dagensskiva.com

48 timmar

Recension

T.I.: No Mercy
No Mercy (album, cd) T.I.
2010
Grand Hustle
7/10

Kommer och går utan att tappa

Den här skivan innehåller en av förra årets bästa hiphoplåtar. How Life Changed sitter som en smäck med ett beat som doftar både soul och blues, och i fyra minuter och trettio sekunder tas vi med på en resa som blir bättre för varje sekund. T.I. kommer in med första versen efter 25 sekunder, när man redan är ordentligt ingungad i det lugna svänget, och skapar magi. Han rappar om när livet kanske inte var lättare, men ändå bekymmersfritt, och när första refrängen sedan slår in är man högt upp bland drömmarna och flyger. När grande Scarface lägger sista versen är vi framme vid slutstationen: Hip Hop Heaven.

Lika bra blir No Mercy inte igen, men nästan.

Castle Walls är antagligen T.I.s nästa gigahit. Christina Aguilera, alltid med rysligt bra röst, sjunger en vemodig refräng och Tip rappar om att fina fasader kan dölja ångest och smärta. Det är som en ny Dead And Gone, fast bra.

Big Picture är näst bäst efter magiska How Life Changed. Maffig men inte för pampig. Bra verser, bra refräng, och T.I. låter ovanligt glad och uppåt för att vara en av lagen så plågad man.

The-Dream tillför stor dramatik i titelspåret, och när man då har kommit halvvägs in i skivan kan man konstatera att T.I. har fortsatt med det han gjorde på Paper Trail, nämligen att skriva ner sina texter. Rösten är djupare, och han levererar skärpta, ofta allvarstyngda, rader istället för att fylla ut sina låtar med heyheyande och klyschiga hot som han gjorde på sina tidigare album. Jag gillar T.I. hur han än rappar, och även om hans första skivor fortfarande är hans bästa visar han här hur fantastiskt han är, ur en mer ”teknisk” synvinkel. Topp tio baby.

Apropå bra rappare så passar Eminem och T.I. förvånansvärt bra tillsammans i All She Wrote. Däremot hade jag hoppats att de två giganterna hade kunnat göra en bättre låt tillsammans. Catchig är den dock, och en möjlig framtida storhit. Även öppningsspåret kan komma att falla radiolyssnarna i smaken, trots att den är en urtråkig standardiserad Kanye-producerad/gästad låt där Mr. West som vanligt försöker dölja sina svagheter som rappare med galen inlevelse och Kid Cudi mumlar fram en dryg refräng.

Tittar man noga så är det en blandad kompott vi har här, men intrycket blir ändå positivt. No Mercy känns, trots en del missar (ettriga Lay Me Down och tråkiga Poppin Bottles, stökiga Everything On Me och Amazing där Pharrell har försökt för mycket eller för lite), som ett bra album. Det är bara att konstatera att T.I. fortfarande förtjänar sin plats på min topp tio.

Karin Lillbroända

Publicerad: 2011-01-19 00:00 / Uppdaterad: 2011-01-19 01:34

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5865

3 kommentarer

Men va hände med resultatet av omröstningen om förra årets bästa skivor???????!!!!??? Avgå!!!?!?!???!?!

Gullan Oregistrerad 2011-01-19 11:38
 

Recensera Stures Dansorkesters nya skiva, en riktig 10-poängare!

Jay Oregistrerad 2011-01-19 23:44
 

[...] T.I. No Mercy Rösten är djupare, och han levererar skärpta, ofta allvarstyngda, rader istället för att fylla [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig