättre än många andra rappare fattas. Många spår är energiska och kraftfulla, och det känns som att det är just sådana spår som inte passar Black Milks rappande. Det går för fort för honom. De låtar som gästas av bland andra fenomenala Royce Da 5’9’’ och Pharoahe Monch är därför de bästa låtarna på albumet, eftersom tillför en variation och en kvalitet som behövs.

Gäster verkar också ha en positiv effekt på Black Milk, han låter aningen vassare när han inte är ensam på beatet. Gästerna på albumet är dock få, vilket ni nu förstår är negativt. Black Milk har tagit sig vatten över huvudet genom att sköta rappen själv så pass mycket som han gör. Albumet är dock inte speciellt nära en flopp, på grund av hans enorma talang som musikskapare. Hans beats, som är tillräckligt bra för att rättfärdigt jämföras med J Dillas på det sätt de blir, har utan tvekan det lilla extra som behövs.

Jag skulle önska att man kunde se på detta album och bli mer imponerad över hans insats som producent, än besviken över hans bleka insats som rappare.

Öppningsspåret Kill The Emperor slår an tonen. Efter en inledande bläckblåsfanfar tar ett nästan osannolikt tungt trumbeat över, till detta spottar Everlast ilsket fram textrader som ”Fuck the New York Times, Fuck CNN, [and] Politicians that pretend to be the working mans friend” och ”Let’s stop the war and feed the poor, let’s kill the emperor”. Den inledande kanonaden övergår i en lättsammare, och briljant, tolkning av Johnny Cashs Folsom Prison Blues. Allvaret kommer sedan tillbaka med Stone In My Hand, muslimen Everlasts inlägg i Palestinafrågan, och med Letters Home From The Garden Of Stone, ett gripande stycke om ockupationen av Irak från en fotsoldats perspektiv.

Det är, som skivans titel utlovar, inte bara dagspolitik som avhandlas, även om det är mer av den varan än tidigare. Die In Yer Arms påminner om Nine Inch Nails i sin frenetiska energi och skulle föra sig väl på vilket dansgolv som helst. Den akustiska gitarren och de finstämda kärleksballaderna har, även om de inte har en tillnärmelsevis lika stor roll som förut, inte helt fått respass. Anyone är en ballad med framträdande stråkpartier och en text som förvånar, vilket bara gör den mer intressant. I Friend tillåts den ‘gamla’ Everlast kika fram. Ackordföljden, arrangemanget och lyriken känns igen, men inlevelsen och rösten gör att det aldrig blir tråkigt.

Love, war and the ghost of Whitey Ford är, med sina många influenser – country, soul, hip hop, rock med mera – genreöverskridande. En av orsakerna till detta är att Everlast inte längre är bakbunden av ett stort skivbolag. I och med att den artistiska kontrollen nu helt är hans egen visar han ett spektrum som tidigare anats, men aldrig fått blomma ut. Till skillnad från vad som är gängse i musikbranschen blir Everlast bara intressantare med åren. Det är tio år sedan genombrottsskivan som soloartist med Whitey Ford Sings The Blues, och hela sexton år sedan han började hoppa omkring tillsammans med DJ Lethal och Danny Boy i hiphopensemblen House Of Pain. Förmågan att skriva ny, utmanande musik, parad med artistisk integritet och ett politiskt ställningstagande gör honom kanske inte unik, men väl till en positiv kraft i en annars tämligen intetsägande populärkultur.

Jon Mikl Thor började sin karriär som muskelbyggare och kammade hem den åtråvärda titeln Mr. Canada under 70-talets första hälft. Den tunga rockmusiken, som det står att läsa i Thors biografi, fungerade alltid som ett ”intensivt träningsredskap”.

Denna muskelknutte startade upp bandet och släppte detta fantastiska debutalbum 1977. Bara kika på omslaget så förstår du vad det handlar om.

Thor levererar hit på hit med låtar som Sleeping Giant och Catch A Tiger men glänser klarast i det fullkomligt fenomenalt boogie-riviga titelspåret som jag förmodar handlar om Thors blodtörstiga hundar som han poserar med på omslaget (den här skivan spisas bäst på fyllan då lyriken inte alltid hamnar i fokus).

Att Thors röst inte är av Halfordkvalitet bekymrar inte nämnvärt om du får tag på Thor – Live in London, en fantastiskt rolig live-VHS. Nu snackar vi Spinal Tap, fast på riktigt. Thor bänder järn mellan tänderna, krossar tegelstenar mot sitt huvud, blåser upp värme-vattenflaskor tills de sprängs samt fäktas med ett grönt monster föreställande asaguden Loke, som spelas utav den gamla psykadelia-rockaren Nick Turner från Hawkwind.

Enligt Thors biografi svävade Thor ”in the hazy area between superstardom and the dark underground” och det kanske var här någonstans som Thor försökte sig på en skådespelarkarriär? Se de fina rullarna Recruits, Rock N´ Roll Nightmare och Zombie Nightmare med flera.

Köp Keep The Dogs Away på skivmässa och få dig ett härligt skratt och kolla även in Thor på youtube. Du kommer inte ångra dig!

Hail Thor – the king of muscle rock!

Växlingen i årstidsstafetten är nära, så nära att höstens kala utsträckta gren nästan snuddar vid den ankommande stafettpinnen.

Allt som återstår är sensommarbrisens sista utandning och sen bär det av med Rosie Thomas längs höstmusikens lövklädda bana.

Hennes album When We Were Small är varken hennes första eller senaste skivsläpp, men den har för mig blivit varje hösts soundtrack.

Hennes spröda vackra röst, som lite då och då spricker upp i mjuka glidningar mellan tonerna har gjort mig sällskap under många långa höstpromenader.

De enkla luftiga arrangemangen av akustisk gitarr, piano, vispande trummor och bas flätar samman rytm och toner, men låter sångens melodier och text stå i centrum. Så avslappnat anspråkslöst, så ofrivilligt genialiskt.

Det som starkast grep tag om mig och aldrig kommer släppa taget är Farewell där Rosie tillsammans med ett piano och världens vackraste låt skapar magi.

Så inleds Moving Mountains storslagna debutalbum Pneuma. Med välavvägd balans mellan energisk rock, lugna, stämningsfulla partier, och bländande crescendon utforskas sedan gränslandet mellan indierock och postrock. Bandet var under två års tid ett rent studiosamarbete mellan multiinstrumentalisten Gregory Dunn och trumslagaren Nicholas Pizzolato, påbörjat medan de fortfarande gick i high school utanför New York. All uppmärksamhet albumet fick när de själva släppte det i början av fjolåret motiverade dem dock att börja ge konserter, så bandet omfattar nu även Frank Graniero (gitarr/sång) och Mitchell Lee (bas).

Pneuma är först och främst en helhet, med återkommande musikaliska och lyriska teman, men var och en av låtarna står för sig själv, från explosiva Cover The Roots / Lover The Stems, till den akustiska balladen Sol Solis, och det enastående huvudnumret 8105, inbäddat mellan två atmosfäriska, instrumentella stycken. De ofta komplexa arrangemangen inkluderar även elektroniska element, och instrument såsom cello, vibrafon och trombon gör oväntat entré för att förstärka nyckelpartier. Vid ett flertal tillfällen väcker förtrollande gitarrarpeggion nytt liv just då musiken tycks avstanna.

Dunns uppriktiga, intensivt känslofyllda sång förankrar detta verk som annars riskerat att sväva iväg med sina stora pretentioner. Han använder sin röst på ett antal olika sätt som ekar från det förra decenniet, då begreppet emo hade en helt annan innebörd. Sången används ofta som textur, i flera lager, där orden blir ourskiljbara. De målande texterna är annars en oundgänglig del av musiken, i synnerhet den upprepade frasen ”You are like the Sun, and I am Earth, together we are one”.

Influenserna från The Appleseed Cast, Hammock, och postrockens storheter är tydliga, men Moving Mountains lyckas genom att förena och förädla dem skapa något alldeles eget. Pneuma är utan tvekan ett kraftfullt album som berör och som har förmågan att öppna sinnen för nya genrer. Avslutande Ode We Will Bury Ourselves summerar detta musikaliska äventyr med sju minuters hoppfull eufori. Det dynamiska utbrott som inträffar tre minuter in, och som fortfarande efter hundratals lyssningar ger mig rysningar, får mig osökt att tänka på U2:s Pride, den låt som för omkring tjugo år sedan väckte mitt intresse för musik, ett intresse som Moving Mountains vitaliserat.

Musik kan faktiskt förflytta berg, så ta ett djupt andetag, och lyssna.

Aimee är en hejare på att göra koncept-skivor, ta bara Bachelor #2 som blev till filmen Magnolia eller Lost in Space som är skriven som en roadmovie från 70-talet. Den här gången ska låtarna handla om diverse mer eller mindre skruvade människors inre liv, men jag identifierar mig direkt med många av texterna när Aimee med rak och tydlig prosa skriver rakt in i mitt hjärta.

@#%&*! Smilers har inte en enda elgitarr men osar däremot av (något 90-talsmässiga) syntslingor. Efter ett 20-tal lyssningar skulle jag säga att ingen låt riktigt kommer upp i klass med favoriterna 4th of July och Save me men när skivan slutar med raderna ”Fat cats won’t be getting thin, seeing the kinda jam you’re in” ur låten Ballantine’s känner jag ändå att jag måste trycka på repeat.

Yearbook 2 har egentligen redan kommit ut, och jag har såklart hört den, bit för bit, genom långa nätter och ältande av meningslösa forumdiskussioner, blogginlägg av folk som inte vet vad de precis hört; letandes efter den senaste mixen – eller ”version by Studio” i raden. Allt från hippa gubbelectroproggen A Mountain Of Ones Brown Piano till storheten Kylie Minouges singel 2 Hearts och svenska Shout Out Louds. Alla med igenkännande särprägel av akustiska gitarrer och beats, låtar som har krossats likt ett pussel, för att byggas upp igen, lugnt och taktfast, alltid nära det melankoliska – men för nära till dansen och det egna för att ha en självklar genreplats i den moderna lyssnarens skivback.

Extra: På sin Myspace uppdaterar Dan Lissvik och Rasmus Hägg ständigt listan på samarbeten – nyligen en underbar ”version” av bolagspartnerna Fontäns låt Early Morning, såklart också en duo från Göteborg. Ta ett djupt andetag och dyk ner i mp3bloggosfären.

Den första skivan som poppade upp i huvudet var The Black Swan med Story of The Year. Jag har alltid varit ett stort fan av bandet, så direkt när denna skiva kom ut i butikerna var jag först till kvarn. Jag hade hört singeln Wake up några veckor innan på myspace och fick känslan av att dom lite gått tillbaka till Page Avenue-stuket, och den skivan är bland det bästa som släppts från USA.

Efter några problem med deras förra bolag är de nu signade till Epitaph och jag har personligen väldigt många favoritband just under vingen på det bolaget. Inte minst när dom väl hade köpt upp Burning Heart Records.

Men Story of The Year tappade ingenting genom att göra ett labelbyte, tvärtom, dom stiger bara mer och mer för varje gång de spelas på radion eller något sådant i USA, och även i Europa. Jag köpte skivan men började inte lyssna på den förrän jag åkte ut på USA-turné, och efter det gick den varm i bussen hela turnén.

Skivan börjar direkt med en tung och hård låt som heter Choose your fate och man kan inte annat än att sitta och digga med i takt. Ljudbilden är även helt perfekt och de har verkligen valt rätt väg att gå vidare med sin musik. Albumets andra låt är första singelsläppet Wake up och den låten är verkligen en riktig Story of The Year-låt. Den har alla perfekta element för att bli en hitlåt såsom tunggung till publikvänliga hockeykörer.

Femte spåret på plattan, Angels in the swamp, är en väldigt dynamisk låt som börjar med ett tunggungriff och sedan går över till lite balladstuk med akustiska guror och dylikt, för att sedan gå in i refrängen med punktakt på trummorna och snabba guror. Det är fräckt som fan!

Plattans nionde spår We’re not gonna take it är verkligen old school när det gäller gitarrspelet, det är så sjukt coolt och låten är verkligen en hit.

En annan sak jag även lägger märke till när det gäller The black swan är att det är fler gitarrsolon än vad det varit tidigare. Eftersom jag är ett gammalt Story of The Year-fan så har jag sett på DVD-utgåvor att gitarristen Ryan Phillips alltid velat spela ut sina solos men aldrig direkt fått tillfälle, tills den här plattan. Coolt! Låtar som Wake up, The antidote och We’re not gonna make it spinner varje gång på stereon när det är dags för fest, och det blir alltid ett jävla liv.

Plattan är väldigt varierad och har allt från radiokommersiell rock till skrikande och snabb punktakt. Story of The Year har definitivt släppt deras bästa platta genom karriären, kanske till och med den bästa plattan släppt från USA 2008?

Jag gillar inte att betygsätta album eftersom man alltid ändrar sig efter ett tag, men just nu är denna platta en stark åtta av tio!

Det som utmärkt Biospheres album på senare år är först och främst hans övergång till ett nästan helt beatlöst sound med minimala droneljud och arktiska ljudtexturer. På Autour De La Lune är det inte det arktiska som står i förgrunden längre utan det som gäller är den ofantliga rymden och klaustrofobin av att vara instängd i ett obemannat rymdskepp på drift.

Om Brian Enos Apollo: Soundtracks and Atmospheres känns organisk, öppen och lite optimistisk så är Autour De La Lune den precisa motsatsen.

Jenssen blev kontaktad av den statliga franska radion (vår motsvarighet till SR, ungefär) i samband med en radiofestival som skulle hållas i Montpellier. Han fick full tillgång till deras otroligt stora arkiv av inspelad radio. Därifrån valde han att göra en fri tolkning av Jules Vernes De la Terre á la lune (Från jorden till månen).

Det är grunden till albumet tillsammans med vitt brus, inspelade ljud från rymdstationen MIR och de minimalistiska landskap han själv komponerat. Allt det här tillsammans utgör den helhet som blev albumet Autour De La Lune, en sjuttiofyra minuter lång resa i nio delar. Långa stycken med monoton musique concrete som helst ska upplevas på ett ljudsystem med bra basåtergivning för att korrekt uppfatta de ytterst låga basfrekvenserna.

Det tjugoen minuter långa första stycket Translation är vacker maskinambient som tycks stå och stampa på samma plats. Men i själva verket rör vi oss bara, en liten bit i taget, oerhört sakta i vår ödsliga rymdfarkost. Vi tar oss vidare med Rotation, vars ljud är lugna och avslappnande som om vi plötsligt fallit i koma. Vi är på säker mark nu, den oändliga rymden till trots. På Modifié får vi lyssna på något som verkar vara mycket processade människoljud, långt borta, via en flera hundra år gammal transistorradio. Det låter lite som om någon nynnar eller sjunger något.

Rotation övergår i Vibratoiré. Baselementen fladdrar. Detta fjärde stycke har några av de läskigaste och djupaste bastonerna jag någonsin hört. Under tre och en halv minut (näst kortast på albumet) dras vi iväg mot något hotfullt och illavarslande. Déviation säger inte så mycket. Den bara är, vilket säger ganska mycket om rymdens eviga, stilla natur. I Circulaire har vi stannat av, en temporär paus, kanske för att laga skrovet eller ett elfel. Basen går runt som en motorcykel på tomgång. På hemresan i Disparu får vi en glimt av ljus, om än väldigt svagt och långt bort. Man kan få för sig att små, små melodier skapas av sig själva där ute och försöker nå fram genom mörkret. På sista spåret Tombant är vi tillbaka till det maskinliknande malandet som vi började vår resa med, fast mycket mer intensivt och inte lika episkt.

En stor skillnad mellan öppnande och avslutande styckena är att avslutningen har ett bra mycket varmare ljud. Som att återse en gammal vän i. I bakgrunden tycker jag mig kunna urskilja något som liknar ett väldigt förvrängt piano, men det kan likväl vara en ljudhallucination. Vilket kanske inte så märkligt med den här typen av musik.

Jag tycker om Autour De La Lune. Kanske beror det på att hela Jules Verne-konceptet blev så oerhört lyckat. Det har varit en trogen vän nu ett par år och sviker mig aldrig när jag plockar fram den sent om nätterna. Jag brukar föredra att sätta på skivan, släcka belysningen och krypa ner i sängen. En anmärkningsvärd notis angående Autour De La Lune är att när jag sover med den i bakgrunden på låg volym upplever jag ganska udda och skeva drömmar samt att jag inte känner mig riktigt utvilad när jag vaknar.

Trots drömmarna rankar jag Geir Jenssens nionde soloalbum Autour De La Lune som ett ypperligt rymdäventyr från en sann pionjär inom genren. Alla som gillar minimal ambient kommer inte att bli besviken.

Man fattade att nåt stort var på gång när Nicke, Robban, Dregen och Kenny våldtog hela Hultsfreds backstageområde med ett elektriskt överfall från House of Kicks tält. Det eftermiddagsgiget krossade det mesta på den festivalen, och snacket började gå. Sen kom releasen av Supershitty… som fullkomligt osade av rå energi och ohejdbar spelglädje. Actionrock! Jag vet, ett jävligt boring-slitet begrepp 2007, men för tio år sedan så stod det för något vitalt och gav en allt tröttare inhemsk musikscen den vitamininjektion den så väl behövde. Begrepp som attityd och maxvolym blev plötsligt aktuella igen.

Jag är glad att jag såg bandet i sitt esse innan sura EU-regler sabbade livemusiken med idiotiska decibelgränser. Klart låtar som Gotta Get Some Action Now och 24 hour hell ska avnjutas högt som SATAN!!! Jag gillar även punkiga FireFireFire innan stencoola Born Broke tar över. 4.14 minuter ren livsinsikt! (Påminner om nåt Lemmy & co. kunde fått ur sig i början av karriären.) Om ni stackars CD-slavar inte har LP:n så missar ni sköna Bore me, en av mina absoluta favoriter från Supershitty… tillsammans med Tab där Hellacopters faktiskt snuddar på gränsen till hårdrock!!! Ett riktigt grymt riff som groovar fräckt. Kunde nästan varit hämtad från Monster Magnets Spine of God. På tal om Monster Magnet så kan ni ju även lyssna på titelspåret från nya albumet 4-way Diablo. Vem har egentligen inspirerat vem? Versen är en ren Hellacoptersstöld!

Det finns en furiositet över Supershitty som jag har svårt att värja mig emot. Jag har alltid beundrat band som lirat som om det gällde livet. ”Plattan/giget/repet kan var det allra sista vi gör så det är fan lika bra att ösa på”, liksom. Därför håller jag gäng som MC5, The Stooges, Ramones, Motörhead, The Hellacopters etc högt.

Visst, Hellakopetrarnas sound har blivit mer safe med åren, men låtarna har alltid varit klockrena även fast disten snyggats till mer och mer på Chips produktioner. Kommer att tänka på Nicke Andersson-Hellacopter:s förklaring på hur de skulle ta sunkkällaren upp till Hultsfreds stora scen efter att de slagit igenom med Payin’ the Dues. ”Vi kallar det Giant Pub Rock nuförtiden” var hans svar. Rock’n'rollslammer eller fet pubrock… The Hellacopters levererade alltid!

Vad ska alla Nicke-kopior på stan göra nu då?

Trots att snart tio år passerat sedan Forss rapport, och trots att musikindustrin under denna period genomgått sin kanske största strukturomvandling, så är merparten av hans iakttagelser fortfarande giltiga. Genom att verka på en trendkänslig och internationaliserad hemmamarknad har svenska band ständigt tvingats leverera alternativ som är fullt i klass med de anglosaxiska förlagorna – vilket i förlängningen resulterat i att de kunnat konkurrera på en internationell marknad.

För flitiga läsare av creddiga, amerikanska, wigger- och tweefanzinet Pitchforkmedia kommer ovanstående inte som någon överraskning. Samtliga Labrador-utgivningar, Irenes hemmahamn, brukar där reflexmässigt belönas med de högre valörerna. Och Irene är inget undantag. Första släppet från Long Gone Since Last Summer, singeln By Your Side, uppmärksammades direkt och fick, helt rättvist, beröm för bubblande blås, skira gitarrer och generös körsång. By Your Side är en klockren sensommarbagatell i samma anda som We’re From Barcelona. Trots nödrim och schlagermässig tonartshöjning gick det inte att värja sig.

I albumformat är Irene, som det heter i Göteborg, en helt annan pilsner. Deras svenska (västkust)tolkning av amerikansk (västkust)pop blir närmast klaustrofobisk, med Tobias Isakssons starkt begränsade röstregister som sänke. För att kompensera sången överarrangeras låtarna enligt mottot less is a bore och goda idéer, som Michael McDonalds-svängiga Little Lovin, förvandlas istället till trög gröt. Skivans instrumentering och körarrangemang verkar vara skapade för att understödja svaga sånginsatser och inte för att lyfta fram de små guldkorn till melodier som faktiskt finns gömda i produktionen.

I Back to Back, ett synnerligen oblygt handlån av U2:s With Or Without You, är det hammondorgeln som får hålla Isaksson i handen genom skivans kanske ärligaste textrader. Det är den typen av oinspirerade tilltag får Irene att framstå som ett dåligt hemvävt coveralternativ, snarare än ett internationellt konkurrenskraftigt popkollektiv.

När förra årets bästa låt Memories når sin euforiska kulmen vill jag ringa alla jag känner och säga hur mycket jag tycker om dem. Always Away får mig att sakna dem.

Warmer Climes får mig att vilja bjuda dem på en kryssning med gratis drinkar. Boat Club får den globala uppvärmningen att kännas oerhört välkommen.

Jag har efter denna EP helt och hållet konverterat till Göteborgismen. Det är fulländat. Mitt förr så irriterande tinnitusbrus i höger öra har omformats till ett mjukt havsbrus och fafalel som fyllemat är för alltid utbytt mot Linnégatans crepes.

Souvenir startade som en trio i Pamplona för sju år sedan och är numera en duo beståendes av Patricia de la Fuente och Jaime Cristóbal, vilken har sin hemvist på skivbolaget Jabalina Musicá. 64 är deras fjärde album och Souvenir har under deras hittills sjuåriga karriär dessutom varit med på ett flertal samlingsskivor, bland annat Caroline Now!, ett tributealbum till Brian Wilson. Souvenir har haft olika musikstilar och sound på varje album och nu är det alltså mer dansinriktade låtar som lett fram till 64.
Souvenir bibehåller ett cleant sound trots, eller kanske på grund av, sättningen med syntar, trummaskiner och gitarrer (influerade av både surf och rock). Detta gör att Souvenirs musik inte så mycket för mina tankar till dansmusik i Hot Chips tappning utan snarare electro-techno-pop á la konstskolestudent (detta sagt i positiv mening). Man kan ana flirtar med Stereo Total (ja, Patricia de la Fuente sjunger på franska) i dess mindre hysteriska form och det går även att höra vissa kopplingar till Saint Etienne och kanske främst 80-tal i allmänhet. Trots detta känns Souvenirs sound förvånansvärt fräscht och rent.

Dessvärre råkar 64 ut för samma problem som så många andra skivor: det börjar bra, luddar ihop sig lite i mitten och avslutas med några pärlor. Öppningsspåret, Accident à Londres, framkallar en dansa-röven-av-mig-bild i huvudet och på skivans andra hälft dyker denna bild upp ännu en gång när spår nummer 8, Allô, allô, hoppar igång med ett kort syntintro. En annan favorit är Rumeurs, vilken också ligger sist på skivan.

64känns lika chic och modern som scarfturbanen och de har ytterligare en gemensam nämnare: det blir bara snyggt om man bemästrar tekniken och det tycker jag att Souvenir lyckas med. En sak är säker- jag kommer lyssna sönder 64 många gånger om under våren, för jag tycker om den längtan efter osunt leverne i form av för mycket vin och alldeles för sena kvällar som Souvenir framkallar hos mig. 64är ett album som kanske snarare lämpar sig för snyggdans hemma, under förfesten, än för tokdans på klubbar, men vem har sagt att man alltid måste fortsätta ut för att kvällen ska bli lyckad?

Avril for som en virvelvind in i en populärmusikskultur som mer handlade om underhållning än om musik på sommaren 2002 med egna texter och gitarrdrivna låtar men kanske framför allt utmärkte hon sig genom att tro på sig själv och se ut lite som hon bäst ville. Hon fick tonårsflickor att tro på sig själva med sina verklighetsförankrade texter istället för att tro att man var tvungen att se ut som en photoshoppad Britney Spears och har även fungerat som en inkörsport för många fans till en helt ny värld av rockmusik.

Inför andra albumet Under My Skin fick Avril friare tyglar av sitt skivbolag och inför detta tredje album har Avril gjort det mesta själv. Hon anlitade några av popbranschens hetaste producenter och arbetade även med bland andra gamla bandkompisen Evan Taubenfeld samt maken Deryck Whibley, kanske för att få till fler låtar i samma stuk som He Wasn’t och Sk8er Boi som låter bättre live än på skiva.

Skivan inleds med den kaxiga och Joan Jett-inspirerade singeln Girlfriend som består av det mesta som Avril gjort sig känd för att vara bland de bättre inom dagens popmusik, snabba och starka melodier med texter som är enkla att sjunga med i.

Just starka melodier är något som är genomgående i Avrils musik och det är väldigt få låtar på The Best Damn Thing som står och stampar kvar på samma ställe, något som varit fallet med några av låtarna på hennes två tidigare album.

Den låt som kanske beskriver den här skivan bäst är I Don’t Have to Try, en låt som börjar med något jag får lite Gwen Stefani-funkvibbar av men som samtidigt avslutas i furiöst tempo och med ett Brody Dalle-aktigt skrik. Samtidigt är texten i låten väldigt banal, något som hörs tydligt i inledningen på låten. Överlag fungerar dock Avrils mindre lysande textskrivaregenskaper bra då de sammanfattar hennes känslor och tankar på ett bra och lättförstått sätt, men inbitna Bob Dylan-fans bör nog hålla sig borta.

Avrils röst har genomgående på hennes tre skivor inte varit överproducerad utan man har kunnat höra någon liten missad halvton här och där vilket har bidragit till att hon låtit så mycket mer äkta än den mesta andra popmusiken. Rösten passar perfekt ihop med de snabba och gitarrdrivna låtar hon gjort sig känd för men hon är även kapabel att ta hand om kraftfulla ballader, något som även finns på den här skivan i form av Innocence men kanske framför allt When You’re Gone, som kanske är en av Avrils bästa texter hittill och den lär nog bli omåttligt populär när den släpps som singel om någon månad. Melodierna i båda låtarna är som vanligt starka, man rycks med, sjunger med och hjärtat får nog även det sig en liten törn alternativt hjälp på vägen.

Sammanfattningsvis är The Best Damn Thing i mina öron ett litet steg tillbaka från Under My Skin. Redan på Let Go trodde jag mig se och höra en potential om att Avril skulle kunna återupptäcka den förlorade arenarocken, något som hennes andra album banade väg för. The Best Damn Thing avviker dock från den vägen, dock utan att lämna den helt. Man skulle kunna säga att detta tredje album egentligen borde vara det för det mesta svåra album nummer två.

Avril lär dock fortsätta med att röra upp känslor men kanske kan The Best Damn Thing göra precis som Under My Skin gjorde då den skivan kom, få fler och fler att svälja stoltheten över att man faktiskt gillar något från som är hårt marknadsfört av skivbolagen. Lyckas Avril med det tror jag hon har en väldigt ljus framtid tillmötes då hon utan tvekan redan har tonårspubliken i USA som i en liten ask.

Till skillnad från julen så har påsken ingen direkt musik knuten till sig, förutom möjligtvis några kristna psalmer och hymner om Jesu lidande som ändå ingen orkar lyssna på. Just därför har dagensskivaredaktionen gjort den ultimata tio i topplistan över skivomslag med gula inslag.

Glad påsk!

1. Stevie Wonder ”Innervisions”
Med sin funk- och pop-osande soul, på teman som det urbana livets svårigheter, samtida politiska skandaler och andlighet är ”Innervisions” från 1973 en av Stevie Wonders bästa och mest betydelsefulla skivor. Låtar som ”Golden Lady”, ”Visions” och ”Don't You Worry 'Bout A Thing” står sig i konkurrensen med de gladpoppiga 60-talsspåren likväl som 1976 års bejublade ”Songs In The Key Of Life” och skamfläckar som ”I Just Called To Say I Love You”. ”Innervisions” är Stevie Wonders förmåga att berätta historier ackompanjerad av tidlös musik. Fantastiskt.

2. Kraftwerk ”Computer World”
Gul är förmodligen en av de mest odatormässiga färgerna. Tillsammans med, tja, rosa. När stenansikteskvartetten 1981 gulmålade omslaget till ett album tillägnat datorer, när andra färger på datorer än nyanser av grått fortfarande låg drygt 15 år framåt i tiden, var det mer rock'n'roll och punk än det mesta de genrerna spottat ur sig. Att det var bättre än precis allt annat i nämnda genrer är förstås självskrivet. Om man dessutom plockar bort en av låtarna och byter ut första bokstaven i alla kvarvarande låtar mot helt andra bokstäver, så får man ordet ”yellow”.

3. Josh Rouse ”1972″
Mannen som förmedlade vintersånger, julfirandebetraktelser och stjärnglans är numera det säkraste vårtecknet. Den första av Josh Rouse ljusare album är tveksamt vemodigt, för under ytan finns självsäkra danssteg, jävlar anamma och nylonskjortor i påskgult. På gränsen-saxofoner och discostön sätter tillbaka klockan 35 år. Småfunkiga popmelodier i ett välproducerat skal var precis vad Rouse och vi behövde.

4. Beat Happening ”S/T”
Amerikansk minimalistisk indiepop har aldrig låtit bättre än precis så här. Söta, superenkla, slamriga och naiva sånger som gjorda för handklapp med ett leende på läpparna. Utan att någonsin bli påfrestande mesiga, med andra ord egentligen mer rock än twee. Att trion turades om att sjunga, spela på basen, gitarren och trummorna är så klart en bra sak.

5. The Sequence ”The Sequence Party”
Långt innan Salt 'n Pepa fanns The Sequence. Trion från Sugarhill var kanske inte en renodlad hiphopgrupp, men det var här Angie Stone först gjorde sig ett namn som Angie B och rappare (hon hette Brown i efternamn på den tiden). Kanske inte mer än en parentes i musikhistorien idag, men ändå väl värd att leta fram för den som gillar ljudet av mötet mellan disco, funk och tidig hiphop.

6. The Pipettes ”Pull Shapes” (7″)
När det inte duggar särskilt tätt om gula metalskivor som man vill lyfta fram får man gräva lite djupare. Eller djupt och djupt, ”Pull Shapes” är en av förra årets bättre låtar utanför metallen. Den har spelats flitigt och står således långt fram i sjutumsstället. Att skivan dessutom presenteras på lysande gul vinyl och att baksidan innehåller ett schema för rörelserna till låten är givetvis bara bonus. Bra sådan.

7. Athletic Mic League ”Sweats and Kicks”
Texture, Vital, Buff(1), 24kt, Dj Haircut, Tres Styles och Grand Cee lämnar antagligen de flesta hiphoppare som frågetecken, vilket är sorgligt. För atleternas andraalbum är en underjordsklassiker, nyskapande och varierande, men ändå klassisk boom-bap. Trots att skivan kan ses lite ojämn hjälper övergrymma spår som ”The Declaration” och ”The Lovliest” att väga upp några av de svagare spåren.

8. Asian Dub Foundation ”Community Music”
Det kan väl inte vara en tillfällighet att Asian Dub Foundations bästa skiva är gul? Knappast. Med ett driv och genreblandande kreativitet med inspiration från allt från dancehall och punk befäster sig ADF som en av de mest välrenommerade alternativa electronikagrupperna från England. Lägg där till deras medvetna texter och deras fjorton års erfarenhet som grupp, stabilt.

9. Coldplay ”Yellow” (CDS)
Singeln ”Yellow” var det första jag hörde från Coldplay. Steget från den intima stämning som präglade denna första kontakt till den grandiosa arenapop som är Coldplay idag börjar kännas ganska stort. Coldplay är numera i sig någonting stort, snarast en företeelse. Bandet har utvecklats och musiken förfinats till perfektion. Men den vackraste melankoli som bandet har fått ur sig är fortfarande den där första skivan ”Parachutes”. Här lyckas Coldplay framföra sin gitarrpop med en sådan anspråkslöshet och Chris Martin sjunga med en sådan uppgivenhet att jag inte kan annat än att känna mig blå. Men när det kommer till färger är det komplementfärgen till blå det handlar om. And it was all yellow.

10. Placebo ”Without You I’m Nothing”
Placebos andra album, och kanske, kanske deras mest älskade. Jag var en gång i tiden förälskad i Brian Molkos feminina, intensiva röst och allt det smuts den sjunger om. Och jag tycker fortfarande att det är just Molkos röst och de skitiga texterna som gör Placebo som bäst. ”Without You I’m Nothing” är ett bra exempel på det lagom råa och när jag lyssnar dyker bilder av mörka, lortiga källarlokaler upp i huvudet. Knark, sex, ångest och förbjudna känslor är som bäst när det är Placebo som framför det.

Arcade Fire ”No Cars Go” (låt)
Den här låten står för allt som är bra med musik i dessa moderna tider. Ett anthem som inte kan missa att beröra någon. Den är bombastisk, brötig och fantastisk. Win Butler framstår som en religiös ledare när han utropar ”I don't know where we are going but let's go”, och jag, ateisten, är beredd att följa honom.
(Marie Lindström)

El-P ”I'll Sleep When You're Dead” (skiva)
Den regelrätta uppföljaren till klassiska ”Fantastic Damage” är ännu hårdare och bättre och utan tvekan en skiva värd att arkivera. Jaime Meline är inte bara industrihiphopens superproducent och grundaren av skivbolaget Def Jux, utan dessutom en eminent rappare. Man undrar hur många gånger han egentligen sett Ridley Scotts ”Blade Runner”.
(Pontus Gustavsson)

Dustin O'Halloran ”Piano Solos Vol. 2″ (skiva)
En period som fann mig nedgrävd i intensivt läsande och skrivande fordrade musik som inte ställde för höga krav. Dustin O'Hallorans romantiska pianoklink verkade lugnande på mina sinnen och hans vackra suggestiva melodier var generösa utan att begära någonting tillbaka.
(Susanna Huldt)

Black metal (genre)
Mayhem ”De Mysteriis dom Sathanas”, Weakling ”Dead as Dreams”, Ulver ”Nattens Madrigal”, Darkthrone ”Transilvanian Hunger”, Heresi ”Psalm II: Infusco Ignis”, Xasthur ”Subliminal Genocide” med flera har varit ständigt återkommande i cd-spelaren, iPod-lurarna eller på skivtallriken.
(Tomas Lundström)

Studio ”Out There” (låt)
Jag vet inte vad det är med de klingande baktaktsgitarrerna, Michael Cretu-syntharna, enkla basgången, pärlande analoga retroljuden, acidslingan och passningen till ”Lily Was Here” men de avslutande nio minuterna av Studios evighetslånga ”Out There” har lyckats lösa upp vinterkylan och mörkret varje gång den nått mina öron. Och ta mig tusan om den inte håller minst lika bra nu när värmen och solen faktiskt är här. Ren musikalisk Prozac.
(David Drazdil)

Arcade Fire ”Neon Bible” (skiva)
Skumma kanadensare leker med en orgel. Låtar som ”No Cars Go” och ”Keep The Car Running” gör garanterat en av 2007 års bästa skivor. Allt medan soulartisterna sysslar med annat.
(Agnes Arpi)

Kamera ”Resurrection”
”Resurrection” är dansant, snyggt och syntpopigt med rejäla doser av 80-tal. Samtidigt som jag blir helt hjärtskuren av all olycklig kärlek och självbedrägeri vill jag bara dansa, dansa, dansa.
(Madelene Holm)

Mendetz + DJ Amable, 30/3, Sugarpop, Granada (kommande konsert som inte längre är kommande när det här publiceras)
I form av resident dj på Barcelonaklubben Razzmatazz turnerar Amable för att marknadsföra klubbens årliga samlingsskiva, mixad av honom själv. På några datum har han sällskap av förra årets casiopophype Mendetz. I skrivande stund ligger konserten framför mig i tiden men jag hoppas på plinkiga synthar, ”Tillbaka till framtiden” och Orgasmatron.
(Martina Nordman)

Juvelen ”Hanna” (låt)
”Inte ens Prince håller på sådär hela tiden” hörs belackare klaga, men vad gör väl det när man bara släppt en ep ännu.
(Kal Ström)

Panda Bear ”Bros” (låt från albumet ”Person Pitch”)
Från den hoande ugglan i inledningen, genom solskenspop, envisa loppar och gråt i en melodi som rymmer hela fablernas värld. Panda Bear från Animal Collective är vårens smartaste solobjörn.
(Maria Gustafsson)

Jamie T ”Brand New Bass Guitar” (låt)
Focking croissant!
(Patrik Hamberg)

Nina Simone ”Here Comes the Sun (François K. Remix)” (bättre-än-originalet-och-alla-andra-versioner-låt)
Med basgången från Mr Fingers ”Can You Feel It”, hi-haten från Télépopmusiks ”Breathe”, ljud från katalogen märkt ”trance”, Ibiza-gitarr och månskenssmekande stråkar tar François Kevorkian med originallåten på en tidsresa samtidigt som den nya musikaliska bakgrunden är ett med det förflutna. Jag kan inte sluta lyssna.
(Ola Andersson)

Jag minns inte exakt hur det gick till när jag bekantade mig med Emil Jensen. Men jag hörde ett par låtar från hans debut-EP ”Jag har splittrats” och köpte bums både den och fullängdaren ”Kom hem som nån annan” (och jag hävdar fortfarande att ”På rymmen från flykten” som finns på EP:n är en av Emils bästa skapelser, bättre som musik än som spoken word dessutom). Men han började inte där, han är framför allt poet, en scenpoet. Mitt första, och tyvärr hittills enda, liveuppträdande av Emil Jensen var på Popaganda 2005. Det var trångt och kallt och det gjorde inte det minsta för han har förmågan att leverera, Emil.

”Mellansnack” är liveupptagningar av just det, hans mellansnack mellan låtarna. Det är inte mer än rätt att de också får plats på en skiva, då hans artisteri är så mycket mer än musiken. Det är orden som är viktiga, ordvrängeriet och texterna. Ibland, dock, kan jag tycka att texterna på Mellansnack blir lite för tendentiösa. Jag kommer på mig att irriteras över det politiska när han pratar om göteborgskravallerna. Även om jag och Jensen nog har ungefär samma utgångspunkt så irriteras jag av att han gör det så enkelt för sig. Det ÄR inte så enkelt, det är inte svart och vitt. Poängerna blir mer tacksamma om det finns svart och vitt, jag förstår det. Men jag önskar mig ändå fler nyanser.

Jag måste dock applådera Emil Jensens goda smak att ge ut sina texter just som ljudbok och inte i textform – för det är precis så som Spoken Word ska upplevas. Det går inte att läsa i text; upplevelsen går förlorad och texten blir ofta banal. Dessutom är det svårt att skriva rimmad dikt om man har självbevarelsedrift, men i talad form fungerar det. En god artist har förmågan att framföra texterna så att de lyfts och får eget liv och, om man får använda en klyscha, går rätt in i hjärtat på åhöraren. Och DEN förmågan har Emil Jensen.

Men om ni har att välja på att köpa den här skivan eller gå på en föreställning så säger jag solklart: gå på föreställningen och köp skivorna med musik istället. Ty inte nog med att Spoken Word upplevs bäst när man lyssnar på det, man ska helst lyssna på det live också. Allt annat är bara halvdant.

Så sammantaget: det är bra det här. Det är bara det att det är fel forum. Men för att nå en större publik finns det å andra sidan inget bättre sätt.

Bara för att expediten i skivaffären rekommenderar skivan behöver det inte betyda att den är värd 169 kronor. Bara för att framsidan är vacker behöver inte musiken tilltala dig. Skärpning Niklas! Som vanligt när jag är uttråkad står jag framför rekommendationshyllan på Bengans och stirrar. Men för en gångs skull leder min manliga och naiva intuition faktiskt till någonting överraskande bra.

Emotional känns som en väldigt osvensk skiva, fråga mig inte varför, men det är väldigt sällan man hör dessa rytmer och falsetter i råkalla norden. De sex göteborgarna lyckas skapa en ömklig, mjuk, intensiv och framförallt modern soulpop som är väldigt svår att värja sig från. Det är stilrent, välproducerat, pompöst och samtidigt lågmält och väldigt sensuellt.

Det Fibes, Oh Fibes! lyckas med är att hinna en balans mellan det pulserande drömmandet och den avslagna verkligheten. Det blir aldrig för svulstigt och sällan för lättsmällt. Lagom är ett ord som skulle kunna beskriva denna uppföljare men det känns lite för svenskt i sammanhanget. Det är just det osvenska och pulserande som gör det så intressant.

Den starka inledningen innehåller framförallt den smaskigt flottiga ”Goodbye Beloved Once” och de efterföljande och lika euforiska ”Get Up” och ”Can't Be So”. Under dessa spår är det väldigt svårt att förneka Fibes, Oh Fibes!. Men precis som debutalbumet ”Still Fresh” så dalar det lite väl mycket ibland. Det blir stillastående, tempofattigt och drygt halvvägs in tappar jag delar av mitt intresse. Och helt plötsligt blir det flottiga en nackdel. De avslutande spåren känns delvis som för mycket jordnötssmör smakar: alldeles för mycket och samtidigt ingenting. Även om avslutningen står för ljuspunkter i bland annat ”Sillhouette” och ”LA Girls”.

Helhetsintrycket så här i efterhand är ändå övervägande positivt. För det känns som att jag inte borde gilla det här. Jag borde inte ha köpt skivan och jag borde definitivt inte rekommendera det vidare. Men, Fibes, Oh Fibes! är verkligen som jordnötssmör; ingen tycker egentligen om det, för det smakar ingenting. Men ack och ve, då och då fångar det oss alla.

Jag har alltid haft ett ambivalent förhållande till Nick Cave, för alla har en personlig relation till alla de konstellationer han har presenterat sig genom under åren, så hur ska jag låta min syn på honom råda? Jag hör musiken och hör en man som har
så ofattbart mycket kredibilitet att han blir oantastlig.

Tänk det! Hur många artister är oantastliga? han klarade av att göra en singel med Kylie Minogue och ändå ha kvar hedern efteråt. Det säger inte lite i min värld.

Vad är så detta? Det är en utfärd i den elektrifieerade bluesens tassemarker. Jag blir förvirrad, jag är 16 igen och lyssnar på Birthday Party. Jag blir utmattad och lycklig. Plötsligt känner jag att de hittar hem till mig igen och de gör vad bara de allra största gör, de fastställer vilken sinnesstämning jag ska befinnna mig i de närmaste 45 minuterna. Det klarar en handfull band.

Och det här är inte som annars Nick Cave & co., han har inte skrivit låtarna själv, han har suttit med sina skäggiga rockpolare Warren Ellis, Martyn Casey och Jim Sclavunos från The Bad Seeds i en källare någonstans och gitarronanerat fram 11 lika skäggiga låtar. Det är garagepunkikt och postpunkigt och gothpunkigt simpelt som fan och jävligt arty och rutinerat. Det är nästan lite löjligt.

Jag hör Killing Joke, 16 Horsepower, Woven Hand, Danko Jones, The Hives och White Stripes, utan att ha en aning om vilken relation dessa har till Birthday party eller The Seeds. Det spelar ingen roll.

Detta är helt enkelt ofattbart bra. Grinderman visar var skåpet ska stå och så är det inte mer med det. Jag önskar mig den här plattan på vinyl. Bara för att det perversa gitarrspelet ska få komma till sin rätt. Bara en sån sak, Nick Cave är ju pianist, av någon mystisk anledning så är ”Foi Na Cruz” den första sång jag hör i huvudet när någon nämner Nick Cave.

Så återkommer vi till frågan hur bra det här egentligen är. Jag tycker ljudbilden är lite för luftig, men är å andra sidan gravt stoner/fuzz/doom/drone-skadad och det drar ner betyget ett steg.

Det märks att detta en gång var sångaren Tor Helmsteins sidoprojekt och hans chans att göra precis vad han vill med musiken. Trots att han numera satsar helhjärtat på just det här bandet och har lämnat det andra bakom sig så är Tors hungriga iver genomgående. Han tar för sig av friheten och tänjer på alla gränser. Visst leder det även till att plattan blir aningen spretig, men det gör ingenting. För Loveninjas rör sig habilt i djungeln av popkomponenter, plockar skickligt av utbudet och sammanför det bästa av det bästa. Öppningsspåret och förstasingeln ”I wanna be like Johnny C” låter som något av en Pulp-klassiker medan låt två snarare för tankarna till Belle and Sebastian. Och lyckas man få med dessa referenser på en och samma platta är hälften vunnet.

Det finns en viss doft av debutantnaivitet i musiken, de har inte riktigt hittat det exakta Loveninjassoundet. Ingen låt på albumet är den andra lik. Men kärleken till musiken är autentisk och här finns en virtuos förmåga att skapa glada och medryckande melodier.

Kommer inte den här plattan att spelas varm på varenda popklubb den kommande tiden blir jag besviken. Hittar ni mig stående i ett hörn så vet ni vad det är jag väntar på. Jag vill slitas in i Loveninjas fantastiska rytmer och dansa bort all vinterkyla.

Jag tycker väldigt mycket om ”The Greater Wrong of the Right”, det är en skiva som trots sina små skavanker står sig ovanligt bra mot konkurrensen ifrån många nya intressanta band. Men det är med ”Mythmaker” som de är tillbaka på den nivå där det en gång slutade.

Även om det kända soundet är borta så utforskar de nu ljudterritorier som aldrig förr. Det välkända soundet tillhörde till en stor del Dwayne och utan honom nu så kommer säkert kritik riktas mot Skinny, helt oberättigat enligt mig.

Skivan öppnas med ”Magnifishit”, en låt som sätter upp ribban rätt bra men den är precis som med öppningslåten på ”The Greater Wrong of the Right” den svagaste länken på plattan.

De resterande 9 låtarna är mästerverk. Rena mästerverk ut i fingertopparna.

Cevin Key målar upp varenda spår med helt kompromisslösa ljudbilder. Det känns som att mästaren tagit lärdom av sina elever. Jag kan höra inspirationer från både Aphex Twin och Boards of Canada som gammal Detroit-techno och modern electro.

I låtar som ”Dal” och ”Haze” låter han ambienten ta överhanden och klistrar in melodier som jag förmodligen aldrig kommer att glömma, för att senare på skivan starta igång kaosmaskinerna där han drar på fullt ös med Ogres underbara stämma, som både klipps och klistras in i flera kombinationer av sångteknik.

Jag vill ställa mig upp och vråla för hela världen hur mycket jag älskar Ogres rap. Hela hans inställning penetrerar varenda låt med sådan kärlek och lust. Det är en sexuell upplevelse att lyssna på honom.

”Mythmaker” är ett mästerverk, men det räcker inte med att enbart påstå det, det är för svagt.
Detta är en höjdpunkt för hela musikscenen, en skiva att ta lärdom av. Den visar varför mästare alltid kan lite mer än andra.

Det är en skiva ni ska äga, det är ett krav på er som musikälskare. Så enkelt är det bara.

Det är Francois tredje skiva och hon har levt ett ganska undanskymt liv i Sverige där hennes skivor inte fått något större utrymme i press. Hon kommer från Frankrike och har vid sidan av musiken även en karriär som målare och illustratör. Kanske är just språket en förklaring till att franska skivor aldrig har slagit väl ut i Sverige. Franskan är underskattad som popspråk lyssna till exempel på Serge Gainsbourgh (en utmärkt fransk popkonstnär och excentriker som särskilt under 60 och 70-talet gjorde en rad minnesvärda inspelningar).

Francois franska sång och uttal är sensuellt, vackert och hemligt och när det beblandas med de spetsiga huggande gitarrerna, hotfulla orglarna och drömska vibrafon-melodier i den akustiska, skruvade ljudbilden som blandar skräck med Waitsiska skrotlandskap. Summan blir ett skönt skört otryggt vemod som det är omöjligt att slita sig ifrån. Och även om man inte förstår den franska texten förstår man ändå vad som förmedlas. En känsla i rösten och otryggheten i instrumenten och ljudbilden. Den mystiska ljudbilden är det som främst skiljer den här skivan från föregångaren ”Vingt a trente mille jours”. Man har tagit den nya skivan till en ny dimension med hjälp av samplingar och utökad instrumentarsenal. Speldosor och barnmelodier bidrar ytterligare till att förtäta stämmningen och lägga nya lager av betydelser i ljudskapelsen.

Det känns som en resa man får bevittna. Man tas igenom olika lager av tider och platser som man får ta del av eftersom man löst biljett till föreställningen. Den förra skiva var en mer enkel historia, en mer oproducerad skiva där musikernas framförande stod i centrum.

En duett görs också med sångaren Joey Burns från Calexico i låten ”Over All” (ytterligare en låt har engelsk text, ”Please Be Angry”). Det är just i dessa låtar stämningen dras ned en aning eftersom övriga spår på skivan flyter på likt en spännande film som man aldrig vill ska sluta. Man vill följa med i alla kvarter och miljöer som de släpar med en i och man är till och med beredd att boka en sista minuten biljett till Frankrike för att omedelbart ta sig till platsen där man tror att de olika scenarion har utspelat sig. Därför känns de två låtarna på engelska aningen onödiga och påklistrade. Den förstnämda låten är visserligen bra men den känns konstruerad i detta sammanhang. Som att man skulle man skulle få för sig att måla dit en extra kludd på en tavla som redan är fulländad och färdigställd. Och den sistnämda känns onödig i sitt vulgära PJ Harvey-utspel.

Jag anländer vid slutstationen på tunnelbanan och jag känner mig omtumlad efter resan med ”Une saison vole'e”. Det har blivit morgon och dagsljuset känns som en befrielse när jag anländer ovan mark. Långsamt med tröttsamma steg kryssar jag övergånstället vid Rue des Rosiers på väg till mitt enkla rum på andra våningen där jag hyrt in mig för dagen.

Min favoritplatta är NIN:s The Downward Spiral, en skiva som verkligen berörde mig, på många olika sätt. Jag var förstås inte långsam med att plocka upp de andra betydelsefulla plattorna som enmansorkerstern Trent Reznor klämt ur sig under årens gång; The Fragile (eller åtminståne första discen) är som att vandra genom ett döende men vackert landskap, Broken är som att få huvudet krossat av en tretonstyngd och Pretty Hate Machine är som att bli stucken av massor med små, finstämda, elektroniska nålar. Bra grejor helt enkelt, lättillgängligt och svårt på samma gång.

Och slutligen, With Teeth är som att … dricka ljusgrå målarfärg? Jag öppnar det tråkiga omslaget och möts av en stylad Trent Reznor som står och ser lite låtsascool ut. Men värre blir det när jag kör in plattan i stereon … Den första låten är bra. Annorlunda pianoballad som urartar i någon sorts stämsång med cirka fem stycken Reznors som skrålar i harmoni med varandra. Låt två däremot …

Ett hysteriskt trumsolo och lite gnissel som ska föreställa en melodi utgör låtens grund medans Trent gör sitt bästa för att låta arg. Detta mina damer och herrar, kan vara en av de sämsta låtarna som Nine Inch Nails någonsin gjort: till och med sämre än Kinda I Want To på Pretty Hate Machine … Och den är ändå inte den sämsta på skivan.
Gud hjälpe oss.

Skivan tragglar vidare mot The Collector som är så hysteriskt tråkig att jag nästan somnar i soffan jag sitter nedsjunken i. Framförallt texten oroar mig, det är nästan självparodiserande och kan inte tagigt särsklit lång tid att skriva.

I pick things up
I am a kolläktööör
And things, well things, they tend to accumulate
I have this net
It drags behind me
It picks up Feelings
For me to feed upon

Inte undra på att det inte följde med ett texthäfte till skivan denna gång.

Efter att Trent sjungit klart om sitt parasitiska känslonät kommer The Hand That Feeds. Ingen gäspning i världen kan beskriva hur standardiserad det här spåret är, låter som Linkin' Park eller något i den stilen. För att förklara detta har Trent sagt att låten är ett slag mot USA:s regering och för att få ut budskapet så var han tvungen att göra sången till en ganska simpel poplåt. Jaha, det är antagligen såhär man belönar sina fans som väntat fem år på något nytt …

Efter att ha färdats genom ytterligare ett par tråkiga låtar (i synnerhet Everyday is Exactly the Same) och ruttna texter är vi framme vid skivans totala bottennapp, det tidigare nämnda titelspåret. Texten är inte katastrofal men det är melodin och framförandet. Trent tänkte väl låta förförisk/sexig/mystisk … Nej, i ärlighetens namn vet jag fan inte vad han försöker när han stönar (på riktigt, han stönar) fram refrängen Uh-With-uh-teeth-uuuuuh!. Själv ligger jag dubbelvikt av skratt, och jag tror inte att det var den önskade reaktionen.

Right Where It Belongs är ett ganska tamt försök att återskapa Hurt eller The Great Below och Beside you in time är fruktansvärt enevrerande att lyssna på med sin surrande melodi.

Jag trodde att det var omöjligt att göra parodi på Nine Inch Nails, men det verkar som att Trent slutligen gjort det själv. Att två av det tråkigaste låtarna blev singlar (Every Day is Exactly the Same och The Hand That Feeds) är ett mysterium. Har NIN gått och blivit kåta på MTV? För det är så den här skivan låter. Den blir inte bättre vid andra, tredje eller tionde gången jag lyssnar igenom skivan; att lyssna på den fler än två gånger borde räknas som självdestruktivt beteende. Jag vill verkligen tycka om den här plattan, men det går tyvärr inte. Det här är något jag aldrig trodde jag skulle få uppleva: Skit signerad Reznor.

Det är ungefär som när man lagar mat. Efter The Magic Numbers debutskiva upptäckte dom att dom hade hittat ett vinnande recept bestående av en matsked varma gitarrer, tio deciliter spröda körstämmor, några väl avvägda stråkar och en nypa handklapp. På den andra skivan testar dom några nya kryddor men grundreceptet är ändå detsamma. Det brukar kunna funka men i det här fallet känns det som att dom borde våga mixtra lite mer, kanske lägga till någon mer ingrediens. Det är inte så gott att värma gamla rester.

Missförstå mig inte nu, det kanske låter som att ”Those The Brokes” bara är en blek kopia av orginalskivan och riktigt så är det ju inte heller. Dom har utvecklats lite, det finns något fler moderna inslag den här gången även om det givetvis fortfarande är många influenser från den amerikanska västkusten.

Dom låtar som sticker ut mest är den gitarrusiga ”Runnin' Out” och ”Take Me Or Leave Me” där Michelle Stodart för en gångs skull får sjunga melodin. Kanske borde hennes brorsa, Romeo Stodart, lämna över sången till henne lite oftare. Inte för att han sjunger dåligt på något sätt men ibland behövs det något som bryter av. I slutet på ”Boy” övergår den till att bli en vals, det känns väldigt välkommet och jag önskar bara att den kunde fortsätta så, att dom kunde låta den blomma ut ännu mer istället för att leda tillbaks den till det trygga popformatet.

Men så länge Romeo Stodart kan fortsätta skriva lika vackra melodier som han gör på ”You Never had It”, ”Slow Down (The Way It goes)” och framförallt avslutande ”Goodnight” (som är minst lika fin som ”A Hymn For Her” från debutskivan) så blir allt annat på något vis sekundärt.

För det är melodier The Magic Numbers handlar om. Melodier, kärlek och skägg.

Jag tyckte att ”Donuts” var bra, men kunde inte hålla med om att det var ett mästerverk som många andra tyckte. Det fanns guldkorn där med, t.ex ”Bye” som även finns med på ”The Shining” i en ny tappning. Nu gästar Common och D'Angelo och den heter ”So Far to Go” och är skivans bästa spår och en av förra årets bästa låtar.

”The Shining” är mästerverket som ”Donuts” aldrig blev för mig. Det är spretigt men det gör inget när skivan innehåller låtar som är några av dom bästa som man kunde höra förra året och låtar som är så hårda att 50 Cent skiter på sig.

Black Thought rappar på ”Love Movin” att Dilla är ”the greatest hip hop producer of all time”. Jag vet inte, kanske är han det redan, men hade han fått leva ett normallångt liv så hade han absolut blivit det.

Återigen toppade en svensk skiva listan, men aldrig har en skiva varit så överlägsen. ”Silent Shout” fick mer än dubbelt så många röster som tvåan.

1. The Knife ”Silent Shout”
MajorTom: Hurra för the Knife!

2. Hot Chip ”The Warning”
julia på gatan: Grymma melodier, roliga idéer och makalös sång.

3. Regina Spektor ”Begin To Hope”
MarcoT: Diggar Regina Spektor sjukt mycket. Gillar hur hon leker med rösten på varje spår. Fina texter har hon också, jag smälter.

4. Junior Boys ”So This Is Goodbye”
Mötörsågen vs Earth: Det här är riktigt, riktigt bra. Perfekt att lyssna på en kulen höstlördag med ett glas Highland Park i närheten. 9/10.

5. Arctic Monkeys ”Whatever People Say I Am, That's What I'm Not”
Ade: förbannat helgjuten skiva! kompromisslöst och kaxigt.

6. The Radio Dept. ”Pet Grief”

(7. Håkan Hellström ”Nåt gammalt. Nåt nytt. Nåt lånat. Nåt blått.”
arg skåning: grymt töntigt att skaffa barn. popjävel.)

8. TV on the Radio ”Return to Cookie Mountain”
Bengo: ska köpa den här idag. har haft wolf like me på hjärnan i en månad.

9. Clap Your Hands Say Yeah ”Clap Your Hands Say Yeah”
jonasson: Lo-fi är bara ett dåligt sätt att gömma låtar i dålig produktion.

10. Tool ”10 000 Days”
Dödskarp: Plattor man får något ut av vid första
lyssningen är inga bra plattor.

11. M. Ward ”Post-War”

12. Belle & Sebastian ”The Life Pursuit”

13. Anna Ternheim ”Separation Road”
Ai: Ja, vad ska man säga? Hur förklarar man det oförklarbara? Årets bästa skiva, utan konkurrens. Anna är bäst. In Anna i trust, ingen ger mig samma känsla som hon.

14. Bob Dylan ”Modern Times”
Desertus: Jag ska tusan ge den här skivan en chans även fast jag känner kväljningar.

15. The Magic Numbers ”Those the Brokes”

16. Gnarls Barkley ”St Elsewhere”
Carre: Jag har peppat den här skivan i… några månader nu och jag blev inte besviken när den kom och som sagt: smiley faces! En sån jävla låt!

17. Muse ”Black Holes and Revelations”
Dette: Nästa gång någon kallar Muse 2000-talets Queen tänker jag banka ner denne till fotknölarna. Queen var så oändligt mycket större!

18. Cat Power ”The Greatest”
ToolshedAtt spela in en 'vuxen skiva' låter aldrig bra i mina öron. Men jag håller med om att You are free är riktigt bra.

19. Mattias Alkberg BD ”Ditt hjärta är en stjärna”

20. Fibes, Oh Fibes! ”Emotional”

21. Mastodon ”Blood Mountain”
funki: Detta är ett fruktansvärt galet bra album. Jag har aldrig varit med om att jag fått ståpäls när jag lyssnat igenom ett album vid första lyssningen förut, men detta var ett av undantagen.

22. Yo La Tengo ”I Am Not Afraid of You and I Will Beat Your Ass”

23. Morrissey ”Ringleaders of the Tormentors”
arkitekt: Måste gå mot strömmen och tycka att Morrisey äntligen börjar bli bra.

24. Mogwai ”Mr Beast”

25. Joanna Newsom ”Ys”

26. Tom Waits ”Orphans: Brawlers, Bawlers & Bastards”
JohnJohn: Innehåller helt underbart fantastiska pärlor men det allra glider dock förbi ganska spårlöst.

27. Moneybrother ”Pengabrorsan”
jewbs: Åhhhh så skönt, hoppas den där jävla Lars Winnerbäck kan fara åt helvete nu.

28. Thom Yorke ”The Eraser”
tizzle: Fan, man skall ju vara ond mot djävulen men detta måste jag ändå omfamna.

29. Justin Timberlake ”FutureSex/LoveSounds”
K.Ukrain: Ni kan hålla med varann bäst ni vill, men ni har fel. En smart, genomtänkt skiva fylld med genialiska melodier och producerat perfekt studiously aloof.

30. Midlake ”The Trials of Van Occupanther”
Farewell Typewriter: javisst, bra skiva. kan rekommendera spåren ”head home” och ”we gathered in spring” lite extra.

31. Bruce Springsteen ”We Shall Overcome”

32. Khoma ”The Second Wave”
nielseek: Stora stora ord. ”'Climbing Up The Walls' upphöjd i tio.” Nu är mina förväntningar väldigt höga. Fan ta dig om du luras.

33. Camera Obscura ”Let's Get Out of This Country”
dansk: mycket bra skiva! har haft den på ipoden på jobbet i två veckor, och börjar nästan fundera på om det är bud på en 8:a!

34. Band of Horses ”Everything All the Time”

35. Ghostface Killah ”Fishscale”

36. Albert Hammond Jr ”Yours to Keep”

37. Hello Saferide ”Would You Let Me Play This EP 10 Times A Day?”
Alister Grönkål.: Den The Quiz är svinigt bra, bättre än den nya singeln.

38. Lily Allen ”Alright, Still”
Elenor: MySpace och charmiga texter, kunde det inte räcka så. Varför inte en diktsamling i stället för en CD, nu när hon ändå inte kan sjunga. Det här låter ju förfärligt.

39. [ingenting] ”Mycket väsen för ingenting”
CarlT: Min nominering till årets skiva helt klart. Det bästa jag har hört på svenska i mitt liv.

40. Koop ”Koop Islands”
dream_brother: riktigt bra platta! var lite orolig att den inte skulle hålla måttet.

41. CSS ”Cansei de Ser Sexy”
JohnnyBone: Vem tror du du är? James Bond, eller? du är inte James Bond om du tror det!

42. Mars Volta ”Amputechture”

43. Yeah Yeah Yeahs ”Show Your Bones”

44. The Strokes ”First Impression Of Earth”

45. The Flaming Lips ”At War with the Mystics”
Journal of European Public Policy: Fantastiskt band, fantastisk skiva, fantastiskt oförstående fanbase. Trion Soft Bulletin/Yoshimi/At War är en av de få som kan mäta sig med – säg – Steely Dans 70-talskatalog, Paul Simons dito eller möjligtvis Prince 80-tal.

46. The Tough Alliance ”New Waves EP”

47. Johnny Cash ”American V”

48. Andreas Mattsson ”The Lawlessness of the Ruling Classes”

49. Marit Bergman ”I Think It's a Rainbow”
TheMarit: va? skär sej min röst? äh. snart gör jag en duett med marit. då jävlar ska vi simultaunskära oss.

50. Josh Rouse ”Subtítulo”
henko: Josh är som alltid nära något riktigt stort, men når inte riktigt ända fram den här gången heller.

51. Isis ”In the Absence of Truth”
Bengo: oj vad olika man kan tycka. Oceanic må vara ett kapitel för sig, men den här skivan är inte långt ifrån. Jag gillar de små plinkande gitarrpartierna som fan!

52. Timo Räisänen ”I'm Indian”
my week beats your year: Timo Räisänen prickar in alla attribut som får kräkreflexerna att jobba på högvarv.

53. In Flames ”Come Clarity”
MrMancini: gästrecensionerna är det bästa som hänt den här sidan, enda gångerna det skrivs om något intressant och inte bara en massa jävla indie.

54. Sonic Youth ”Rather Ripped”

55. Red Hot Chili Peppers ”Stadium Arcadium”
Frusciante_: jag älskar, älskar, älskar den här skivan!

56. The Concretes ”In Colour”
Björn: För mig var den vinter 2006. Ett par dagar när snön fortfarande täckte marken och isen gömde sjön.

57. eMiL Jensen ”Orka då”
freddan: en läggmatch i pingis på psyket… musiken verkar kanske inte vara min kopp te, men det var förbanne mig en riktigt snygg texttrad!

58. Leroy ”Baby, Baby, Baby”
Greta Svensson: Mer underbar musik och helt ratt musik gar icke att finna. Det ar helt javla otroligt! Jag ar helt betagen och latarna gor mig lugn och musiken ar som varmt smor i mina oron… (komplimang)

59. The Plan ”Walk for Gold”
Klaatu: Oreflekterad dumtonårsromantik kan väl funka i musikform, men när den ska recenseras blir det utan undantag pinsamt, vem som än gör det.

60. Lambchop ”Damaged”

61. Spank Rock ”YoYoYoYoYo”
arg skåning: det här tröttnade man ännu snabbare än gnals barky, vilket får ses som en jättebedrift

Det var med en viss förundran och förvåning när jag lyssnade igenom skivan som inhandlades första dagen den släpptes i mitt mörka rum. Det blåste kallt utanför och jag la mig ner i min säng och höjde volymen och lät musiken strömma ur mina högtalare. Efter första genomlyssningen började jag titta igenom texthäftet och startade ännu en gång skivan. Helhetsintrycket kändes mörkt och hårt med jag fastnade snabbt för ”Forest Families” som jag tyckte lät som det bästa The Knife spelat in, kanske berodde det framförallt på texten:

Too far away from the city
Some kids left on the road
They said we have a communist in the family
I had to wear a mask

Too far away from the city
We had to make this room
Fathers were football players, formal works, policemen
What the mothers did I didn't know

Music tonight
I just want your music tonight

Efter otaliga genomlyssningar hände plötsligt någonting. Färgerna svart blandas försiktigt ut och i stället får jag ett sken av dunkelt blått, samt mörk och ljuslila. Plötsligt känns inte ”Silent Shout” så kolsvart längre. Första singeln, titelspåret ”Silent Shout” är en fantastisk låt som trots sitt mörker och sin nedstämdhet så har jag mött den på dansgolvet flera gånger och den har funkat riktigt bra. Med sin stegrande synthslinga och dystra sång vaggar den mig till mardrömmar som kanske har lika mycket med videon att göra. Den kan vara det mest skrämmande och otäckaste jag sett. Andra singeln ”Marble House” är en lite mer lättillgänglig låt som är en duett tillsammans Jay-Jay Johanson hör tycker jag till skivans lite mer svaga spår men det vägs snabbt upp av hårda ”Like a Pen” som känns genom hela kroppen men sitt snygga beat. Alla låtar har en egen historia och känsla så egentligen skulle jag kunna ha en genomgång av varje spår, någonting som jag faktiskt övervägde med kom fram till att det skulle bli för tjatigt och ta för mycket plats. Min favorit är dock tredje spåret, ”The Captain” som är en fortsättning av ”A Different Way” från ”Hannah med H”-soundtracket. En underbar låt som jag ofta nynnar på innan jag ska somna om natten. Efter ett tre minuter långt, kusligt och ödesladdat intro så går trancebasen igång och Karin börjar sjunga:

Coming home after a long long walk
Coming home and still he doesn't know the walks
Coming home after a long, long war
Coming home after a dozen of walks

”Silent Shout” är melodier och texter som förstår mig, som får mig att vilja lyssna mer och mer.

När vinylnålen lämnar den svarta skivan känner jag mig helt tom. Som när jag sett en film signerad Rainer Fassbinder, fylld av tankar, frågor och blandade känslor. Det var längesen en skiva påverkade mig så mycket som ”Silent Shout” och det är just den effekten jag vill ha av musik. ”Silent Shout” liksom annan musik är ingenting man ska läsa om, lyssna på den.

I min skivsamling kommer den stå bland andra mästerverk som ”Station to Station”, ”Dog Man Star” och ”Computer Welt”.

Texterna på hela skivan är frustrerade, ensamma och skrämmande och låtar som handlar om lasagne och neon känns väldigt avlägsna. När Karin Drejer sjunger om barndomsminnen känns det som en modern uppdatering av Martin Bricks ungdom, det är smärtsamt men sällsynt vackert. Framförallt känns texterna angelägna och uttänkta, som poesi snubblar jag över meningar som får mig att rysa och i sista låten hör jag The Knife sammanfatta och avrunda årets i särklass bästa skiva:

I was afraid I guess
Now I can't think no more
I was so concentrated
On keeping things together
I've learned to focus on
I didn't want to disappoint
Now where is everybody
Is it still light outside?

The Knife har ännu en gång bevisat att dem är Sveriges bästa och viktigaste band, att syskonen kan utvecklas och överraska men fortsätta vara så oerhört intressanta.
Ångesten har fått ännu ett soundtrack, ett storartat, vackert och alldeles underbart soundtrack.

01. Kelis ”Appreciate Me”
”Don't take my kindness for weakness” mässar Kelis med back-up av en ståtlig kör, mer hängiven än någonsin förr. Bedårande och mäktigt.
[Agnes Arpi]

02. My Darling You! ”Please Don't Talk To Me I Fall In Love So Easily”
Den känns som den första vårdagen när asfalten är sopad och solen sticker i ögonen. Den känns som skolavslutningen i nian eller natten innan födelsedagen. Den känns som förväntningar och längtan. Den känns som ett tokhångel på ett dansgolv eller en efterfest i gryningen. Den känns som att springa så fort benen bär. Den känns som skriket som fastnade i halsen. Den känns som ett bultande hjärta, hormoner och adrenalin. Den känns som vår. [Carolina Setterwall]

03. Coldcut med Robert Owens Walk a Mile in My Shoes (Henrik Schwarz remix)
Redan i sin originalversion är gamla hjältarna Coldcuts Walk a Mile in my Shoes en melankolisk rysare tack vare sina sorgsna stråkar och Robert Owens gudabenådade stämma. Men det är i Henrik Schwarz rytmiskt avskalade briljanta version den fulländas och förädlas till årets vackraste, suggestivt pumpande, mörka technogospel. [David Drazdil]

04. Prince ”Black Sweat”
Det bara smäller när man höjer volymen till högtalarnas bristningsgräns. Och kroppen rister för den kan fan inte låta bli. Så. Bra. Har han inte varit sen ”Gett Off”. [Kal Ström]

05. Wolfmother ”Joker & The Thief”
Det gick att sammanfatta sjuttiotalets skönaste rock i en låt, men inte förrän 2006. Döda djur blir olja, kol blir diamanter. Led Zeppelin, Deep Purple, Black Sabbath och Uriah Heep blir Wolfmother. [Fredrik Welander]

06. Merz ”Butterfly”
Så var 2006 ett tyst år. Året där den som skrevade mest hördes minst. Merz gjorde det vackraste albumet där melodier, detaljer och nyanser fick tala, istället för antalet kompisar på MySpace. Med körer och bongokomp, kärleksdoftande sång och en vyssjande melodi, var ”Butterfly” låten som gjorde minst väsen av sig och därmed lät mest. [Maria Gustafsson]

07. Salem Al Fakir ”Dream Girl”
Ett år då jag tröttnat på samtiden och lyssnat mycket på gamla musikalmastodonter har Salem Al Fakir övertygat om att under händer och att framtiden är ljus. Messias spelar piano. [Marie Lindström]

08. Michael Gray med Shelly Poole ”Borderline (Club Mix)”
Ibland behövs inte särskilt mycket för att skapa magi. Ett taktfast beat. Några trevande desperata textrader. Lite lånade stråkar och blås. Repetera tills hela världen är färgad underbart blå. [Ola Andersson]

09. T.I. ”What You Know”
Om album bedömdes utifrån en enda låt vore det ingen tvekan om att T.I. var kungen 2006. Det här är årets anthem. Låten som startar festen eller bara tar den till en ny nivå av galenskap. [Patrik Hamberg]

10. Lena Willemark ”Sväs Märtas kulning”
Lena Willemark vänder kosan hem till Älvdalen. Det blir ett fantastiskt återseende. Ett möte som resulterat i en av 2006 års bästa skivor. Kulning är både vacker och gripande. [Peter Dahlgren]

11. Hot Chip ”Over and Over”
Jag har inte kunnat sitta still. Och trots att det är en av mina favoritsysselsättningar, har jag haft svårt att ligga kvar i sängen på morgonen. Vad det än var för kemiska reaktioner som sattes igång i min kropp vid lyssnande till denna dansanta rocks elektroniskt hackiga knaster och sprak förgyllde det året 2006. [Susanna Huldt]

12. Red Sparowes ”Annihilate The Sparrow, That Stealer Of Seed, And Our Harvests Will Abound; We Will Watch Our Wealth Flood In.”
När skivåret 2006 ska summeras står det klart för mig att året i väldigt stor uträckning har handlat om album, snarare än enstaka låtar. Således har det varit ett ganska ångestfyllt arbete att välja ut mitt bidrag till redaktionens återkommande samling. Såväl Slayer som Iron Maiden var med i diskussionen in i det sista, men till syvende och sist blev det Red Sparowes som drog längsta strået. ”Annihilate The Sparrow, That Stealer Of Seed, And Our Harvests Will Abound; We Will Watch Our Wealth Flood In” är ett storslaget och melankoliskt postrockstycke, som slår an känslosträngarna till hundra procent. Och jag kommer alltid att älska gitarrljudet. Disten, djupet, resonansen. [Tomas Lundström]

Hör alla låtar i vårt podradioprogram.

Emo:n blandas upp med musik som lättast beskrivs som om Cradle of Filth skulle göra en coverskiva på band som Saetia eller PG 99. Fast ändå väldigt långt ifrån. Circle Takes the Square bryter tunga partier ut i rent kaos för att några sekunder senare bli melodiöst och nästan balladaktigt. Episka, känslosamma melodier möter långa melankoliska instrumentala stycken med pianoslingor för att återigen övergå till regelrätt kaos. Hårt möter mjukt. Postrock möter grindcore. Man vet aldrig hur musiken kommer att låta en minut senare.

Detta kombineras med två sångare, en manlig och en kvinnlig, vilket gör musiken ännu mer dynamisk. Sången blandas även den från melodiös stämsång till growl och stycken där sångaren nästan låter som han skulle gråta. Men återigen tar Circle Takes the Square stora språng och Drew Speziale låter argare än Henry Rollins och formligen spottar ur sig texten.

Även textmässigt är skivan otroligt bra. Det är ett konceptalbum, men inte med amerikanska idioter utan om hur människor ifrågasätter sina egna liv och meningen med världen. Texterna är tunga, poetiska och fyllda med aggressioner och hopplöshet.

but the more I turn my face from the crowd
the more I feel my backs' increasingly compelled
for the sake of escape, to turn a knife on itself,
a knife of relief, from all the petty insight

Efter att ha lyssnat genom skivan några gånger är jag beredd på att påstå att den här skivan är den bästa som släppts på 2000-talet tillsammans med The Mars Voltas ”Francess the Mute”. Det här är unik musik och alla som uppskattar sådan och inte är rädda för att ge musiken lite tid ska genast kolla upp det här. Skivan sätter sig kanske inte direkt, men det gör sällan riktigt bra musik. Det här är äkta emo som utgår från en enda sak: känslor!

De som hört Radiohead känner säkert till Greenwoods förmågor, men på ”Bodysong” kommer essensen i hans sublima musikaliska vision fram på ett tydligare och subtilare sätt än någonsin. Enligt min mening är detta, hur skrämmande det än låter, en nästintill perfekt skiva. Jag har regelbundet lyssnat på den ända sedan den kom ut hösten 2003 och blir ständigt bara mera övertygad om dess briljans. Greenwood lyckas på ett häpnadsväckande sätt kombinera jazz, pop, electronica och klassisk musik på ett dynamiskt och finkänsligt sätt, utan att skapa en jämntjock överpretentiös röra. Det verkar dock som om denna skiva levt ett relativt anonymt liv och därför upplever jag det nästan som ett kall från ovan att bidra med lite musikalisk upplysning.

På ”Bodysong” hittar man tydliga spår av en av Greenwoods viktigaste influencer: Miles Davis och Dmitri Shostakovich. Skivan är helt instrumentell och Greenwoods karakteristiska rakbladsskarpa gitarr har nästan helt fått ge vika för bland aannat skärande stråkar, melankoliska trumpeter, polyrytmiska slagverk, knastrande osymmetriska samplingar, varierande analoga synthar och en ödslig Ondes Marteno.

Ondes Marteno är ett av de första elektroniska instrumenten med klaviatur och uppfanns 1928 av Maurice Martenot. Ljudmässigt påminner Odes Martenon om theremin och stundvis låter den nästan som en distansierad kvinnokör.

Trots att låtarnas karaktär varierar från nedstämda stråkar á la Shostakovichs stråkkvartetter till turbulenta och atmosfäriska freejazz-odysséer, hålls den spretiga helheten samman av en tydlig om än dock stundvis transcendent och trasslig blå tråd.

Låtarnas struktur följer överhuvudtaget inte poplåtens gyllene snitt. De kretsar snarare kring olika teman som spinner på likt en hypnotiskt metamorfos, sakta skiftandes i nya toner och nya skepnader, ständigt i rörelse och omöjlig att fånga.

På ”Bodysong” lyckas Greenwood utmana distinktionen mellan populärmusik och klassisk musik, inte genom att likt Yngwie Malmsteen och hans gelikar ösa snabba gitarrsolon på en pompös symfoniorkester som spelar banala rockriff. Nej, Greenwood förmår på ett unikt sätt rubba alla begrepp genom att utmana konstruerade skiljelinjer och genom att lyckas hålla sig odefinierbar.

Greenwood skapar mångfacetterad, minimalistisk och metafysisk musik bortom mänsklig förståelse och förnuft.

Det var under denna cirka 17 minuter långa bilfärd min relation till Nick Cave tog sina första stapplande steg. Jag satt och stirrade ut på de seglande snöflingorna och någonstans på vägen förtrollades jag av orden och Caves mörka stämma. Det räckte med en låt, med en vers.

But I believe in Love
And I know that you do too
And I believe in some kind of path
That we can walk down, me and you
So keep your candels burning
And make her journey bright and pure
That she will keep returning
Always and evermore

Into my arms, o lord …

”Into My Arms” är inte nödvändigtvis Nick Caves, eller ens detta albums mest klockrena låt. Men det var mitt första intryck. Det var den som fick mig att höja volymen i bilstereon, det var den som fick mig att beställa alla hans skivor på Ginza. Och när väl Nick Cave tagit mig i sin famn, när han väl fått sin plats i min skivsamling, har han inte släppt taget. Hans historier och reflektioner över livet är så trovärdiga och vackra, så hemska och fula, att jag inte kan annat än att sitta som ett förtrollat barn och ta åt mig. Hela albumet, varje låt: samma sak. Han sjunger och jag lyssnar bara på honom.

It ain't that in their hearts they're bad
They can comfort you, som even try
They nurse you when you're ill of health
Thy bury you when you go and die

It ain't that in their hearts they're bad
They'd sick by you if they could
But that's just bullshit
People ain't no good

Tillsammans med ”Into My Arms” och ”West Country Girl” är denna melankoliska pianoballad skivans starkaste. Det är här ”The Boatman's Call” är som bäst, när Caves röst och klinkande pianofingrar tillsammans med ett avslaget trumkomp får mig att känna att det inte behövs mer. Det ger mig en känsla av att musik oftast är som bäst när den genomsyras passion och enkelhet.

Och plötsligt tar det slut. När min bror parkerar bilen och slår av steroen, då vaknar jag ur min tillfälliga dvala. Han tittar på mig och skrattar.
-Visst är det bra? säger han.
-Det är djävulskt bra, svarar jag och kliver ut i verkligheten.

”Horn of Plenty” var en vemodig och sentimental lo-fi-upplevelse och lät som om Ed Drosté (grundaren och huvudpersonen bakom Grizzly Bear) låste in sig på ett biktrum och viskande bekände alla sina synder och pojkhemilgheter.

Skivan låg mig så varm om hjärtat att Ed och Christopher Bear för min skull lika gärna kunde fortsatt syssla med något annat i livet efter att de skänkt ett sådant vackert musikstycke till världen.

Som tur är finns det många som är klokare än jag och inte delar mina åsikter i varje läge.
Uppmuntrade av Skandinavienturnén, som de hade med med Rumrakets bossar Efterklang, och förstärkta med Chris Taylor och Daniel Rossen, som programmerar och spelar allt från banjo till tvärflöjt, kommer Grizzly Bear nu ut med en splitternya skiva som ligger framför oss, ”Yellow House”.

Grabbarna har lämnat det danska skivbolaget Rumraket och blivit sajnade av Warp Records vilket tydligen möjliggjorde vidare ljudexperimentering.

Redan från första ackordet på plattan är det solklart att de nya medlemmarna har bidragit enormt till stämningsförändringen. Grizzly Bear låter som ett fullständigt annat band och Ed Drostés röst har fått en annan dimension som får den låta helt oigenkännlig. Hans mjuka röst glider obehindrat genom kamraternas elgitarrcrescendon, mellotronstråkar, somnanbuliska fioler (som på ”Marla” tillhör Final Fantasys Owen Pallet, spåret är komponerat av Drostés mors moster – jazzmusikern Marla Forbes på trettiotalet), uppspelta flöjter, dova saxofoner, pianoutförda kaskader med mera.

Det som även den kräsnaste lyssnaren inte kan låta bli att slås av är de myriader av till synes totalt oförenliga musikgenrer som Grizzly Bear lyckas sammanföra och göra dem till sin fördel.

Här hör man bitar av såväl americana, alt-country, folkmusik, electronica, femtiotalskörmusik, jazz, musikal, Walt Disneys-soundtrack, vals, amerikanska inbördeskrigsmarscher, soft- och progrock med mera. Alla dessa blir en del av ett fullkomligt logiskt pussel på ett icke-påträngande sätt.

Patetiskt eller ej ser alla skivor jag har hört (och som jag förmodligen kommer att höra) i år pinsamt bleka ut när de går mot dessa mästerliga femtio minuter av rena rama gåshud.

Om du inte lyckas begripa skivans genialitet vid en första genomlyssning gör dig själv en tjänst, stäng av tv-n och avbryt allt du sysslar med i femtio minuter. Plocka fram dina hörlurar och sätt på skivan en gång till. Ägna all din uppmärksamhet åt Grizzly Bear. De är värda det. Och det är dina öron också.

Killen släppte i alla fall tre album förra året. Det är ett ganska mastigt projekt att ro iland för vilken artist som helst. ”29″ var den sista skivan i trilogin och förmodligen den som fick minst uppmärksamhet. Möjligen eftersom den är en aning mer svårtillgänglig än de övriga, men mer troligt därför att den helt enkelt kom sist och folk antagligen hunnit tröttna en aning. Hur som helst är den på sina ställen väldigt bra.

Ryan Adams har under sin karriär hoppat mellan olika stilar i nästan samma takt som Fredrik Reinfeldt byter ministrar. ”29″ är inget undantag. Första låten, titelspåret ”Twenty Nine” är en rätt tråkig rockenrolldänga som faktiskt gjorde att jag först la ner albumet ett tag, innan jag fick rådet av en vän att verkligen lyssna noga på hela skivan. Ryan berättar historier om den amerikanska arbetarklassen i bland annat ”Strawberry Wine” som om han vore en Springsteen, och sjunger alt-country som en skönsjungande Gram Parsons i ”Carolina Rain”.

Som mest hjärtskärande blir det dock när Ryan klär av sig alla rockattribut och sina, visserligen mycket fina, countrypastischer, och naket tillsammans med pianot sjunger ballader som ”Blue Sky Blues” eller ”Elizabeth, You Was Born To Play That Part”. Två små stycken om den omöjliga men ändå så oundvarliga kärleken, där Ryans enorma låtskrivartalang kommer till sin fulla rätt.
Han kanske till och med talar sanning då han i ”Blue Sky Blues” sjunger:

”Cause I know I'll lose
What's left of my mind
I cant win,
But for you I will try.”

Till skillnad från ”Zen Arcade” är ”New Day Rising” renodlad punk, men med tydliga rötter i 60-talspop som The Beatles och The Byrds. Det är extatisk, blödande energi från början till slut och plattan sparkas igång med ett primalskriksliknande, ångestladdat titelspår. Det känns som om gruppens rivaliserande låtskrivare, gitarristen Bob Mould och trummisen Grant Hart tävlar hela skivan ut om vem som ska stå i centrum. Båda sjunger nämligen lead vid olika tillfällen och på vissa spår är det svårt att urskilja vem som sjunger vad helt enkelt. Rösterna blandas ibland till grötigt oljud men det passar bara bra in i soundet som helhet.

Rivaliteten mellan sångarna och smärtan i låtarna späds på av det faktum att Hüsker Dü led av ständiga interna gräl plus att både Bob och Grant brottades med drogmissbruk.

Vad som skiljer ”New Day Rising” från andra plattor i samma genre är det oerhört starka låtmaterialet, smarta texter, det fina musicerandet och gruppens unika förmåga att blanda smärta och humor till en och samma smet. Låtarna är också fulla av fina melodier som ibland tar ett tag att upptäcka.

Det har aldrig gjorts nåt liknande i Sverige så vitt jag vet. Detta la grunden till 90-talets grunge och punkrevival och var vad dåtidens finniga tonåringar som Billie Joe Armstrong och Kurt Cobain diggade i sina pojkrum.

Produktionen på ”New Day Rising” är tunn som en nagelfil och ska jag vara petig så är det stundtals lite störande. Å andra sidan hade en överproducerad punkplatta inte kännts punk alls och Hüskers D.I.Y-etik och estetik är väldigt påtaglig. Bob Mould såg ut som ett mobboffer, en plufsig datanörd som någon elakt stuckit en gitarr i händerna på och knuffat upp på scen.

Plattans kanske bästa låt heter ”Celebrated Summer” och det var också den som gjorde att jag fick upp ögonen för Hüsker Dü. En till synes vanlig punkdänga men ack så fel man kan ha. Sällsynt catchiga melodier och ett break med 12-strängad akustisk gitarr som genast för tankarna till The Byrds. Andra favoriter är ”I Apologize”, ”Folk Lore” och ”59 Times The Pain”, som är låten det svenska hardcorebandet tagit sitt namn från.

”New Day Rising” är ingen easy listening. Det tar en stund att gilla den speciella stämning som råder på skivan, det skräpiga soundet och den ångestridna musiken. Men när man gör det så är den sanslöst belönande och blir bara bättre för varje gång. Precis som en skiva ska vara.

Kolla upp den.

Den här plattan kommer aldrig att bli en milstolpe i musikhistorien. Den kommer förmodligen att passera ganska obemärkt förbi, tråkigt nog. Och jag kan inte påstå att den ljudmässigt har gjort mig överdrivet exalterad. Maud Lindström har inget nytt sound som musiker och recensenter kommer att referera till i framtiden. Men den här skivan är ändå unik. För den ruskar om musikelitismen. Här kommer en feminist som brinner av starka åsikter och har ett utpräglat kritiskt synsätt till heteronormen. Men hon för inte fram sina åsikter genom demonstrationståg, debattinlägg eller något föredrag. Nej hon tar jag i gitarren och sjunger ut om sin frustration över det patriarkala samhället. Hon har inte den mest välpolerade rösten, men hon sjunger med en sådan målmedvetenhet och styrka att det blir bra ändå. Och tillsammans med de musiker som medverkar med bland annat dragspel, trummor, fiol, munspel, trumpet och tamburin och elgitarr så blir det riktigt schysst visrock med en rejäl dos av jävlar anamma!

Even if only few Swedes know her, Dear Euphoria's music could be loved by anyone. Anyone with a heart and a soul at least. ”For Everything of Worth”, her first and only record, is a must-buy record for broken hearts: this is the kind of music you want to listen to in order to be depressed when you are already quite sad. The kind of album every teenager could play in the darkness of her/his bedroom. The perfect record for long dark Swedish winters

It reminds of Stina Nordenstam for the shyness, and Tori Amos for the purity of the voice. When Elina complains on ”Something Great” I am petrified that I don't know how to give myself, you guess she really means it and when her ethereal little voice cries I was closed to love, one day on her song ”Oh the Softness”, you can actually hear her heart cracking if you listen carefully. To sum it up: emotional at its best.

Self produced, ”For Everything of Worth” sounds unusually raw. There might be a tactful piano in the background and maybe some other instruments somewhere, but eventually the listener only focuses on the beauty of Elina's voice. This is what matters.

It is impossible to know if Dear Euphoria will have to stop making music or if she will finally meet success. One could be pessimistic: released in 2005, her record has not yet met the audience it deserves. But it is not too late. It is up to you. This is the kind of music which could save your life.

Det var med med dunder och brak som elektroduon Junior Boys för två år sedan släppte ifrån sig en hypersmart och superhipp debutskiva. En klassiker och milstolpe frustade skivnördarna och slickade i sig samplingar. Jämntjockt och svårtuggat tyckte vi andra.

De två kanadensarna har själva jämfört sin musik med att åka bil på motorväg genom ensliga skogslandskap. I mitt tycke färdades debuten ”Last Exit” mestadels i diket. Det var förvisso intressant, men det var också lite jobbigt. Jobbigt för att man fick den där känslan av att detta var ett band som skulle kunna göra världens bästa låt – om de bara ville.

Världens bästa låt får vi kanske vänta på, men den här gången har Jeremy Greenspan och Matt Didemus i alla fall vett att hålla sin musik på vägen. Allting är fortfarande jämntjockt i den meningen att ingenting lämnar mallen, men särskilt svårtuggat är det inte. Där debuten var en aning tungrodd innehåller uppföljaren nu en uppsjö av försiktiga men spikraka klipp-och-klistriga popmelodier.

För mig är ”So This Is Goodbye” något jag vill ha med mig i öronsnäckorna på promenaden hem när klockan slagit tre. Där hittar jag ensamheten och det hopplöst uppgivna, men också en varm hand på min kind. En smekning som påminner om att solen snart går upp, och att vi då kan åka långt, långt härifrån. Och innan vi kommer ut på motorvägen vinkar vi vemodigt adjö till alla våra vänner.

”So This Is Goodbye” kan faktiskt bli en staty över något så ohippt som den nya svennemusiken. Junior Boys har nämligen potential att slå på bred front. The Knife visade sig exempelvis ha den potentialen, men först efter ett kommersiellt omöjligt debutalbum. Syskonen Dreijer hade visserligen ”Heartbeats”, men Jeremy Greenspan och Matt Didemus har ”Count Souveniers”. Och det borde faktiskt räcka till provisoriskt världsherravälde.

Et kort innledning:
”The Search” er denne norske trioens tredje album, og den ble gitt ut i Norge i mai 2005, deretter resten av Europa, inkludert Sverige. Tidligere har de gitt ut to nokså bunnsolide album; ”Viva” og ”Solid Rest”, og med sitt tredje album ser det ut til at kvalitetskurven går den rette veien, nemlig oppover!

”The Search” er mikset av svenske Daniel Bergstrand, en metal-produsent som mest sannsynelig ikke trenger noen videre introduksjon for svenske lesere, vil jeg tro, og en produsent som vi kjenner godt, etter å ha brukt han som produsent på Stonegards begge album. Farbror Danne kan skru veldig god lyd, og det bærer også denne plata preg av.

Men det er ikke først og fremst lyden som gjør ”The Search” til en nytelse for øre og sjel. Det er de gode låtene.

Fra første sekund viser El Caco muskler i ”Someone New”, en latterlig fengende rockelåt som har blitt noe av en hit i hjemlandet. Ført av et simpelt, men genialt gitarriff, tillagt sirup-trommer som slår knallhardt, men herlig bakpå, en buldrende bass, samt en snerrende og sår Osa-vokal, gir denne pangåpningen et godt bilde av hva lytteren har i vente gjennom den neste timen.

På de to første skivene ble El Caco av mange omtalt som et ”stoner”-band, med mange Kyuss-referanser. Inspirasjonene ligger der fremdeles på dette tredjealbumet, men det er mer og mer El Cacos særpreg som glimter til her, med variasjoner fra up-tempo, knallharde og skrikete låter som ”Stuck to deteste” , til de helt nedstrippede sarte perlene som ”Underneath” og ”Dislocated”.

El Caco kombinerer sitt blytunge komp og tette gitarvegg med en fantastisk deilig vokal og idiotisk catchy refrenger, som på to av mine favorittlåter på denne skiva: ”Substitute” og ”Leaving”.

Alt i alt er dette en av de aller beste skivene utgitt av et norsk band de siste årene, og jeg anbefaler på det sterkeste også alle dere svensker å sjekke de ut. Før eller siden kommer de til å valse over deg, så hvorfor ikke begynne nå?

Og for all del, se å få med deg denne krafttrioen LIVE. Dom sparkar jätteröv!

Ett av de märkligaste och samtidigt mest kreativt (knappast försäljningsmässigt) lyckade projekten är basisten Charlie Hadens ”Liberation Music Orchestra” från 1970. Haden var precis som många andra artister engagerad i det som då hände i Vietnam och Kambodja och ville skapa en skiva som avspeglade frustrationen i samhället och det världspolitiska kaoset. Han lät därför den ultrabegåvade Carla Bley arrangera en mix av eget material och politiska folkvisor från spanska inbördeskriget och samlade sedan ihop ett stort gäng av de grymmaste avant-gardistas tillgängliga, som Don Cherry på trumpet, Paul Motian på trummor och Dewey Redman på sax för att skapa Liberation Music Orchestra. Som en slags extra krydda samlade Haden även ihop en skräddarsydd publik bestående av överlevare från spanska inbördeskriget, sex gamlingar från Lincoln Brigade med sina respektive och Gil Evans som (förutom Evans kanske) inte hade en jävla aning varför de var tvungna att sitta och lyssna på den här märkliga musiken.

”Liberation Music Orchestra” rör sig framåt som en geléig storbandsklump, partier av stompig stumfilmsmusik eskalerar i en vägg av jazz, bräckligt storbandskaos som imploderar i en ödesmättad spansk gitarr – postmodal jazz möter progressiv circus. Ett av de starkaste partierna är ”El Quinto Regimiento-Los Cuat”, förövrigt samma folkvisa som Coltrane gjorde ”Olé” av tio år tidigare, som här framförs som en dyster och lite New Orleans-doftande tretaktare. Det är så fantastiskt vackert att det inte går att skriva om utan måste upplevas. Bandet gör också dramatisk och svepande orkanjazz av Ornette Colemans ”War Ophans”, en annan av skivans höjdpunkter. I ”Song for Che” visar Haden även vilken skicklig basist han är, något som annars kommer lite i skymundan på resten av skivan. Här skapar han mäktig sombrerojazz med sin bas endast ackompanjerad av en rasslande tamburin.

Topparna på ABC vägrade först get ut ”Liberation Music Orchestra” när producenten Bob Thiele presenterade skivan. Till slut gav de med sig men gav den inte en spänn i marknadsföringsbudget. Två år senare återutgavs den men försäljningsframgångarna uteblev även då. Däremot blev den snabbt en kultklassikser.

Charlie Hadens Liberation Music Orchestra-projekt lever kvar än idag. Senast förra året släpptes skivan ”Not In Our Name?” även den ett musikaliskt manifest, den här gången mot Bush-administrationen.