Victims å sin sida verkade måttligt brydda, även om viss sarkasm kunde skönjas i vissa mellansnack. Deras välarrangerade och rockanstrukna käng fungerar ypperligt live även om man inte känner till särskilt många låtar på förhand och ett band med sådan intensitet som Victims uppvisar är svårt att avfärda.

Säkerhetspersonalen på Stora Dans verkade dock vara av den ängsligare sorten, eftersom tre publikvakter ställde sig runt den lilla moshpiten som skapades under spelningen, i något slags försök att kontrollera stöket får man anta. Hade de månne hellre sett publiken ordnat stillasittandes i de nyuppförda öltälten mellan Hawaii och Pampas (som vänts på och fråntagits all identitet som scen, men det är en annan fråga) i stället för att härja, som brukligt är på kängpunkskonserter?

Göteborgarna har hyllats för sin liveshow, men när jag såg dem tidigare blev jag måttligt imponerad. Men på Hultsfred var det skillnad. Deras psykedeliska sjuttiotalsrock satt som en keps på fredagseftermiddagen och det fanns lite eller inget att anmärka.

Någon sa till mig en gång att ett säkert sätt att se om det handlar om duktiga musiker, är om de lyckas spela olika starkt och svagt. Det är något som Graveyard bemästrar briljant, när de jammar upp ett klockrent crescendo flera gånger om, för att sedan vända på en femöring och smyga fram en stund. Kvalité.

Nu verkade detta inte bekomma Adept överhuvudtaget, möjligen beroende på att medhörningen var ungefär lika närvarande som basen fick jag berättat för mig senare. I stället rev de av sina låtar som om inget hade hänt, fick i gång publiken som sjöng med i refrängerna och röjde så pass att bekymrade ordningsvakter såg det nödvändigt att röra sig in i tältet för att se vad som pågick.

Det vore spännande att se vad Adept kan åstadkomma med vettiga förutsättningar.

Beth Ditto.
Foto: Joakim Kvist, Rockfoto.nu

Det var det inte många i mitt sällskap på Hultsfred som på kände till The Gossip på förhand. Efter spelningen var de dock desto mer övertygade. För hur skulle man kunna bli annat?

Sångerskan Beth Ditto, som har en scenpersonlighet utöver det vanliga, sprudlade av energi och responsen från publiken lät inte vänta på sig. Folk dansade och The Gossip levererade.

Jag tyckte ändå att spelningen dalade en aning en stund, men det kanske var för att jag mestadels är bekant med bandets två senaste plattor. Men när de brände av Standing in the Way of Control och Heavy Cross som avslutning var allt sådant glömt.

Beth Ditto ledde slutligen publiken i allsång av Queens We are the Champions i ett gemensamt peppförsök, men oavsett hur mycket självförtroende hon ingöt i publiken tillhörde den här kvällen henne själv.

Men på Hultsfredsfestivalen funkade det inte riktigt den här gången. Och jag har lite svårt att sätta fingret på vad det var som fallerade. För bandet har onekligen pondus att bära upp en så pass stor scen som Hawaii är, har låtmaterialet och publiken med sig.

Trots en rad bra låtar lyfte aldrig konserten riktigt och jag kom på mig själv med att bli en aning uttråkad på den märkligt nog långdragna spelningen. Jag släntrade i väg in på backstage en vända och när jag kom ut igen höll bandet precis på att avsluta spelningen. Och min enda känsla var att det blev lite för mycket.

Hultsfredsfestivalen i solsken.
Foto: Jesper Frisk, Rockfoto.nu

Marcus Grahn skrev en ganska träffande krönika om journalister på festival i fredagens Värmlands Folkblad. Jag förstår hans resonemang och håller med till stor del, samtidigt som jag faktiskt aldrig har sovit på hotell på festival. Som bäst ett golv i ett hörn på ett hus.

Men det där är egentligen en petitess, för vad hans resonemang landar i en bit längre bort är att festivaler inte är för oss journalister. De är till för er besökare. Det gäller att inte glömma det.

Hultsfredsfestivalen 2009 är ett tydligt exempel på detta. I uppställningen finns inte mycket som jag som kritiker, och som därmed rimligen konsumerar lite mer musik än gemene festivalbesökare, skulle springa benen av mig för. Ingenting som jag inte har sett tidigare om jag ska vara ärlig. Och det är inget elitistisk tänk över det konstaterandet, bara ett konstaterande.

Men med det inte sagt att Hultsfred har ett dåligt program i år. Snarare har de skrapat ihop ett startfält som troligen kommer att locka bra med folk och ett startfält som kommer att leverera ett knippe bra spelningar. Även om jag saknar de riktigt intressanta bokningarna.

För när jag väl står där framför Pampas och ser Dropkick Murphy’s kan jag tänka tillbaka på spelningen på Teaterladan 1999 hur mycket jag vill, men jag kommer troligen tycka att det är väldigt trevligt att få se ett så pass bra band om Dropkick Murphy’s spela live där och då.

Den klassiske rapparen spelade i Stockholm så sent som i fjol och Rockparty ser Ice Cube som en bra förstärkning av en redan lockande hiphop-uppställning, med bland andra Ludacris, Yo Majesty och Kid Cudi.

Senaste tillskotten är den amerikanska duon N.A.S.A och svenska hiphoparna Kartellen, som presenterades i dag.

Sedan tidigare är bland andra The Killers, Kings of Leon och Franz Ferdinand klara för festivalen, som äger rum 8-11 juli.

Dessutom har man nu släppt endagsbiljetterna till årets festival, som äger rum 8-11 juli.

Förra veckans presentation av Kid Cudi kompletterades i dag med bland andra Ludacris och Promoe. Dessutom bjuder Rockparty på ytterligare några svenska popnamn i Melody Club och Monde Yeux.

Även Ozomatli, Lucy Love, Cleo och Mohammed Ali är bokade till årets festival, som äger rum i Hultsfred 8-11 juli.

Kid Cudi ska vara en av de hetaste amerikanska hiphopdebutanterna och Raubtiers debut har varit flitigt avhandlad i metalkretsar.

Dessutom kommer Slagsmålsklubben, Petter, Dungen, Jenny Wilson, Solid Gold, Totalt Jävla Mörker, The Boxer Rebellion, Howling Bells, Hatcham Social, It’s a Musical och Love is all till festivalen, som äger rum den 8-11 juli.

Inte lika uppseendeväckande är att såväl Mando Diao som Sahara Hotnights också kommer till festivalen, tillsammans med Nashville Pussy, The Virgins, Madcon, The Dø, Priscilla Ahn, MFMB, Oh Land och Skansros.

Hultsfredsfestivalen äger rum 8–11 juli.

Dessutom kan man nu gå ut med speldagar för några av de större artisterna:

Onsdag: Kings Of Leon, Franz Ferdinand och Dropkick Murphys.

Torsdag: The Killers, Regina Spektor och Lars Winnerbäck.

Fredag: Lars Winnerbäck och Madness.

Lördag: Lars Winnerbäck.

Festivalområdet kommer dessutom att ändras en hel del rapporterar Rockparty på sin blogg. De största förändringarna handlar om scener och deras placeringar.

Atlantisscenen försvinner eftersom det tält som brukar inhysa Atlantisscenen inte är tillgängligt på grund av flytten tidsmässigt. Man kommer också att vända på Pampasscenen och skapa ett större område mellan den och Hawaii, till vilka två scener man kommer boka många fler artister i år.

Dessutom gör man förändringar kring campingen, Teaterladan, Rookiescenen och gör ett nytt ”mat-, öl- och evenemangsområde” där Atlantis brukade ligga.

Hultsfredsfestivalen arrangeras i Hultsfreds Folkets park den 8-11 juli.

Franz Ferdinand, The Sounds, Klaxons, White Lies, Dan Black, Marnie Stern, Graveyard, Henok och Simon Norrsveden kommer allihop till Småland i år.

Dessutom presenterades de sex första artisterna till Rookiescenen; Pretty Whores, Twiggy Frostbite, Meleeh, Walking With Strangers, The Koo Koo’s och The Sacred Sailors.

Peter, Bjorn & John, Hello Saferide, John ME och Emmy the Great kommer alla till de småländska skogarna i sommar.

Hultsfredsfestivalen har i år flyttat tidsmässigt och äger rum den 8-11 juli och sedan tidigare är bland andra The Killers och Dropkick Murphy’s klara.