Med lätt andfådda röster och långsamma rim som handlar om shining och grinding sparkar 8Ball & MJG igång Ten Toes Down. Deras åttonde skiva, som innehåller produktioner av bland andra Drumma Boy och David Banner, och som givetvis gästas av deras söderbröder T.I., Slim Thug och Bun B.

Skivan är precis som man väntar sig, om än ganska ojämn. Dock når den aldrig jättehögt eller dalar jättelågt. Det här är samma gamla goa dirty south, en hiphopgenre som växer i lagom takt, inte så fort att den tappar sin personlighet på vägen. Titelspåret, We Come From, Fuck U Mean och Billy (Truth Be Told) är alla låtar som är guld värda om man är sugen på lättsam hiphop från USA:s sandiga och soliga delar. Särskilt högt smäller det dessvärre inte, om man jämför med Tennessee-duons bästa hits.

Skivans känske bästa låt, I Don’t Give A Fuck, är förvånansvärt funkig, och än en gång slås jag av värmen som finns där nere. Titeln hade kunnat stå för något hotfullt, men här är det precis tvärtom. Bun B gör en karismatisk insats, samtidigt som både 8Ball och MJG lägger sina bästa verser för det här albumet.

Bra är det också när tempot sänks. Småporriga She’s So Fine och bluessouliga Right Now utgör albumets lugnare låtar. Den sistnämnda är en mycket lyckad mix av stilar, och för varje lyssning växer den sig större och större.

Grinding och Spotlight är däremot två snedsteg. Att blanda rapparnas rökiga röster med illa sjungen discopop är ett koncept som garanterat inte går hem någonstans.

Ten Toes Down är en trevlig lyssning, men till viss del är det tack vare årets hittills fattiga utbud på nya skivor som den lyser så pass mycket som den gör. Hur ofta den kommer lämna hyllan i framtiden känns osäkert, även om ett par spår har goda möjligheter att vid årets slut hamna på summerande spellistor.

Ten Toes Down

Bring It Back (Feat. Young Dro)