Det kom mycket bra musik 2011, men min överkonsumtion lät mig inte njuta av den så mycket som jag borde ha gjort. Det känns riktigt sunkigt faktiskt, musik ska ju bara vara kul. Ett av mina mål det här året är att inte köpa fler skivor än vad jag kan lyssna på, något som jag misslyckades med kapitalt 2011.

När jag tittar på listan som jag har styrt upp här nedan blir jag dock lite gladare. Av dessa 25 plattor har jag gjort en lika upplyftande playlist i Spotify med lika många låtar. Skitfet blev den givetvis. Lyssna, och läs. 20 av dessa 25 skivor har vi recenserat.

25. Pete Rock & Smif-n-Wessun Monumental
24. Blaq Poet Blaq Poet Society
23. Nappy Roots NappyDotOrg
22. The Roots Undun
21. CunninLynguists Oneirology

20. J-Live S.P.T.A. Said Person Of That Ability
19. Cults Cults
18. Saigon The Greatest Story Never Told
17. Common The Dreamer/The Believer
16. Mary J. Blige My Life II – The Journey Continues (Act I)

15. Rihanna Talk That Talk
14. !llmind Beh!nd The Curta!n
13. Phonte Charity Starts At Home
12. Action Bronson Dr. Lecter
11. Beastie Boys Hot Sauce Committee Part II

10. Evidence Cats & Dogs
9. Zion I & The Grouch Heroes In The Healing Of A Nation
8. Random Axe Random Axe
7. Ski Beatz 24 Hour Karate School Part II
6. Raekwon Shaolin vs Wu-Tang

5. Drake Take Care
Årets stora överraskning. Efter den stora besvikelsen som var Thank Me Later har jag passivt avskytt Drake, inte orkat med hans missljudande bräkande överallt. Det var av rent köpberoende som jag köpte Take Care. Det var med stor irritation som jag lyssnade på den första gången, och det var med stor förvirring som jag direkt kunde konstatera att jag gillade det. Take Care är gissingsvis det album från 2011 som jag har lyssnat på näst flest gånger. Vad det gäller min åsikt om Drake som person så håller jag mig neutral. Det är musiken jag gillar. Att den är fantastisk går inte att förneka.

4. Talib Kweli Gutter Rainbows
Talib Kweli har gjort mer bra musik än de flesta andra artister, han har en sjukt stark diskografi. Gutter Rainbows är hans bästa album, men hur länge det kommer vara det är jag osäker på. Det verkar som att han blir bättre och bättre, skarpare i sina texter och mer vågad vad det gäller beats. I år får vi det redan legendariska albumet Prisoner of Conscious, som han för redan flera år sedan förklarade som något slags livsverk.

3. Those Dancing Days Daydreams & Nightmares
2011 blev jag störtkär i det här bandet. Jag har ännu inte funnit någon förklaring till det. Jag hörde dem på radion, jag lyssnade i Spotify, jag köpte skivorna, jag gick på popagandaspelningen, jag gick in i sorg när de la sig på hyllan. I två månader fanns det ingenting annat än popmusiken som den här gruppen har skapat. Under hösten och vintern är de fortfarande vad jag lyssnar på allra oftast. De är det nya syret. Och jag fattar ingenting.

2. Beyoncé 4
Med 4 tog Beyoncé steg riktade mot legendarerna istället för topplistorna. Trots att hon har fått lika mycket uppmärksamhet som vid alla tidigare släpp är 4 hennes hitsvagaste album, men kanske också hennes bästa. Utan tvekan är det hennes starkaste. Aldrig har hon visat upp så många olika sidor av sin musik som på 4, och jag slås fortfarande av förvåning när jag lyssnar på låtar som Rather Die Young och Start Over. 4 är fruktansvärd solid, det är inte helt lätt att ta in att en så populär artist som Beyoncé har gjort ett album i den här stilen. Att hon på något sätt lyckas stanna kvar i sig själv trots att hela världen sliter i henne.

1. Mohammed Ali Vi
Jag blev knockad direkt, och sedan första lyssningen har glöden aldrig svalnat. Snarast utvidgat sig. Det jag hör är fortfarande främst oerhört skarp text, ord som binds samman och ger berörande betydelse, men Vi är en komplett skiva från alla vinklar. Mohammed Ali ingår utan tvekan bland vårt lands bästa artister genom alla tider. De berättar utan spärrar om sina liv i Flykten, de sätter under hela albumet ord på människors ångest över att drömmar inte är verklighet. De får folk att dansa, men även se sig om i samhället, i Postkodmiljonär. Det kanske låter tungt i min beskrivelse, som om man måste gå in med hela sin själ när man lyssnar, och så är det för mig, men jag vill rekommendera det här albumet till alla, både till de som brinner av politisk glöd och till de som tar livet med en okomplicerad lätthett.