Jag har aldrig varit i Texas. Fördomar kan dras till ölstinna cowboys med jättelika skumgummifingrar, en före detta inte så nogräknad amerikansk president och patriotiska tongångar. Det är hårddraget, men ändock en liten bit av sanningen. Mitt i detta står Explosions in the Sky. En motreaktion. En institution. En ståndpunkt.

Även i de grundaste vatten simmar de fulaste fiskarna, de som stötts bort och skapat en egen värld. Där någonstans hittar vi Take Care, Take Care, Take Care. Sjätte skivan tar vid där All of a Sudden I Miss Everyone från 2007 slutade. Bandet har en förmåga att måla upp de mäktigaste landskapen ur enkla gitarrexcesser och svepande rytmsektioner och det är, nästan bokstavligt talat, hakan i marken.

Från ingenstans kommer de kraftullaste explosionerna av distade ljudväggar. De är däremot sparsmakat fördelade över hela skivan, vilket gör skivan oförutsägbar och desto mer intressant. Vad jag slås av är det flinka gitarrspelet som dominerar alla låtar och framför allt i Trembling Hands där stränginstrumenten till och med får se sig besegrade att Chris Hraskys frenetiska trumspel.

Där Mogwai nu tagit sin särställning inom den vaga postrockbenämningen och gått lite mer åt krauthållet går Explosions in the Sky från klarhet till klarhet. Med babysteps. Gott så.