Recension
- It’s The Arps (ep, Spotify) Todd Terje
- 2012
- Olsen/Smalltown Supersound
Renodlad förädling
Det är onekligen pedagogiskt att låta skivans till synes putslustiga titel förklara precis vad den innehåller. Inte för att Todd Terje hade behövt det då det inte på något vis går att undgå att just pärlande arpeggion, åtminstone efter den inledande pastellfärgade discoflirten Inspector Norse, utgör basen i samtliga spår. När skivan dessutom uteslutande bygger på det Terje lyckas skruva fram ur vintage-synthesizern ARP 2600 analoga värme blir den bara än tydligare.
Just angreppsättet att hålla sig till ett specifikt instrument kan verka begränsande men i Terjes händer framstår det bitvis som den ultimata musikmaskinen. Han omfamnar de mest dansanta delarna av italodiscons energi, skruvar upp tempot i Tangerine Dreams progtronica och mosar ihop dem över den ständigt föränderliga sprudlande grunden. Lika lek- som fantasifullt och med en osviklig känsla för groove och melodi. Ena stunden som neonbelyst cool storstadsdisco, i nästa på en solig tikibar någonstans strax väster om Saturnus där en dubrumba bjuder upp till berusad svajdans.
Även om de inte är lika frekventa finns alltså de kosmiska utflykterna där. Det vore näst intill att betrakta som tjänstefel om de inte gjorde det då ARP:ens största claim-to-fame är att den skapat “rösten†till R2-D2. Men där landsmannen och rymdfararkollegan Lindstrøm nu söker sig mot jazzfusion, funkjam och allt mer komplicerade låtstrukturer av näst intill The Future Sound of London-förvirrad magnitud renodlar Terje sitt sound. Man bör givetvis med all rätt imponeras av hantverket på It’s The Arps, det är svårt att tro att allt är skapat med bara ett instrument. Men framförallt lyckas Todd Terje i stället för att förändra snarare förädla sitt uttryck på det allra bästa av sätt.
Publicerad: 2012-02-15 00:00 / Uppdaterad: 2012-02-15 12:56
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).