dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Deerhunter: Halycon Digest
Halycon Digest (album, cd) Deerhunter
2010
4AD/Playground
6/10

En charmerande hyllning

Atlanta-bandet Deerhunter är ständigt i förändring. Varje släpp skiljer sig från det föregående avseende bandets uppställning. Samtidigt är det likformiga det som utgör Deerhunters baksida. Det händer inte särskilt mycket när Bradford Cox med vänner gör musik. Det monotona blir sällan monotont nog, det smarta och aviga blir sällan tillräckligt smart och avigt. Eller så är det jag och bandet som av någon anledning kommit på kant med varandra. En kemi som inte finns.

För det är en ansträngning att lyssna på Deerhunter. En ansträngning som man inte vet om den kommer betala sig. Oftast gör den inte det. Melodierna som glider förbi så lätt visar sig inte alltid vara så särskilt mycket när man väl lyckas fånga dem och göra sig närmare bekant. Det är lättare att ge upp och låta Deerhunter vara ett band av yta. Att aldrig skrapa särskilt djupt eftersom låtarna oftast är ganska tunna. Det är snarare lättare att bara konstatera att Deerhunter är charmiga. Även om det är en förolämpning både mot bandet och deras fans.

Sextiotalsdoftande Basement Scene är som Yo La Tengos fina stunder. Den är charmerande med ett tydligt avstamp i hederlig, gammaldags rock. Tyvärr svävar Deerhunter ständigt mellan indie och collegerock på ett så obestämt sätt att det blir mer irriterande än intressant. Bardford Cox är ingen stor sångare på albumet. Det blir mer platt än fängslande där han pendlar mellan falsett och snäll indiefarbror.

Albumet avslutas med ett spår tillägnat Jay Reatard, som gick bort i början av året. He Would Have Laughed är eftertänksam och drömsk. Bradford Cox sjunger inte längre svagt och platt utan lämnar ett djupare avtryck. Det är en fin hyllning till en man som är på väg att glömmas bort alldeles för snart, men lite av ett undantag på albumet. Halycon Digest når inte ända fram, men det är ganska fint ändå.

Maria Gustafsson

Publicerad: 2010-10-11 00:00 / Uppdaterad: 2010-10-10 19:12

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #5744

7 kommentarer

Extremt överskattat band.

bjornw Oregistrerad 2010-10-11 09:00
 

fantastiskt bra skiva!

Medlem 2010-10-11 09:31
 

Helicopter är en helt lysande liten låt.

Patrik Oregistrerad 2010-10-11 12:24
 

Jocke Thåström, Sveriges enda riktiga rockstjärna?

Dagens musikvideo Oregistrerad 2010-10-11 13:31
 

Jao, det är nog rätt.
Tyckte det va kul häromdan på Go’kväll med Anna Bergendahl. Hon och Eva Dahlgren är den kvinnliga motsvarigheten till Håkan Hellström och Jocke Thåström: Vi vill se ut som våra idoler! Men hey, inte mig emot.

Sundet Medlem 2010-10-11 23:20
 

En mycket stark skiva och en väldigt intetsägande recension. Det låter som att recensenten har lyssnat alldeles för lite på Deerhunter och inte tar sin uppgift riktigt på allvar, alternativt inte fattar den här typen av musik. Tillåt mig gissa: Maria föredrar plojmusik som Mumford & Sons framför tidlösa klassiker som My Bloody Valentine?

”Det händer inte särskilt mycket när Bradford Cox med vänner gör musik.” Humor på hög nivå.
Bradford Cox är i själva verket en av musikbranschens starkaste profiler. Smartare och mer medveten musik är svårt att hitta.

Valley Parade Oregistrerad 2011-01-10 21:24
 

Musikrecensioner borde dra något gammalt över sig. Vad i helvete tjänar allmänheten på att veta att Maria Gustafsson inte kan uppskatta Deerhunter?

Angus Oregistrerad 2012-03-06 13:57
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig