dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Brett Anderson: Brett Anderson
Brett Anderson (fil (aac)) Brett Anderson
2007
V2 Music
6/10

I skuggan av sig själv

Fyrtio år gammal debuterar Brett Anderson som soloartist. Åtminstone döpt som sig själv. (Suede var väl i ärlighetens namn mer eller mindre en diktatur såväl med som utan Bernard Butler). Det självbetitlade albumet innehåller elva låtar. Så gott som alla makar sig fram i sävligt söndagstempo. Producerade och förpackade på ett sätt som påminner om de två senaste skivorna Brett Anderson varit med på, dvs Suedes sista och The Tears första (och sista?). Eftertänksamt rör sig låtarna framåt med sorgsna steg. Ibland sövande tråkiga, men ibland med klockrena melodier som griper tag om mitt inre på samma sätt som de allra starkaste Suede-låtarna.

I min redigerade spellista har jag valt att spara:

Love Is Dead
Melodin i verserna och det tröstlösa anslaget fångar mig.

Dust and Rain
Den enda låten med lite tyngd och distad gitarr. Hopplöst pretentiös text, men ändå fin på något sätt. Trasig kärlek.

To the Winter
Stråkarna ramar vackert in hopplösheten i den här versionen.

Scorpio Rising
Oerhört stark låt. Bred pensel och stora drag. Filmisk.

Colour of The Night
Kunde varit plockad från Sci-Fi Lullabies. Börjar avskalat med bara piano för att fyllas på med akustisk gitarr och avlägsna stråkar och när den går över i nästa låt, The More We Possess the Less We Own of Ourselves växer melodin till ett minimalistiskt crescendo som är så vackert att tiden nästan stannar. Navet som de andra låtarna snurrar kring.

For My Father
Personlig avslutning med en refräng som kan framkalla tårar.

Clowns
Inte med på skivan, men med på min spellista. Släppt på Love Is Dead-EP:n. För bra för att inte vara med här.

Brett Anderson gör fortfarande musik som berör mig. 2007 är han en välbärgad medelålders man som melankoliskt blickar ut och tillbaka över sitt liv. Långt ifrån den asfaltromantiserande frustrationsmaskin, hög på kemikalier, som blev ikon för så gott som en hel generation indie-europeér för snart femton år sedan. Men, han har kvar förmågan att skriva gripande låtar. På ett annat sätt. För en annan publik. De som arbetar åt honom bör omgående sluta försöka sälja in honom som nostalgitripp på rockscenen.

Han kommer aldrig bli den han var. Brett Anderson är den han är. Långsammare, men fortfarande asfaltromantiserande. Tråkigare, men fortfarande frustrerad i sitt sökande efter svar. Vuxen, men fortfarande lika ensam.

Och han är för bra för att spela i sin skuggan av sig själv.

Officiell webb
MySpace
Fredrik väljer fyrtiosex Suedelåtar

Fredrik Welander

Publicerad: 2007-05-09 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-09 11:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4149

12 kommentarer

Brett Anderson är väl själva sinnebilden för ordet ”föredetting”. Kom igen om 10 år när den stora 90tals reviveln kör igång. Tills dess får han köra taxi. Halvbra text, dock.

Medlem 2007-05-09 08:31
 

Föredettign eller inte, bra musik lyckas han fortfarande göra.

Fredrik Welander Medlem 2007-05-09 08:35
 

Ska man våga hoppas?

Medlem 2007-05-09 09:07
 

om han gör bra musik, varför sätter du en sexa som betyder katastrof i ert betygssystem?

Medlem 2007-05-09 09:53
 

Skåningen, din fråga förtjänar två svar:

1. Jag sätter en siffra för att jag måste, enligt sjunde paragrafen i recensentbalken.

2. En sexa eftersom jag tror mig tycka att just den siffran motsvarar omdömet ”lite bättre än det mesta” som jag skulle sammanfatta min recension i om någon vill att jag ska jämföra den med något annat.

Fredrik Welander Medlem 2007-05-09 16:10
 

arg skåning: En sexa är över medel. Men sluta fokusera på siffrorna. Läs recensionen istället.

Pontus Gustavsson Medlem 2007-05-09 17:35
 

pontus: nej, en sexa är över mitten. medelvärdet på en recenserad skiva ligger knappast på under sex på den här sidan.

(tror jag, förlåt om jag har fel!)

korven Oregistrerad 2007-05-09 21:18
 

”varför sätter du en sexa som betyder katastrof i ert betygssystem?”

ho, ho, ho

Medlem 2007-05-09 21:22
 

Mitten? Medelvärdet? Äpplen? Päron?

Jag kan bara svara för min egen del så jag gör det. Har gjort det tidigare, och upprepar mig. Jag tycker det är roligast att skriva om musik jag gillar och vill dela med mig av.

Fredrik Welander Medlem 2007-05-09 21:54
 

Jävligt roligt när alla recensenter blir utfrågade och sågade efter varje recension, men trots det envist harvar på….

Erik Oregistrerad 2007-05-09 22:08
 

Delvis sant sällan jag man ser betyg som är utanför 1-2 eller 8-10.

så 6a måste ju kanske vara det sämsta.

BAH! Oregistrerad 2007-05-09 22:42
 

Bra recension gör mig sugen på att skaffa plattan, trots att den tydligen inte är helgjuten men för russinen i kakan! Gillade Tears-skivan!

Medlem 2007-05-10 15:38
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig