Inte ens hiphopen är lika beroende av den perfekta rytmen på samma sätt som raggan. Där hiphopen hittat sin väg till suburbia är raggan fortfarande lite för annorlunda för att hitta hela vägen till de amerikanska medelklassmiljonerna. Det spelar egentligen ingen roll att P. Diddy håller Elephant Man i handen, han är nog ändå lite […][...]

En gammal legendarisk sångerska ur den skramliga latintraditionen får draghjälp av den evigt utforskande Ry Cooder. Det är som väntat snyggt och väl genomfört. Ofta stort brassigt med tydliga mexikanska färger. Lika gärna avskalat tillbakalutat och lojt vaggande. Ett ben i mjuk jazzblues, det andra i dansant latin. Det låter lite som tonerna som kunde […][...]

Hon gör ganska sädig blues på sitt senaste album. Med Bad For You som flaggskepp. Skriven sent en natt efter ganska många glas tequila. Och ungefär så låter det. Med sliten röst sjunger hon. I could have had it bad for you, and that’s not good. Hand upp alla som hört den! Ingen syns. Patti […][...]

Okontrollerat högt, forcerat. De kliver ner på bastrummor, bas och gitarrsträngar med stämbenet fast. Med hårda drag brister taglet över strängarna. Högre. Mer. Forcera in i tystnaden. Där Sigur Rós tidigare varit ensidiga har de för länge sedan bytt spår. Ett simpelt popband mellan Kent, en val och Björk har för länge sedan sökt sin […][...]

De första tjugofem sekunderna kommer emot mig mig som en hög vägg av ljud. Ogenomtränglig av tunga trummor och bas. Bred av stråkar och djup av gitarrer som rör sig i alla riktningar. Sen kommer magin. Mellan den tjugofjärde och tjugofemte sekunden dras nästan alla reglage ned till noll. Det som blir kvar körs igenom […][...]