Jag vet vem Ron Browz är. Att namedroppa Pop Champagne för att förklara vem han är är ju nästan hysteriskt roligt också. Du kanske inte visste det, Oscar, men Ron Browz står bakom bland annat fyra spår på Big L-plattan The Big Picture, Ether med Nas och Oh No med Snoop och 50. Han är inte bland de bästa producenterna, inte ens nära, men han har ju kommit fram med några fina grejer och det är dem man bör nämna när man ska försvara honom, inte Pop Champagne.

Och ja, autotune-säsongen är över nu och jag vet att Pop Champagne gjordes när det fortfarande var hett. Den var lika dålig då som nu. Och ja, jag vet att rappare slänger in klubblåtar för att få spelas på radio och just klubbar. Jag tycker inte att det ska behöva betyda att jag ska gilla låtarna, bara för att jag vet det? Men tack Killa för din kommentar, kul att du skrev den på ett ordentligt och konstruktivt sätt!

Jag förstår hiphop, jag lyssnar på hiphop och jag har väldigt bra koll på hiphopscenen i fråga om när artisterna släpper sina låtar, och album, vad de har gjort tidigare och vilka trender som kommer och går.

Nu vet jag inte din bakgrund och vilken musik du lyssnar på, men om du har varit intresserad av hiphop borde du ha hört Jim Jones förut och redan förstått att den baskraftiga rösten är en del av han och det är förståeligt att du inte gillar den (vilket jag inte heller riktigt gör) men du borde även veta att speciellt i hiphop är rösten och rapparen ett instrument, kanske förtydliga att det är just din åsikt att rösten inte passar med allt annat?

Sen antar jag att du vet hur hiphopen har utvecklats de senaste åren? Att du redan vet att de som vill sälja många skivor stoppar in ”club songs” i sina skivor och att pop champagne är detta, för de som inte följer hiphop är det svårt att veta och det är värt att nämna att låten fyller sitt ändamål även om den text mässigt inte är det bästa. Sen att låten kom ut för månader sen när Auto-tune var på höjden av sin popularitet skulle vara bra att veta.

Och sist en kommentar till oscar, bara för aatt en skiva får 4/5 av en Amerikansk tidning betyder inte mycket, de tidningarna kommer konstant ut med artiklar och betyg som har stora frågetecken över sig, XXL är inget undantag.

Min egen åsikt är att skivan var ganska smaklös och kändes mer som en tuggummi skiva, synd att både denna och Jadakiss album var dåliga. Intressant att se vad resten av gamla dipset gänget kommer ut med.

Jag tycker 2 är ett OK betyg. Det är bara två låtar som jag tycker är bra, och instrumentalen tycker jag är riktigt tråkig och kass. Och Jones är en alldeles för dålig rappare för att släppa skivor.

Jag tycker nog att 2 är lite väl lågt betyg på den här typ av skiva. Bara den här skivan instrumentalt är ju minst 3 (4) av 10. Sen har ju Jim Jones inte direkt varit berömd för sin höga lyriska kvalité. Det handlar väl mer om attityd och ljudbild.

Kul hur som helst att det talas om en ny Diplomats-skiva. Något att se fram emot.

Kul också att folk verkar ha vaknat ur sina dvalor. Verkar inte som jag är DSC största Internettroll längre. Skönt!

Jag tror inte att så många skulle uppskatta en recension på tre meningar. Grejen med recensioner är att ge sin åsikt samt att beskriva musiken. För att kunna göra det måste man oftast skriva fler än tre meningar.

Jag är en äkta musikälskare, jag lovar. Jag älskar hiphop och rnb och jag är tillräckligt kunnig för att kunna recensera den typen av musik. Annars hade jag inte varit skribent här. Men alla tycker olika, vilket också har visat sig i den här diskussionen. Vissa tycker att jag har dålig smak, skriver dåligt eller bara är dålig i allmänhet, medan andra tycker att jag har bra stil och skriver bra.

Jättekul att läsa de berömmande kommentarerna, de tar jag åt mig. Stort tack! Till er som kritiserar mig: en del kritik hjälper mig i att bli bättre i mitt skrivande, en del är ren humor och en del är inte lika kul att läsa. Men det är så det är, och ingenting som jag låter påverka mig nämnvärt. Fortsätt gärna läsa, men om ni tycker att det är plågsamt bör ni kanske avstå från det.

Jag har skrivit så många recensioner som jag har för att jag självklart vill att ni ska läsa dem, och för att grejen med den här sidan är att betygsätta och skriva om skivor. Jag har bara gjort det jag är här för att göra. Jag gillar att skriva, jag älskar musik och jag tycker att det är jättekul att få vara med i redaktionen på dsc. Jag ska fortsätta skriva så mycket som jag har tid för.

Gräset: Jag har stora förhoppningar på Cam’rons kommande platta. Kanske för stora, men de låtar som han har släppt hittills i år har varit sjukligt bra, och hans tidigare album klagar jag inte heller på. Jag kan inte tänka mig att Crime Pays får en diss, men man vet ju aldrig förrän man har lyssnat.

Tillägg: Jag tycker Karin Lil’ Bro är bra.

Karin är toppen.

Den här diskussionen kommer om och om igen. Ni behöver inte läsa allt. Karin skriver recensioner lika ofta som vi andra. Jag skulle gärna se att hon skrev oftare istället. Men tid är något vi alla har kort om.

Denna recension var ju bättre än Pet Shop Boys-boken i alla fall.