En grej med att bli äldre är att infantil hjärta/smärta-pop inte känns charmig längre. Till och med vuxen hjärta/smärta-pop berör inte på samma sätt. Trots att de olyckliga stunderna återkommer då och då tanig indiepop längre, hur bitterljuv den än må vara. Ett vuxet hjärta lyssnar på indiepop på samma villkor som all annan musik.

När både jag och Belle & Sebastian blev äldre uppstod ett glapp. Trots att de lämnat de Hipstamatic-dimmiga bilderna av kärleken och livet fann de heller aldrig vägen in i något annat. Den kompetenta poppen i den randiga tröjan kändes bara … fel.

Kanske är det vägen in i det där andra de hittat med Write About Love. Inte för att Write About Love är ett jättekliv från The Life Pursuit eller för den delen Dear Catastrophe Waitress. Men Write About Love andas något helt annat. Den ljuva lekfullheten och de bedårande historierna försvinner i en välproducerad popskiva där bandet står uppradade i enfärgade skjortor och svarta pullovers. Write About Love är en vuxen popskiva. En vuxen popskiva där en stillsam duett med Norah Jones känns helt naturlig.

Norah Jones-effekten gör sig påmind lite då. Visst är det trevligt någonstans där i bakgrunden eller på motorvägen, men det är inte albumet som trillar in i skivspelaren av sig självt. Däremot kanske Belle & Sebastian hittar en ny publik med Write About Love. För det är snyggt. Det är välregisserat. Det är melodier som lägger sig på plats direkt – som man vill lysna på igen. Det är Stuart Murdoch som har tagit ett steg tillbaka och låtit Belle & Sebastian som band fylla på. Därför spretar det rejält, men det är inget som albumet har ont av. Snarare finns det detaljer att dyka i och spår att hitta i mängden.

Belle and Sebastian TV om Write About Love.