Den punkvåg som drog genom Sverige i slutet av 70-talet och början av 80-talet ebbade snabbt ut för att spridas åt flera olika håll. Om man ser till alla dess avvikelser och förlängningar är det kanske en av de perioder som mest har påverkat hur den svenska popscenen ser ut idag. Men sällan hör man […][...]

En minut efter att Saint Etienne hade levererat den sista electrodroppen klev Cults ut på den lite mindre scenen. Popagandas schema tycks strikt och obrytbart. New York-bandet höll publiken rejält tajt över hela plastmattan som är utlagd framför scenen. Jag softade lite längre bak och njöt än en gång av perfekt ljudsättning. Cults spelar en […][...]

Bäst nog titta åt ett annat håll. Man kan se på en vacker duk t.ex. sirligt broderade rosor gammaldags silkehjärterött i olika schatteringar Man har en TV, ganska snygg modell, en väggbokhylla, en ryamatta, ett smutsvitt skåp, en halvvissen blomma, en bordslampa som inte funkar. Tja: tavlor, böcker, sladdar, pennstumpar, solkiga underkläder, skruvar, sytråd, tomma […][...]

Jag ska villigt erkänna att det inte var särskilt mycket som lockade mig till Arvikafestivalen 2010. Och då är jag verkligen inte särskilt svårflörtad när jag väger för och mot att åka till Värmlands finaste festival. För mig handlar Arvikafestivalen främst om att få träffa mina fina vänner i redaktionen. Det saknar jag i år. […][...]

Nästa helg hålls Way Out West för tredje gången i Göteborgs Central Park. Missa inte följande: Agnes Arpi: Robyn (Flamingo fredag 17:40) Kleerup i all ära, men på fredag hoppas jag på att få återuppleva Fucking Åmål-känslan genom Robyns 90-tal. Om hon dessutom spelar Handle Me och Who’s That Girl är fredagen biff. Laakso (Linné […][...]

Planen att se The Dodos på Way Out West förra året gick i stöpet eftersom jag fick känslan att man borde se Broder Daniel. Något skriva om albumet Visiter blev det inte heller, trots att Winter fick en plats på min årsbästaskiva som skickas till vänner och bekanta i juletid. Men nu är det tid […][...]

Jag tycker att nostalgi är överskattat. Det är något synnerligen unket över folk som inte kan släppa hur coola de var i gymnasiet, i lumpen eller på Emmabodafestivalen 1995. Nej, istället för att grotta ner sig ska man se till att den kommande dagen blir lika bra som det som varit. Carpe diem, som jag […][...]

Masshysteri Vår del av stan Ny våg/Sound Pollution Trio från sorgligt avsomnade The Vicious. Fin och melankolisk punk. Myspace Hello Confusion Into the Daze and Round the Bend Egenutgivet Rock och pop med en hög andel gitarrer. Skulle nog lika gärna kunnat ha varit britter och inte från Sverige. Myspace Sweet Emma and the Mood […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Linnéa Pettersson Så var det dags igen. Återigen tar Håkan Hellström emot publikens jubel på hemmaplan. Man börjar bli van vid honom nu. Denna gång har backdropen en bild på honom i bar överkropp, blickandes i fjärran. Är man på sådant humör kan man säkert tänka att hybris drabbat också den gode Håkan till […][...]

Foto: Rockfoto.nu/Olle Kirchmeier Bredvid mig skrattar Haglöfs-35-åringarna när de stora skärmarna visar den främsta radens gråtande fans. Kanske är de för jämnåriga för att uppskatta Henrik Berggrens rödfodrade cape och teatraliska manér, men varje år har ju en ny kull 15-åringar i sitt sköte, likväl som bandet har sina militant trogna fans. På en av […][...]