Mart Hällgren, sångare, basist och grundare, i De Lyckliga Kompisarna höll inte med envetna snacket om att det är otacksamt att inleda en festival. Tvärtom så har man, enligt honom, mer tid till att se alla favoritband i lugn och ro och till att dricka mer. Och det är också det de uppmanar till redan […][...]

Vad som från början skulle bli en rolig och framförallt intressant spelning med återförenade No Fun at All förvandlades till en, till en början, horribel upplevelse. Helt och hållet på grund av ljudet. När bandet slår an första ackordet slår basen igenom hela ljudbilden och ljudet vajar fram och tillbaka. Att mycket av det berodde […][...]

Lagwagon. Foto: Sofia Qvarnström Detta band, som varit trotjänare till Fat Mikes skivbolag Fat Wreck Chords sedan starten och albumet Duh, avskrivs ofta som ett band med putslustiga förtecken. Det är förvisso sant till en viss del, men bandets karriär har genomsyrats av starka melodier och också starka texter om bl.a. vapenlagar och bortgångna vänner. […][...]

På festivalområdet märktes det att förväntan på NOFX var stor. När de äntrade scenen som sista band ut kändes det som om precis alla var där. Något de också förtjänar. Detta är ett högklassigt underhållningsband som lätt går från högt till lågt. Bokstavligt och bildligt. De av oss som sett bandet innan kan rapportera att […][...]

Festivalen lägger de två enda hardcorebanden på ungefärlig samma tid, Sista Sekunden går på Close-upscenen några minuter efter Comeback Kid börjat spela på röda scenen. Kan det vara en konspiration, undrade Dempe, sångare och allmän vildhjärna i Malmös bästa punkgäng. Bandet har ändock en trogen fanbase, mycket på grund av flitigt turnerande och, framförallt, fruktansvärt […][...]

Robin Sjunnesson. Foto: Tomas Lundström Robin Sjunnesson ger ett något disträ, för att inte säga smått förvirrat intryck. Vi har tagit plats mellan två av tälten som agerar artistloger i Frihamnen under Metaltown, där bandet delar på uppgiften att tala med media. Men jag ska inte klandra honom, tvärtom är jag full av förståelse. Sonic […][...]

Jag ska ärligt säga att jag var något sen till Randys spelning på Close Up-scenen på West Coast Riot i går på grund av ett toalettbesök. Därför har jag svårt att uttala mig om hur den nya låten de öppnade med lät. Men att döma av hur de genomförde resten av giget så var den […][...]

Soozie Tyrell är senast in i E Street Band. Men hennes relation till Bruce Springsteen sträcker sig långt tillbaka och sedan 1992 har hon varit med på alla Springsteens studioalbum. Från Lucky Town till Magic. Hon blev fullvärdig E Street Band-medlem i samband med The Rising. Självklart har även Soozie ett förflutet i Asbury Park […][...]

Ser jag tillbaka på alla hiphopspelningar jag varit på minns jag egentligen bara två saker; (a) scenen befolkas alltid av personer med en vit handduk runt nacken som (b) pratar i munnen på varandra. Jag genomlevde några hejdlösa och i efterhand fortfarande helt fantastiska spelningar med Looptroop tidigt 2000-tal som varje gång bröt mönstret eller […][...]

Vad gör man när ens band blivit så stort att det är långt bortom all kontroll? Om man fortfarande tycker att det är en skön grej att ställa sig på en pytteliten klubbscen och spela opretentiös färgsprakande punkrock alltså. Om man som Billie Joe Armstrong målat ett par rejäla svarta kajalstreck runt ögonen och vunnit […][...]