Kommentarer till Massive Attack "Blue Lines"

Av: Nicklas

Nicklas — Fri, 12 Feb 2010 16:05:57 +0000

Blir skivan sämre om man har den som det bara står ”Massive” på?

Det hade jag ingen aning om….

Av: Primal

Primal — Thu, 11 Feb 2010 21:58:22 +0000

OK; böjer mig. Men ska leta fakta på nätet.

Av: Ola Andersson

Ola Andersson — Thu, 11 Feb 2010 21:26:03 +0000

Nej, skivbolaget tvingade fram namnförkortning på omslaget till ”Blue Lines” under en period precis i anslutning till kriget (som på omslaget till mitt exemplar). Däremot bytte gruppen aldrig officiellt namn.

Att det sedan kan vara sell-outigt att censurera skivomslag är en helt annan historia.

Av: Primal

Primal — Thu, 11 Feb 2010 21:19:39 +0000

Du minns fel. De hette Massive ett tag.

Tragiskt!

Sen ännu värre när de återgick till gamla namnet för att kränga mer plattor!

Av: Ola Andersson

Ola Andersson — Thu, 11 Feb 2010 21:18:00 +0000

Ja, nu bytte de ju visserligen aldrig namn, men visst.

Av: Primal

Primal — Thu, 11 Feb 2010 20:26:40 +0000

Glömmer aldrig när de sålde sig till Irak kriget och bytte namn!!

Sellout!!

Har inte lyssnat sedan dess!!

Av:

Thu, 11 Feb 2010 18:40:42 +0000

Detta var en av de första skivor jag lade över på min iPod och jag har nog verkligen uppskattat ”Blue Lines”. Men så här snart 20 år senare så känner jag kanske inte att skivan håller ihop som förväntat. Och jag har nog bara lyssnat på Unfinished Symphony en gång i iPoden.

Men visst, ingen kan ta ifrån Blue Lines dess (musik)historiska betydelse. Och att ta samplingskulturen från hip-hop och in i den mer – i brist på bättre uttryck – intellektuella dansmusiken och därigenom bana vägen för allt mellan Portishead och DJ Shadow. Ja, det är bara att ta av hatten.

Men när jag lyssnar på Blue Lines idag så känns skivan lite seg. Jag tycker inte man skall moralisera allt för mycket när det gäller användningen av narkotiska preparat. Men det är inte svårt att höra att det varit dimmigt under inspelningarna av denna skiva. Sönderrökt musik får ofta en lite speciell prägel, som jag fått allt svårare för i takt med att jag blivit äldre. Man hör det i arrangemangen, i ackorvändningarna. Alltid några millisekunder efter och aldrig med den attacken man kan höra i till exempel Al Greens originalversion av ”I’m Glad You’re Mine”.

Men visst, grattis på 19 års dagen Blue Lines!

Av: Ola Andersson

Ola Andersson — Thu, 11 Feb 2010 13:17:11 +0000

Alias: Ja, den är då näst bäst.

Av: Ola Andersson

Ola Andersson — Thu, 11 Feb 2010 10:58:33 +0000

erimos: Ja.

Av:

Thu, 11 Feb 2010 10:53:53 +0000

Var det samme Elisabeth Fraser som i Cocteau Twins?

Av: Nicklas

Nicklas — Thu, 11 Feb 2010 10:46:34 +0000

Håller fullt med Ola. När Blue Lines kom var det som en bomb och hela musikkartan ritades om.
För mig finns det ingen motsvarighet som har givit mig ett så stort intryck.

Lyssnar fortfarande på den, speciellt på i början på våren.
Vet inte varför.

Av: GenderBender

GenderBender — Thu, 11 Feb 2010 09:41:28 +0000

Unfinished Sympathy är världens bästa låt, och kommer nog alltid att vara det. Blue Lines kan också vara ett av världens bästa album, men där är jag inte lika tvärsäker.

Av: Björn

Björn — Thu, 11 Feb 2010 09:19:29 +0000

Ett förtydligande bara. ”Mezzanine” är inte bara rock, den är progressive rock och då menar jag det i en positiv bemärkelse…

Av:

Thu, 11 Feb 2010 07:20:53 +0000

Men mest av allt är förstås Blue Lines makalösa Safe From Harm.

Av:

Thu, 11 Feb 2010 06:51:57 +0000

men SADE då?

Av: Gabbagabba

Gabbagabba — Thu, 11 Feb 2010 06:18:47 +0000

Milstolpe i skivsamlingen. Köpte den billigt av en polare som tyckte det var skräp. OJ vilken miss av han!

Av: Ola Andersson

Ola Andersson — Wed, 10 Feb 2010 23:33:18 +0000

Jag vill gilla ”Protection” mer än vad jag gör. ”Protection” har Tracey Thorn, framförallt i ”Better Things”. Men det har aldrig klickat ordentligt mellan mig och ”Protection”. Varken när den kom eller häromdagen när jag lyssnade igenom skivorna några gånger för första gången på länge.

Med det sagt är det fortfarande en bra skiva.

Av: Fredrik Wennberg

Fredrik Wennberg — Wed, 10 Feb 2010 23:27:03 +0000

Inte helt usel recension, betyget stämmer. Men du verkar lägga för mycket energi på vad som är bandets Viktigaste skiva i stället för att säga vilken som var deras Bästa skiva.

Handen på hjärtat Ola, Protection är inte en sekund sämre, något jag däremot kan erkänna är att Unfinished Sympathy finns på den här, den finns inte på uppföljaren.