För övrigt är Lil Wayne härlig.

Och att säga att hiphop handlar om limosar för att de mest välbetalda rullar omkring i såna är att säga att rock handlar om samma sak för att Rolling Stones eller Bruce Springsteen rullar in med 47 långtradare i stan. De flesta rappare harvar runt med ungefär precis samma villkor som valfri sovrumssingasonga. Att hiphop sedan mer har kommit att handla om materiella saker än många andra genrer har ju mycket med genrens rötter att göra – och det har stannat kvar. Det kan man ju tycka vad man vill, men i den mån det finns är det del i genrens osynliga regelverk. För precis som i alla genrer finns det do’s och don’ts hur man ska vara för att kollegorna ska ha ”respekt” för dig.

Sedan tycker jag inte att folk som inte lyssnar på ovanstående musik är inskränkta. Jag tycker bara att de missar en massa fantastisk musik. Särskilt som de, i den mån de aktivt lyssnar på musik, istället lyssnar på en massa skräp.

Och ja, jag kör gärna hela Nordik Beat-paketet med BomKrash, Stonebridge, Papa Dee och gänget. Mycket skitbra klubbmusik där. Det förändrar dessutom inte det faktum att MC Tim var om inte den förste så åtminstone en av de första att rappa på svenska. Och det faktum att du reagerar som du gör visar just min poäng: hiphop måste tas på blodigt allvar. Allt som inte är ”äkta” ska bespottas.

Det är ju precis det som hände i och med PE. Som Lamont konstaterat med ”The Message” är politiska låtar alltid mer värda än valfri kärlekslåt. Därmed också mer värda. På sätt och vis är det PE:s fel att hiphop så ofta idag av belackarna har krav på sig att alltid vara politisk/medveten för att vara bra medan vanlig gitarrpop kan sjunga om att sitta på krogen och ragga och fortfarande vara fantastisk. Hur ofta hör man någon säga ”kan någon ge mig tips på medveten gitarrpop”? Hur medveten är Håkan Hellström på en skala?

(och då ger jag inte in på resonemang kring att det då borde finnas omedveten musik, utan att veta vad det innebär)

Svensson i allmänhet tyckte nog däremot att rap var festligt fram till i början av 90-talet, när de insåg att eländet var här för att stanna.

Sen har vi ju MC Tims ”Jag är def” också. Men där kan vi nog definitivt inte tala om någon kretsbrytare.

Grejen med hiphopen under åttiotalet var ju att även hyfsat respekterade amerikanska hiphopartister tilläts vara plojiga och allmänt fåniga. De gjorde sin grej bra och det sågs inte som nödvändigtvis mindre värt bland kollegorna. Sedan kom NWA och så var det slut på den biten (vilket är ironiskt, med tanke på att särskilt gangstarappare verkar älska Stefan & Krister-buskis – bara att kolla på valfri gangstavideo – dratta på ändan, skojiga hattar och Porky’s-upptåg är värsta heta grejerna).

Frågan är vem eller vilken låt som bröt isen i Sverige generellt, utanför snävare kretsar. Jag är rädd för att det var Latin Kings. Och de hade ju också plojfaktor.

Låten ”Rapping Ingvar” med den där imitatören Jörgen Mörnbäck hade knappast blivit populär om det inte varit för att rappande fortfarande hade en noveltyfaktor, och den kom 1991.

Micke:Ska vi gå in på det sämsta som hänt hiphopen så bör vi väl nämna Sylvia Robinson och rappers delight?

Du måste skämta?

För att uttrycka sig mer specifikt: en instrumentalversion av ”Rappers delight”, hade den på något sätt varit sämre och i så fall hur? Vi hade förstås missat det sorgligt klassiska rimmet ”hotel, motel, Holiday Inn” men inte så mycket annat.

Tänk om Flash, Bambaataa eller Kurtis Blow fått äran att göra den ”första” hiphoplåten i stället, så mycket bättre det hade känts.

Att sedan ”Rappers Delight” är en så överjävla fantastisk låt som sopar banan med det mesta som kommit sedan dess (okej då, det är ju Chic, liksom) hör inte hit.

Kakbarn, jag tror absolut att många hatar på t.ex souljah boy för att han säljer mycket, blivit stor och förstör folks bild av vad hip hop är. Sen är problemet att sånna som t.ex RONNA drar weezy över samma kant bara för att de inte riktigt lyssnat på weezy. Weezy har talang, man kan inte säga något annat.

Stör mig bara på folk med inställningen ”åt helvete med all ny kommersiell rap, de ska va old school, rappers delight! yeaahh”, det visar bara brist på kunskap.

Sen att Weezy är mycket mycket bättre än Sugarhill Gang är en annan sak.

”You’re entitled to your own opinion, but not your own facts.”