dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Jenifa Mayanja: Woman Walking in the Shadows
Woman Walking in the Shadows (album, mp3) Jenifa Mayanja
2011
Bu-Mako Recordings
7/10

You gotta be strong, you gotta hang on

En försiktig hi-hat. En basgång med rötterna i housens allra tidigaste möten med världen. Pjättiga trummor som ramlar in helt fel, men ändå precis när de ska. Droppade och rullande pianoackord som bryter med sig själva och allting annat. Oväntade stråkar som nog egentligen har hamnat fel, men som ändå får vara med.

Det är ju en jamsession trots allt. Anything goes. GPS:en har stängts av och alla förplanerade rutter har bannlysts från rummet. Ingen vet vad som händer när musiken tystnar. Ingen vet vad som händer på resan dit. Precis som det ska vara.

När Uganda-födda Conneticut-bon Jenifa Mayanja ger oss sitt andra album, även denna gång på egna bolaget Bu-Mako Recordings, är musiken som gjord för intima hörlursförhållanden när höstmörkret krymper världen runt omkring. Det är ett lekfullt pillande med nyanser och detaljer, en houseperfektionists jakt på den matematiskt ultimata placeringen av ettorna och nollorna. Men det är också lika mycket ett jazzkonstnärs otåliga och ständiga resa framåt. Ett gränstänjande där stundens infall får ha händerna på ratten. Ögonblicksfånga den enda tagningens opolerade magi.

När jag lyssnar på Woman Walking in the Shadows drar jag självklara paralleller till Moodymann och Norma Jean Bell. Introverta houseskapare i genrens djupare regioner. Men jag tänker lika mycket på spoken word-artister som Ursula Rucker. Och för den delen också namn som Jay Dee, Georgia Anne Muldrow, Madlib och svenska Ramjac. Detroit-hiphopens avskalade ljudbyggen med sina fläskigt utrullade syntslingor – om än betydligt mer subtilt och finmaskigt. Lägg dessutom till märkbara influenser från jazzens stora, housemästaren Larry Heard och den afrikanska kontinentens rytmer så börjar vi ringa in den spretiga mosaik som är Woman Walking in the Shadows. Och Jenifa Mayanja.

Det blir med andra ord en båda fascinerande och oförutsägbar resa. Men också en som hade mått bra av en andrepilot. Någon som hade kunnat rensa bland Jenifas idéer. Renodla dem. Det blir ofta väldigt suggestiva och vackra ljudkollage. Men det blir just ljudkollage snarare än melodier. Snarare än låtar.

Sceneries, not songs.

Nu behöver det här förstås inte vara ett problem. Och på Woman Walking in the Shadows är det det för det mest inte heller (där det främsta undantaget är genomjazziga saxofonstressiga All Things Being Equal som snabbt mest blir irriterande och Thinkin’ About It med sin lika irriterande melodislinga. Ja, eller vad man nu ska kalla den). Men med det sagt blir det roligast, känns det mest, när klossarna varsamt placeras på sina rätta ställen istället för att bara hällas ut över det musikaliska skissbordet.

Det är här som Jenifa lånar in Larry Heards finaste stunder (och elpiano av bara farten) och ger oss varmt pulserande Fresh Ground, med sitt sorgset livseuforiska snedleende. Och så förstås det afrohousedrivna titelspåret med sin felsynkade Detroit-syntmatta och sitt baskaggekickande som rasar in genom kulisserna på ett sätt som känns helt ogenomtänkt. Men där allting till slut landar precis där det ska.

Don’t break down
Woman walking in shadows
Don’t play coy with me
You are strong
You can climb the highest mountain, woman
You gotta be strong
You gotta hang on

En om något värdig hyllning till årets nobelfredspristagare.

Och just titelspåret sammanfattar Jenifa Mayanjas andra album rätt väl. En massa uppkastade delar som, när hon lyckas fånga dem, ger imponerande intrikata ljudbilder, lika stökiga som vackra. Men lika ofta går det inte att släppa känslan att det finns flera låtar som hade kunnat bli så mycket bättre med mindre leklust och mer fokus. Hur välkommet gränsrivande hennes musik än är.

Jag hoppas på tredje gången gillt.

Ola Andersson

Publicerad: 2011-10-17 00:00 / Uppdaterad: 2011-10-17 21:50

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #6137

2 kommentarer

Ola har ännu inte resenserat Britney spelningar?

JOEPP Oregistrerad 2011-10-17 13:14
 

Nej, när den planerade superteknikfräsiga livebevakningen inte gick att genomföra var det ju bara att lägga ner. Tappade så pass mycket sugen att jag inte ens gick.

Ola Andersson Redaktionen 2011-10-17 14:51
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig