“Rysningarna längst ryggraden vill inte ta slut när det inledande instrumentalspåret ”Introduction” trummar igång. För ett tag känns det som att jag tappat luften. Senare inser jag dock att det bara var chocken över att just ha tagit del av den bästa svenska instrumentallåten på år och dar. Mitt i centrum står en tillbakalutad, känsloladdad melodislinga från ett elektriskt piano, tätt omgiven av en uppbackande bas, ett väloljat maskineri till trummor samt svävande, drömsk sång från gästande Merit Hemmingson. Denna täta, fängslande mystik och organiska ljudbild fortsätter sedan att omslingra resterande fyra spår på Flyphonics 13-minuter långa EP som fungerar som en sorts försmak på produktionsteamets rådande sound i väntan på den kommande fullängdaren ”Mosaic”. Kort och naggande gott från Sundsvallsborna Arka & Erik L, som vägrar att göra oss besvikna. Det tackar vi för!”

Martin Lindgren / Kingsize nr 4, 2007

Två trista och tre bra spår blir en femma i min bok. Det är fortfarande mer än godkänt.

Vad gäller själva innehållet är det beklagligt att recensenten inte mer tydligt kan uppskatta det moderna och progressiva i den här EP:n, nämligen mixen mellan hiphop och jazz. Merit Hemmingsons intro är av mig och många andra ett högst uppskattat inslag som direkt sätter tonen för resterande spår. Låten med hela Superscigänget är dessutom enligt min uppfattning en av de bättre av gruppens senare produktioner. Även om recensenten själv inte uppskattar den är det svårt att förstå hur ett enskilt spår skulle kunna dra ner slutbetyget så.

Trots allt är det kanske så att Hamberg med kollega bör koncentrera sina krafter på det som är gammal konservativ hiphop. När andra musikstilar kombineras, blir deras kunskapsbrist klart blottad. Jag rekommenderar istället den här recensionen, http://www.justdet.se/rece/006.htm , som förutom att den är välskriven även förmår att uppskatta nya stilgrepp!