Det började med att jag började passa runt min recension av Ti$as Rad America. Via Twitter hörde en hiphopgrupp jag aldrig hört talas om av sig och tyckte att jag borde lyssna på deras grej. En knapp handfull av låtarna på deras album var producerade av Shafiq Husayn. Det borde med andra ord passa mig.

Att Lord Jamar från från Brand Nubian kokat ihop Father & Son väckte också min nyfikenhet. Noterade att Aceyalone gästar ett spår och är snart mer än redo att låna duon Panama Redd och Born Allah mina öron.

Det ljuder snart av loja nackskakande kaliforniska gangstabeats av vrålklassiskt snitt i mina basstarka lurar. Det dryper av funken i öronen och soulskenet spricker upp. Jag älskar ju den vibben.

Lite oväntat har de valt att tematisera texterna på bibeln, vilket ger låttitlar som Communion Whine, Break Bread och Welcome 2 The Church. Och även om låtarna kanske inte klarar att passera utan att stämplas med parental advisory explicit lyrics, så landar de ändå en liten bit från genrekonventionerna. Ok då, stundtals bara en yttepytteliten bit.

Video- och singelspåret Silly (producerat av Shafiq Husayn) är magiskt. Det klinkiga leksakspianot, den knarriga basen, de svepande körerna och den där fina barbequekänslan jag har så svårt att stå emot. Det hade egentligen räckt med den låten för att jag skulle vara nöjd efter 20 spårs lyssnande. Men det finns mycket mer att hämta här.