Kommentarer till Josh Rouse "Country Mouse, City House"

Av:

Mon, 11 May 2009 07:43:40 +0000

Josh Rouse är en grymt bra artist! Hans två senaste plattor är väl inte lika bra men har börjat gilla Subtitulo mer och mer. Ska ge den här plattan en nya chans också. Plattorna innan har alla var för sig en speciell plats i mitt hjärta. Bra så…

Av: Henke

Henke — Fri, 23 Jan 2009 19:42:08 +0000

fel. Ja tycker inte Josh Rouse är tråkig. Han har däremot ett väldigt slickt sound, vilket ger ett lite enformigt uttryck, speciellt på skiva(live är det skillnad, han låter då råare och inte fullt så slipad). låtarna är ju det fantastiska med Rouse! och Han verkar som person, vara en ödmjuk och intressant typ, vilket gör av man inte vill avstå hans musik.

Av: bojk

bojk — Thu, 09 Aug 2007 18:37:26 +0000

lyssnar hellre på josh ritter, fan så mycket bättre..

Av:

Thu, 09 Aug 2007 17:36:39 +0000

Josh Rouse är den mesta bästa jäveln som finns just nu. Ingenting dåligt, det mesta bra, mycket underbart.

All kärlek till Rouse!

Av:

Wed, 08 Aug 2007 21:48:26 +0000

men du gillar Steely Dan?

Av:

Wed, 08 Aug 2007 19:42:42 +0000

Jag gillar inte artister som är stabila/pålitliga. Var är risktagandet och fantasin då?

Av: Henrik

Henrik — Wed, 08 Aug 2007 11:29:35 +0000

Världens stabilaste/pålitligaste artist.

Av:

Wed, 08 Aug 2007 08:36:25 +0000

Ganska träffande recension, men tycker tråkig är ett väl tråkigt epitet. Josh är grym. Han levererar alltid och man lyssnar länge och ofta på hans skivor. Kan inte komma på någon annan som släppt 7 (!) mer eller mindre lysande skivor på raken (8 inklusive Chester med Kurt Wagner).

Av:

Wed, 08 Aug 2007 07:06:43 +0000

Josh Rouse är tråkig. Så sant som det är sagt. Precis som texten påpekar – förbannat tråkiga musiker som ofta spelar förbannat tråkig musik. Med sina förbannat tråkiga frisyrer, sina förbannade akustika gitarrer och sina fula kläder.

Av: Viktor

Viktor — Wed, 08 Aug 2007 03:55:35 +0000

Det är väl snarare så att 1972 var den platta som på något konstigt sätt definierade det nya Josh Rouse soundet. När han släppte den var det annorlunda från vad han tidigare gjort, det var lite mer laidback helt enkelt. Sedan dess känns det som att Rouse mest har försökt upprepa sig själv med att göra en lika (ironiskt nog) slagkraftig platta som denna – Nashville, vilket var en väldigt bra platta i sina bästa stunder, är det närmsta han kommit. Det gör att Rouse idag är en väldigt förutsägbar artist, men tråkig? Jag vet inte det – då skulle vi nog tyvärr få bedöma väldigt många artister som så.